Träningsglädje

De vackraste dagarna kan vara de riktigt kalla; då får man ta skydd för kylan och cykla mycket uppförsbackar för att hålla värmen. Går det uppför så går det nedför och det är det som är det luriga med vintercykling; fartvinden gör det extra kallt.

Pappa var serviceman efter frukost och fixade luriga växlar. Jag klädde på mig i tre ordentliga lager med underställ; flossad tröja för vintercykling och ett tredje lager som också det har flossad insida men även vindavvisande skydd. Även om det inte blåste nämnvärt idag så tar man alltid vind på cykeln; ju snabbare det går desto kallare i och med köldeffekten.

Mina Siberian gloves från Craft Sportswear är perfekt i kyla; jag har aldrig frusit om händerna på cykeln. Inte heller idag när det var någonstans mellan 10-15 minusgrader i stillastående. Däremot var det första gången jag kände lite i tårna trots vinterskor och booties i neopren. Lager på lager funkar även på fötterna och dubbla skoskydd kan vara värt riktigt kalla dagar som dessa.

Idag frös jag om låren; inte när jag trampade men däremot i de långa, långa utförslöporna där jag absolut inte ville ha mer fart. Har ni dessutom hållt handen på en cykelram i många minusgrader? När man tar in en sådan i husvärmen så blir det som ett osynligt moln med kallgrader som kommer in.

På huvudet har jag mössa och hjälm; mössan drog jag ner långt ner i pannan – att cykla i kallgrader med bar panna är faktiskt en fruktansvärd upplevelse. Många cyklar med buff men jag väljer gärna bort det; jag upplever att buff blir fuktig och snarare kyler än värmer.

Dessutom; glasögonen. Lika viktigt på vintern som på sommaren. Jag använder alltid fotokromatiska från Bliz när jag cyklar – eftersom linsen justerar sig själv beroende på ljus. En bra grej när man växlar mellan starkt solljus och mörk, tung skugga.

Jag var ute på små skogsvägar och tog sikte på Hundtjärnarna; en väg som bara går uppför åt ena hållet eftersom tjärnarna ligger på ett berg. På vägen hem gick det som sagt nästan bara nedför… jag höll inte koll på klockan så noga men skänkte några tankar till de som cyklar 30 mil runt Vättern idag.

Såhär fantastiskt vackert men smällkallt var det under dagens pass:

Fler blogginlägg om vintercykling:

> Cykelcross före jul

> Vintercykling och Vintervättern

> Vintercykla med dubbdäck

> Vintercykling i Åre

> Så jävla såld på vintercykling

Äntligen är det dags för det första avsnittet av Träningsglädje TALKS Vinterspecial som jag gör tillsammans med Craft Sportswear. Jag ville göra en pod som varade hela julen, lite som Vinterpratarna i P1. Här är den: sju avsnitt under sju dagar med start just idag.

Innehållet har ni varit med och bestämt i det här blogginlägget. Jag har valt ut sju olika teman för denna Vinterspecial men det fanns så väldigt många bra önskemål så vissa teman kommer jag att spara till vårens podavsnitt medan andra kommer bli blogginlägg. Tack för att ni är så engagerade och smarta och ger mig så många bra insikter och förslag!

Craft Sportswear är med som sponsor till dessa avsnitt i min Vinterspecial. En dag före jul åkte jag ner till deras huvudkontor i Borås för att träffa Malin, Sofia, Lena och Martin som alla jobbar med olika saker på Craft.

Jag ställde en mängd frågor till dem och först ut är Malin som är Marketing Coordinator för Craft Sportswear i Sverige. Hur kan en dag på Craft se ut och hur är det att hänga med elitatleter som Charlotte Kalla och Johan Olsson på jobbet? …och är alla på Craft sportnördar?

I podden nämner Malin en jacka som heter Weather jacket som faktiskt lyckats frälsa i stort sett alla som provat den. Weather jacket är lika tunn som den är varm och dessutom riktigt snygg och stilren. Här kan du läsa mer om Craft Weather jacket (här är den för herr).

Men tillbaks till att våga. När jag tänker på ordet våga så tänker jag utifrån två spår – som dessutom är motsägelsefulla. Nummer ett handlar om att våga sätt upp ett mål och faktiskt jobba mot det. Nummer två är att våga släppa prestationen helt och fullt och träna för att må bra och att ge det en ärlig chans.

Att våga utmana sig är en självklarhet för några men ett jättesteg för andra. Att sikta mot ett mål innebär målinriktad träning, disciplin och uthållighet – för att nå hela vägen fram. Men det kan vara lätt hänt att ett mål också innebär en stor risk för att misslyckas. Fast vad är ett misslyckande egentligen?

Lyssna på podden Träningsglädje TALKS och det första avsnittet i Vinterspecial – om du redan prenumererar på podden Träningsglädje TALKS så dyker alla avsnitt upp i ditt flöde – annars så tycker jag att du ska leta upp Träningsglädje TALKS och börja prenumerera nu!

Jag går och springer Flottarleden mellan Runemo och Söräng i Hälsingland för jämnan hela året och det är en fantastiskt fin liten stig som tar nya skepnader varje årstid. I förmiddags gick vi den i solskenet och här är fler bilder från Flottarleden i augusti och en helt fantastiskt dag i maj.

Flottarleden går längs älven Voxnan och här har det flottats miljontals stockar tidigare år. De stockar som flyter i älven nuförtiden är de stockar som bävrarna tuggar ner. Det är just den här älven som går nedanför vårt hus; det är här vi badar och det var här som jag balanserade på min sup-bräda i somras.

Vi hade termos med oss och stannade vid bastun nedanför Flottarkojan som ligger rätt över älven från vårt hus. Solen flödade och vi gick helt utan stress eller måsten och utan att möta särskilt många andra heller.

Jag ägnar dessa mellandagar åt lite reflektion inför kommande år och att få tid i rörelse sätter igång tankar som lägger grunden för ett riktigt superår nästa år.

Jag sprang över det här inlägget från 2013 som jag tycker att du ska läsa; och framförallt klicka in på artikeln!

Alla bilderna nedan är fotade av Marcus Rönne/Plåsterhuset.