Träningsglädje

Jag träffade min skidcoach Rasmus i fredags och vi pratade om skidåkning – och om att träna inför skidsäsongen. Jag hade dessutom träffat en annan skidcoach bara någon dag tidigare i ett helt annat sammanhang och syfte och jag ser ett tydligt mönster i hur dagens skidlärare tänker:

Mer kroppsmedvetenhet. Mer rörlighet. Mer uthållighet.

Det är inte benpressar på gymmet som skapar bästa skidkroppen. Istället är det yoga och en stark core. En annan typ av styrka än råstyrka.

Rasmus säger att ju närmre skidsäsongen kommer desto mer springer han uppför. Men han säger att när folk säger att de löptränar uppför så räcker det i många fall att gå uppför en skidbacke eller så; det kommer pressa pulsen och skapa nog med syra i benen. Just det där tänkte jag på den här gången när jag höll på att ge upp – det var det värsta jag gjort i jobbighet!

Han tränar också mycket balans (och core) på pilatesboll. Först kan man träna bara på att sitta på bollen och lyfta först ena foten och sedan testa att lyfta båda: och hålla balansen genom att aktivera sin core. Lite senare kan man avancera till att stå på knä på pilatesboll; och göra en mängd andra övningar som utmanar balans och core.

När vi fikar och pratar skidåkning så återkommer Rasmus till det här med rörligheten. Han säger att när han tränar ben så tränar han också rörlighet samtidigt; till exempel kör han air squats med fötterna i olika positioner för att inte träna för ensidigt. Just fotleden är viktig i skidåkning – och att göra benböj där man har hälen på en platta kan i många fall missgynna skidåkningen.

När du åker skidor vill du vara rörlig i fotled, knä och i höften – eftersom det är dessa vinklar som ger dig en centrerad grundposition. När du är centrerad så håller du balansen och har varken bakvikt eller vikten för långt fram. Den positionen är grunden i skidåkning.

Rasmus har den högsta certifieringen man kan ha som skidlärare och utbildar även andra skidlärare. Han ingår i ett litet team med skidlärare som är personal trainers här i Åre som alla har samma certifieringar och om du är här uppe i vinter tycker jag du ska testa att åka med skidlärare – för oj vad det gör skillnad!

En av de bästa grejerna med att ha åkt med Rasmus är att jag inte blir trött i benen när jag åker skidor. Jag minns det som att vi åkte rätt intensivt den dagen i februari när sågs i backen – men jag blev aldrig trött. Det är för att Rasmus slipar min teknik så att jag åker mer energisnålt och ser till så att jag jobbar med skidorna, istället för mot dem. Det är en enorm aha-upplevelse!

Duktiga skidåkare fastnar ofta i gamla kunskaper och att lära sig nytt och slipa på teknik ger en riktig kick och ännu mer skidglädje.

Om du bokar en skidlärare när du är i Åre så är här tre tips:

1. Om du kan åka alla backar, säg att du är en Level 4 när du bokar – då säkerställer du att du får skidlärare med hög nivå på skidlärarexamen (man kan gå den i flera olika steg)

2. Om du åkt med en skidlärare du gillar; se till att ta numret! På så sätt kan du boka samma skidlärare nästa gång och behöver inte gå igenom din skidbakgrund och vad du vill igen.

3. Vad tydlig med vad du vill. Många säger att det vill ”åka bättre” men vad är det? Var konkret och tydlig med dina mål. Om du vill ”åka snyggare” – berätta vad du menar med att åka snyggare. På så sätt är det enklare för skidläraren att lägga upp en plan – och du blir nöjdare.

En tydlig sak, som jag tror att många skulle vilja ha hjälp med, är att bli mindre trött när man åker alpint. Att du blir trött handlar oftast inte om att du är dåligt tränad – utan att du slösar för mycket med din energi när du åker.  Det kan rättas till med bättre teknik.

Jag ser fram emot att åka mer tillsammans med Rasmus i vinter. Dels vill jag åka pist och jobba på en mer aggressiv åkstil (min hemläxa är att bli mer konkret, vad menar jag egentligen med mer aggressiv?) men jag vill också åka off pist med honom.

Rasmus är en av dem som har bästa koll på snöläget på berget eftersom han är där ute varje dag. När man åker offpist med skidlärare får man också en trygg upplevelse med en guide som kan snön, som vet hur läget ser ut, någon som kan ge feedback på åkning och teknik och säker utrustning med receivers.

Läs mer: den perfekta svängen – här får jag feedback på min skidåkning

Läs mer: en dag med Ramus – personlig skidtränare

Häromdagen blev det backintervaller på lunchen. Egentligen stod det trappintervaller på schemat (här är min veckoplanering) men jag kom på att jag ville träna på ett annat ställe än där trappan finns (det finns ju inte många trappor i Åre värda ett gäng trappruscher).

Jag tog med mig Hazel och åkte upp till Tegefjäll. Det har blivit ett klassiskt tillhåll för min backlöpning. Framförallt för att det inte är så mycket folk här. Bra ställen för backar kan man nämligen hitta mest överallt här i Åre. Kommer ni ihåg den här gången när jag sprang intervaller i liftgatan? Eller den här drömdagen i sensomras (där syns också vägen jag springer på, fast jag håller till lite längre ner)!

Det blev 9 intervaller med stavar i händerna; jag tänkte att det var en bra grej att få lite överkroppsstyrka också. Backen var medellång och inte jättebrant. Med ”inte jättebrant” menar jag att jag kunde behålla mitt vanliga löpsteg.

9 är ett bra nummer. I mitt huvud delar jag in det som 3+3+3. De första 3 går snabbt att göra, och när jag går in på min fjärde intervall kan jag tänka att nu har jag nästan gjort hälften och efter min femte tänker jag inte ens hälften kvar. När jag kör intervaller handlar nästan allt om att lura hjärnan. Eller ja, så funkar jag när jag springer långpass också tror jag nog.

Ett tips när du springer intervaller är att vila genom att sitta på huk. Att sitta på huk är bra för hela kroppen – prova att googla ”sitta på huk” och du får upp en massa träningsbloggar och hälsosajter. Läs det här till exempel!

När du sitter på huk vill du sträva mot att ha hela fotsulan i golvet. Är du kort i vaden eller stel i vristen så är det här bra att öva på – särskilt inför skidsäsongen! Att sitta på huk är också bra för ryggen.

Jag brukar glömma bort att sitta på huk men leker gärna med Hazel när jag sitter på huk eller som idag – mellan intervallerna. I det här passet satt vi också på huk mellan intervallerna!

Det var nollgradigt men vindstilla och jag hade på mig kläder som skulle funka bra för ett kort och högintensivt pass:

Tights // Röhnisch Shape Jolie 7/8 tights som jag verkligen gillar eftersom mönstret är så fint på vaderna

Lager 1 // Craft Cool concept piece (egentligen en tröja för varma förhållande, så absolut inget underställ)

Lager 2 // Craft Facile halfzip som är en tunn mellanlagertröja jag verkligen gillar eftersom den är så stilren i designen

…och – Marit Björgens handskar! De är längdhandskar i läder men jag tänkte att det var lika bra att få feeling på riktigt nu när jag körde mina intervaller med stavar.

Apropå Marit Björgen; visst känner du till Björgenintervaller? De kallas också för norska superintervaller.

Jag springer ofta tillsammans med min hund Hazel och ni är många som har frågat om mina bästa tips på sele och sådant. När vi skaffade hund var ett av ”kraven” på val av hundras att den skulle kunna följa med på både löpturer och i skidspår och allt möjligt annat också. Hazel har förvånat mig många gånger – och jag tror hon kommer fortsätta förvåna länge än.

Hazel är en jaktcocker från en kennel i Hälsingland och i februari har hon varit hos mig i Åre i ett år. Vi hade henne på prov under julen förra året, och då var hon lite drygt 9 månader. Här har jag skrivit mer om henne men också om de tidigare hundarna i mitt liv.

Det första jag gjorde här i Åre var att åka till Sundpro utanför Duved och skaffa en sele. På Sundpro syr man alla selar själv med stor erfarenhet från vad som funkar för draghundar och andra hundar som är med i löparspåret, skidspåret eller cykelspåret till exempel. Eftersom man tar med hunden så kan man på plats se vilken storlek man ska ha så att det där blir rätt och riktigt på en gång.

Hazel gillar selen och vet att när jag tar fram den så ska vi ut och springa eller göra något annat mer äventyrligt. Här är nog bästa bilden på Hazel med selen på!

På själva selen fäster man en lina som man i sin tur fäster i det man själv har runt midjan. Jag köpte själva linan från Sundpro också, men selen runt midjan har jag köpt i en djurbutik i Stockholm. Det finns en mängd olika varianter så man får känna vad man själv gillar bäst. Min har mycket reflexer till exempel, men jag skulle gärna ha en liten ficka någonstans för att kunna lägga nycklar eller så.

När jag vet att det inte finns risk för andra människor eller djur så brukar Hazel springa lös när jag själv springer. Hon håller sig i närheten; faktiskt mer i närheten när jag springer än när jag går. Men för det mesta har jag henne i selen; det är trots allt svårt att hålla uppsikt över både hund och terräng. När hon är lös har jag alltid en visselpipa (en sådan som är tänkt för hund) runt halsen.

Tillfällen då hon är lös är när jag ska springa backintervaller. Det är de enda ”kvalitetspassen” jag tar med henne på – backintervallerna tycker hon också är kul och vi gör det till en lek. Jag springer aldrig andra typer av intervallpass eller så med hund, varken lös eller i sele. Däremot följer hon alltid med på alla former av njutarpass i terräng eller kortare distanspass på grusväg (bitvis asfalt) – men inte på långpass på asfalt när jag tränade inför marathon.

Vi testade att åka lite längdskidor med henne i vintras och det gick jättebra. Hon gillar att dra och vi jobbade rätt mycket på kommandon som är bra i spåret; som ”framåt” till exempel – när man är i en utförslöpa och till exempel möter andra hundar, eller att hålla sig på en viss sida av spåret.

I vinter ser jag fram emot att ta med henne på fler skidäventyr på fjället, med termos och filt och allt sådant där.

Såhär kan det se ut när jag och Hazel tränar tillsammans:

> Backintervaller i liftgatan – full fart utan sele

> Myrlöpning på fjället – här hade jag full koll på omgivningen så hon sprang lös

> Här sprang vi Bäverkroken – och Hazel springer över de kraftigt gungande hängbroarna

> Pyramiderna och Issjödalen – ett heldagsäventyr och sommarens mest minnesvärda löptur med Hazel

> Här är Hazel i skidspåret!

> I vintras vinterpromenerade vi över fjället till Skurdalsporten på gränsen till Norge – sedan kom stormen…