Träningsglädje

The Navy pier är en klassiker i Chicago och ett utflyktsmål som känns rätt så osvenskt; en pir med några restauranger på. Vi promenerade hela strandkanten från södra delen av The Millenium park och Adler Planetarium upp mot piren. Havet var turkost och solen sken och det kändes exotiskt med alla båtarna som låg uppradade och drinkarna som serverades ute på piren.

The Navy pier byggdes 1916 och idag är det en plats att samlas och umgås på. Här finns ett pariserhjul (som byggs om just nu), en utomhusbio (som visar gratisfilmer på Halloween) och olika båtar som man kan åka med. Vintertid hålls här en Winter Wonderfest med skridskorink och på sommaren kan man se häftiga fyrverkerishower från piren.

Det är ett fint ställe att promenera till, även om det inte hände så mycket här just idag. Ändå är The Navy pier den största turistattraktionen i Chicago!

  

När jag läste på om tips i Chicago, och framförallt bra restauranger, dök Lou Mitchell’s upp på flera ställen. Det är en visserligen en diner, men även diners har sin charm. När även en vän på Facebook rekommenderade oss att åka dit, så gjorde vi det.

Lou Mitchell’s är en diner från 1923, och en riktig institution i Chicago. Här har ett flertal presidenter ätit mat, bland annat Barack Obama. Dinern sägs också vara första stoppet på The mother road; Route 66. Route 66 är nästan 400 mil lång och går mellan Chicago och Los Angeles och på min bucket list står en road trip längs just den här vägen.

Jag vill gärna tipsa vidare om Lou Mitchell’s om du någon gång åker till Chicago; god mat och väldigt bra service. När vi väntade på ett bord fick vi en liten doughnut och innan vi beställde fick vi en bit apelsin. Och efter frukosten fick vi mjukglass.

Frukosten som vi beställde var riktigt bra jämfört med alla andra diners jag varit på, men också jämfört med andra frukostställen här i USA: omeletten jag beställde var helt fantastisk. Jag valde den ovanliga smakkombinationen ”apple and cheese omelette”: Michigan sugar sweet apples som låg ovanpå en fluffig omelett med riktigt gul cheddarost. Helt gudomligt! Jag kan tycka att riktigt klassiskt diner-kaffe är rätt så gott; det har en speciell smak tillsammans med mjölk och i tjocka koppar som man får på diners. Och apelsinjuicen är alltid riktigt bra på en diner tycker jag.

Förutom Lou Michell’s diner i downtown Chicago har jag inte sett särskilt många andra diners i de kvarter där vi bor (strax norr om Chicago loop och ungefär ett eller två kvarter väster om the Magnificent mile). Men i New York finns diners på många ställen; här är några som jag gillar:

> La Parisienne någon gata söder om Central Park – ett ställe som ser helt forntida ut, det är charmigt trots sin trubbiga uppsyn.

> Westside på Broadway/69th – oansenligt men bra frukost tycker jag.

När vi ändå är inne på frukost och New York så måste jag även tipsa om:

> The Smith – jag har varit på två av deras restauranger, en av dem åt jag frukost på – den andra middag.

> Friend of a farmer – bra och mysigt.

 

Jag gillar Chicago massor; vilken himla bra stad att åka till alltså. Ändå har jag bara sett några gator än så länge och har massor kvar att se.

Fredagen ägnade jag åt shopping medan min sambo åkte ut till marathonmässan som var en bit bort. Jag handlade lite på Nordstroms och promenerade sedan the Magnificent mile downtown och svängde av mot Macys. Här var jag några timmar och provade ungefär hur många jeans som helst och stannade till länge hos Calvin Klein och Michael Kors.

Jag gillar blusarna från Calvin Klein; de är snygga och framförallt behöver de inte strykas, och jag har väldigt många färger av dem hemma. Men det finns trots det ändå alltid färger jag inte har; eller färger jag sliter ut. Här är till exempel en sådan blus i ormskinnsmönster. Här är en till bild på den, i New York.

Rabatterna är urtjusiga med mängder av blomsterarrangemang och kanske är det en del i varför jag gillar Chicago; det är så fint – särskilt i kombination med gatlamporna av gammaldags slag. Tunnelbanan går ovanför marken vilket skapar kontraster men det är härligt på något sätt. Gammalt möter modern, slitet möter nytt.

På kvällen åt vi middag på världens härligaste ställe – italienaren Quartino Ristorante, som bara ligger ett kvarter från vårt hotell. De hade ett så smart koncept; alla rätter kom mid size och var menade att delas. Därför kan man beställa in lite allt möjligt, och vill man äta mer – så beställer man bara in mer. Lite som tapas! Vi delade på sparrisrisotto, tortellini Alfredo och en riktigt pizza bianco.

När vi åker härifrån tänker jag göra som en liten lista med alla bra ställen med adresser och sådant!

Californian omelette till frukost med spenat och avokado

Det blev några shoppingpåsar – or några tio tusen steg

Jag älskar rabatterna

Quartino Ristorante