Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Gissa vad! En nytt avsnitt av Träningsglädje TALKS har sett dagens ljus. Den handlar om att våga välja sitt liv. Det finns så mycket som kan sägas om just det och jag fick nog inte med allt på mina 10 minuter, men förhoppningsvis fick jag med en hel del. Berätta gärna vad du tyckte, och vilka tankar som avsnittet lämnade dig med!
Träningsglädje TALKS sponsras av det gröna elbolaget Nordic Green Energy, el från sol vind och vatten.
Det är något särskilt med träning. Något som får mig att växa och bli stark. Ja inte bara till musklerna utan mentalt. Mina träningspass har byggt en stabil självkänsla och en fast förankrad plattform att stå på där jag har odlat känslor och tankar om att jag kan och att jag är bra. Jag tar ingen skit!
Man kan gÃ¥ ner i vikt med bra kost – men jag tror att fÃ¥ saker bygger självkänsla och självförtroende som träning och det är oerhört viktiga verktyg att ta med sig när man vill förändra livet. Att dessutom vÃ¥ga utmana sig är att ta enorma kliv framÃ¥t.
Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat med min löpning pÃ¥ den klassiska slingan som mäter drygt 1300 meter nära golfbanan i Saltsjöbaden. Ett tag kunde jag varenda rot och varenda sten. Jag kunde springa den baklänges i sömnen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte vÃ¥gat mig till Friskis & Svettispassen i den grusiga gympahallen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat hänga pÃ¥ gymmet i Dublin, sprungit backar i samband med min skidlärarutbildning i Whistler eller älskat varje spinningpass jag gick pÃ¥ (och de var mÃ¥nga!) när jag flyttade hem till Sverige. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte testat att springa i 24 timmar – och sedan sprungit lite längre i 12 timmar. Eller kört 25 timmeslÃ¥nga spinningpass pÃ¥ raken. Eller cyklat i à re.
Jag är där jag är idag för att jag har lärt mig att jag kan. Den känslan har gjort mig trygg i att fatta stora beslut i mitt liv och att lita pÃ¥ det jag gör är rätt. Den känslan och alla lärdomar har gjort mig ödmjuk inför kunskap – men ocksÃ¥ oerhört hungrig pÃ¥ kompetens och erfarenhet. Och nyfiken pÃ¥ att utmana och utmanas i arbetslivet, och att vÃ¥ga tro pÃ¥ att det jag gör är bra – jag kanske till och med riktigt bra. Och att vÃ¥ga gÃ¥ in i en diskussion där den andra parten har en annan infallsvinkel men, hör och häpna, faktiskt inte alltid vet bättre eller kan bättre.
För det kan hända att man hamnar i skuggan av allt och alla – att man tror att alla andra kan bättre och mer. Man tror att man inte är lika bra. Ja, kanske inte alls bra förresten. Och sÃ¥ stÃ¥r man där, tillplattad och vinglig, utan kraft eller mod att sträcka pÃ¥ ryggen eller vÃ¥ga tro att man faktiskt är nÃ¥got. Och risken är att man tar en massa skit.
Jag säger inte att ett pass på löpbandet gör dig stark och rakryggad. Men enträgna träningspass gör så småningom det. För ur träningen växer du. I hjärtat och i hjärnan. Och i dig själv. Jag önskar att alla barn, och många vuxna, fick möjlighet att känna den känslan. Av stolthet och av styrka, från att ha antagit utmaningen och besegrat den. Det är något man har med sig hela livet. Ta ingen skit!
Ibland finner jag inga ord för amerikanarna hittar på! Hört talas om The Yellostone diet? Och Grizzlybär? Och att man ska stoppa dem i näsan och i naveln för att komma åt de bra egenskaperna när man tränar eller sover. Vilken planet kommer dessa människor från som hittar på sådant här? Det knasigaste är att Yellowstone-dieten också har en svensk hemsida och tydligen ska lanseras i Sverige genom en svensk PR-konsult som jag fick ett mail från. Superbär är ju hett just nu så kanske kommer grizzlybär att slå sig in bland kråkbär, mullbär och gojibär…
Jag vet inte när banandieten eller grapefruktdieten var på tapeten men var inte det någon gång på 80-talet? Och flygvärdinnedieten, vad gick den ut på? Låter som tidigt 90-tal? Jag tror inte vi var dummare då än nu, men nog är vi alltid klokast i efterhand och idag ter sig dessa dieter helt galna. Hur kunde folk gå på dem? Och hur går folk på The Yellostone diet? I ljuset av att leva på grapefrukt och bananer är i och för sig ett superbär med mirakeleffekter mycket konstigare men såhär 2014 känns Yellowstone-dieten som att ha fastnat i en tidsmaskin och slungats några decennier bak i tiden.
Hörni där borta i USA, 80-talet ringde och vill ha sin reklamfilm tillbaka:
