Träningsglädje

Den sista riktigt stabila skon med mycket dämpning som jag sprang i var ett par Asics Nimbus. Den tog mig runt mitt 24-timmarslopp bland annat – och kanske mitt distansrekord på 8 mil också vid ett annat tillfälle, jag minns faktiskt inte så noga. Sedan dess har Asics lyst med sin frånvaro i min skogarderob ju mer jag gått mot tunnare skor med en mer ”responsive” känsla. Asics har alltid haft ett sortiment med tunna skor, men de har varit rätt race- och proffsaktiga och jag ville mest bara åt en schysst känsla och inte enbart en tunn sula.

Nu har Asics dock all anledning att lysa upp mitt hallgolv med löparskor. Igår bjöd man in till pressträff för nya skon för ”natural running” – Asics Gel-SuperJ 33, men eftersom jag inte var i Stockholm igår så fick jag chansen att klämma och känna på skon idag istället. Det var för övrigt första gången jag var inne på Asics Flagship Store på Norrmalmstorg. Förutom skor och kläder så kan man också springa i olika löpgrupper, göra tester (typ laktat och sådant) och kanske det mest intressanta av allt – här finns som ett running gym! Alltså ett gäng löpband som vem som helst kan komma och springa på (tror det kostar 50 kr eller så). Perfekt om man har vägarna förbi Stockholm och vill få till ett schysst löppass och vill springa på löpband. Omklädningsrum och dusch finns också!

Asics Gel-SuperJ 33 är en sko för träning i dubbel bemärkelse. Dels så är det ju en löparsko, precis som alla andra löparskor. Men, den tränar också upp dina fötter eftersom den är en sko som fokuserar på ett naturligt löpsteg – lite åt en barfotasko alltså. Att springa i tunna skor är lite av en trend som jag har anammat, men jag undrade lite över vad skillnaden är mellan t.ex. en DS Racer (som min sambo sprang mycket i förut) och en Gel-SuperJ 33, båda är ju tunna! Medan en ”racersko” är tunn – så är sulan lite stabilare upp mot fötterna och fokuserar alltså på att hjälpa dig att vara snabb under ett lopp, medan en sko som fokuserar på ”natural running” också ska hjälpa dig att stärka upp fötterna. Sådant som man inte har tid med när man ska springa lopp – då är det fokus på prestation. Med det sagt så passar Gel-SuperJ33 bra för korta pass på asfalt, gärna med inslag av fartträning genom intervaller eller så.

Jag testade skon på löpband i Asicsbutiken och upplevde den som alert och rolig. Den är inte bara ”tunn” utan har skön support under främre delen av foten. Dessutom är den sömlös vilket ger en smooth känsla och som minskar risken för skav eller sömmar som trycker på fel ställen. Tungan på skon är vadderad och lite tjock, i övrigt är ovandelen tunn vilket jag gillar. En perfekt sko ska inte kännas, tycker jag!

Är du ovan vid tunna skor (Nike Free, Merrell, Fivefingers etc) så bör du gå ut försiktigt. Försiktigare än du tänkt. En sådan här sko har en mindre drop vilket innebär mer belastning på hälsenan. Asics Gel-SuperJ33 har ett drop på 6mm (mer dämpade skor har ofta en drop på 10mm) – och väger för övrigt runt 200 gram.

Med ett mindre drop kan du uppleva det som enklare att springa på mellan- eller framfot, vilket det pratas mycket om idag. Ju mer barfotalik sko du har på fötterna, desto mer obekvämt är det dessutom att landa på hälen. Men – ju mindre drop, desto mer belastas din hälsena vilket kan ge upphov till skador om du inte vänjer dig varsamt.

Ett bra råd kan vara att använda en sådan här sko som komplementsko – inte som din standardsko – när du springer. Och kom ihåg att du faktiskt tränar både fötter och hjärta när du springer i dem, så ställ lagom höga krav på dig själv! Se däremot till att ha riktigt kul när du springer i dem – för de är lekfulla till känslan och ser dessutom ut som en mix av smågodis och en sval sommardrink.

Den sista riktigt stabila skon med mycket dämpning som jag sprang i var ett par Asics Nimbus. Den tog mig runt mitt 24-timmarslopp bland annat – och kanske mitt distansrekord på 8 mil också vid ett annat tillfälle, jag minns faktiskt inte så noga. Sedan dess har Asics lyst med sin frånvaro i min skogarderob ju mer jag gått mot tunnare skor med en mer ”responsive” känsla. Asics har alltid haft ett sortiment med tunna skor, men de har varit rätt race- och proffsaktiga och jag ville mest bara åt en schysst känsla och inte enbart en tunn sula.

Nu har Asics dock all anledning att lysa upp mitt hallgolv med löparskor. Igår bjöd man in till pressträff för nya skon för ”natural running” – Asics Gel-SuperJ 33, men eftersom jag inte var i Stockholm igår så fick jag chansen att klämma och känna på skon idag istället. Det var för övrigt första gången jag var inne på Asics Flagship Store på Norrmalmstorg. Förutom skor och kläder så kan man också springa i olika löpgrupper, göra tester (typ laktat och sådant) och kanske det mest intressanta av allt – här finns som ett running gym! Alltså ett gäng löpband som vem som helst kan komma och springa på (tror det kostar 50 kr eller så). Perfekt om man har vägarna förbi Stockholm och vill få till ett schysst löppass och vill springa på löpband. Omklädningsrum och dusch finns också!

Asics Gel-SuperJ 33 är en sko för träning i dubbel bemärkelse. Dels så är det ju en löparsko, precis som alla andra löparskor. Men, den tränar också upp dina fötter eftersom den är en sko som fokuserar på ett naturligt löpsteg – lite åt en barfotasko alltså. Att springa i tunna skor är lite av en trend som jag har anammat, men jag undrade lite över vad skillnaden är mellan t.ex. en DS Racer (som min sambo sprang mycket i förut) och en Gel-SuperJ 33, båda är ju tunna! Medan en ”racersko” är tunn – så är sulan lite stabilare upp mot fötterna och fokuserar alltså på att hjälpa dig att vara snabb under ett lopp, medan en sko som fokuserar på ”natural running” också ska hjälpa dig att stärka upp fötterna. Sådant som man inte har tid med när man ska springa lopp – då är det fokus på prestation. Med det sagt så passar Gel-SuperJ33 bra för korta pass på asfalt, gärna med inslag av fartträning genom intervaller eller så.

Jag testade skon på löpband i Asicsbutiken och upplevde den som alert och rolig. Den är inte bara ”tunn” utan har skön support under främre delen av foten. Dessutom är den sömlös vilket ger en smooth känsla och som minskar risken för skav eller sömmar som trycker på fel ställen. Tungan på skon är vadderad och lite tjock, i övrigt är ovandelen tunn vilket jag gillar. En perfekt sko ska inte kännas, tycker jag!

Är du ovan vid tunna skor (Nike Free, Merrell, Fivefingers etc) så bör du gå ut försiktigt. Försiktigare än du tänkt. En sådan här sko har en mindre drop vilket innebär mer belastning på hälsenan. Asics Gel-SuperJ33 har ett drop på 6mm (mer dämpade skor har ofta en drop på 10mm) – och väger för övrigt runt 200 gram.

Med ett mindre drop kan du uppleva det som enklare att springa på mellan- eller framfot, vilket det pratas mycket om idag. Ju mer barfotalik sko du har på fötterna, desto mer obekvämt är det dessutom att landa på hälen. Men – ju mindre drop, desto mer belastas din hälsena vilket kan ge upphov till skador om du inte vänjer dig varsamt.

Ett bra råd kan vara att använda en sådan här sko som komplementsko – inte som din standardsko – när du springer. Och kom ihåg att du faktiskt tränar både fötter och hjärta när du springer i dem, så ställ lagom höga krav på dig själv! Se däremot till att ha riktigt kul när du springer i dem – för de är lekfulla till känslan och ser dessutom ut som en mix av smågodis och en sval sommardrink.

Jag kan ju tycka aningens tjatig, för här kommer ett till inlägg på temat ”välja”. Jag är i Stockholm efter en härlig Halmstadhelg och ett intensivt dygn i Göteborg och Borås. Jag ligger ett gäng timmar back på sömn, inte för att jag stressat ihjäl mig utan för att jag inte kunnat sova. Ibland händer det på grund av grubbel och ibland på grund av pirr i magen.

Det känns i kroppen att jag är sömndepriverad. Ögonen är torra och jag skulle liksom vilja doppa dem i en burk dyr fuktcréme, huvudet ligger steget efter och är som vadderat i bomull och med känslan att jag har en förkylning långt bak i kinderna i örsnibbstrakten trots att jag är frisk som en nötkärna. Typ samma som att vara bakis alltså – minus huvudvärk och illamående.

Intervaller står på schemat men inser värdet av att avstå och låta kroppen hämta energi istället för att ytterligare tömma. Precis som värdet av att avstå tuff träning i samband med att man anar en förkylning. Det handlar om att välja. Att vara smart och inse att göra jag a så händer x och gör jag b så händer y, istället för att gå efter en träningsplan arbetad fram efter ceteris paribus (där allt annat runt omkring är konstant).

Allting handlar om att välja och ett av de bästa uppmaningarna jag hört på en yogaklass är ”andas in det du vill ha mer av och andas ut det du vill ha mindre av”. Det handlar rätt och slätt om att välja det du vill ha mer av och välja det du vill ha mindre av. Fast det är enklare att tänka på det utifrån andning än aktiva val. Val är som bekant både svåra och jobbiga – andas gör vi ju jämt. På så sätt är andningsliknelsen bra och styr vad vi egentligen vill rätt in i vårt medvetande.

Jag är ibland rätt krass. Förmodligen väldigt ego? Jag har tidigare skrivit om att man borde ha som en uttalad livsfilosofi och värderingar för sig själv – allra helst nedskrivna. Lite så som ett företag som arbetar med värdeord. På så sätt har man något att hålla i handen när man inte vet eller tappar bort sig i hur man ska agera.

Jag väljer att låta glädje (ofta tätt förknippat med min magkänsla) vara en viktig del i min beslutsprocess. Därför väljer jag bort rätt mycket med gott samvete. Till exempel relationer som jag rannsakar och inser att jag inte får energi eller glädje från, tidiga morgonflyg (eller möten…) som gör att jag vaknar med trötthet som skapar en olustig känsla i magen, kvälls- och skvallerpress (inklusive Metro), jobb som får mig att må mer dåligt än bra och bloggar som skapar en känsla av irritation och frustration hos mig. Det är inte alltid lätt att välja såhär – men det är så värt det!

Genom medvetna beslut kan jag ”choose to be happy” (som det så käckt heter på Pinterest) vad gäller alla de aspekter jag faktiskt kan påverka i mitt liv. Jag, och många med mig, har fullt upp med att hantera alla känslor av otillräcklighet eller prestationsjobbiga saker som lever sitt lilla liv på insidan. Jag behöver inte allt det andra också – inte när jag faktiskt kan välja bort det!

Så, sluttjatat om att välja för idag. I nästa inlägg tänkte jag skriva om skor.