Träningsglädje

Lika fin som sommaren var, lika fin har hösten varit. Hittills. Idag sken solen här i Sälen liksom många andra dagar när jag varit här. Vinden har mojnat och det är inte ens sådär ruggigt bistert när jag var ute. Det var till och med lite varmt med tunn underställströja och vinterjacka med vindskydd när jag var ute efter jobbet och tränade HIT.

HIT (high intensity training) ska ju vara kort och intensivt och det var det sannerligen. Jag körde 5 varv av:

• 10 djupa benböj i multibalance trainern
• 10 utfallssteg (per ben) i multibalance trainern
• 10 upphopp
• sprint uppför skidbacke (barnskidbacke alltså

Oh my god vad den där sprinten mer blev en kamp att ta mig framåt istället för att typ rulla bakåt. Jag hade ingen som helst kräm i benen och tog myrsteg. Men det spelar inte så stor roll. Alla muskler kämpade och det är det som är grejen. Nu måste jag räkna hur många backar jag har kvar för jag minns faktiskt inte!

När jag tog mig tid för att stretcha efteråt (applåder!) kom jag på en snilleblixt. Bonuseffekt av träning! …och ett skäl till varför träning inte ska ses som en uppoffring av tid utan egentligen som en del av arbetsdagen.

En av mina största tillgångar och en stor utmaning att leva med är en enorm längtan vidare. Inte så mycket från, utan mer till, om ni förstår skillnaden? Jag har funderat på om det gör att jag inte lever ”här och nu” men det gör jag. Jag lever ”här och nu” 2 gånger till och med, dels när jag längtar och dels när jag är mitt i det. Men samtidigt så är jag ständigt på väg att springa ut ur bilden, det vet jag om. Och jag tycker nog att det är rätt så härligt ändå. Det hade varit en sådan där typisk grej att säga att man ska bli bättre på, men ärligt. Jag gillar den egenskapen precis som den är. Vi kanske inte behöver bli bättre på en massa grejer med oss själva hela tiden. Det är också en prestation som hetsar. Just be!

Jag hittar fyrklövrar nästan varje gång jag går på åkern i Hälsingland. Femklövrar också. Betyder det dubbeltur? Förmodligen. Jag tror att som man tänker och vill, så blir det. Kanske inte med en gång, men snart nog. Om man vågar drömma och vågar längta och vågar vilja, ja då tar man undermedvetet steg efter steg närmre målet och får det till slut att hända.