Lika fin som sommaren var, lika fin har hösten varit. Hittills. Idag sken solen här i Sälen liksom många andra dagar när jag varit här. Vinden har mojnat och det är inte ens sådär ruggigt bistert när jag var ute. Det var till och med lite varmt med tunn underställströja och vinterjacka med vindskydd när jag var ute efter jobbet och tränade HIT.
HIT (high intensity training) ska ju vara kort och intensivt och det var det sannerligen. Jag körde 5 varv av:
- 10 djupa benböj i multibalance trainern
- 10 utfallssteg (per ben) i multibalance trainern
- 10 upphopp
- sprint uppför skidbacke (barnskidbacke alltså
Oh my god vad den där sprinten mer blev en kamp att ta mig framåt istället för att typ rulla bakåt. Jag hade ingen som helst kräm i benen och tog myrsteg. Men det spelar inte så stor roll. Alla muskler kämpade och det är det som är grejen. Nu måste jag räkna hur många backar jag har kvar för jag minns faktiskt inte!
När jag tog mig tid för att stretcha efteråt (applåder!) kom jag på en snilleblixt. Bonuseffekt av träning! …och ett skäl till varför träning inte ska ses som en uppoffring av tid utan egentligen som en del av arbetsdagen.
Vilket hår du har, männscha! Hösten är ovanligt vacker här också, tycker jag. Antar att en är mer beredd efter en perfekt sommar. Fantastiskt löpväder. Hoppas att det får vara samma oktober ut!
Åh – höst! Och Åh – ditt hår! Vågavägraknut!
Eva: 🙂 tack
Upp&Hoppa: vet inte riktigt hur jag ska tolka det där och att en ponnyliknelse kan vara bra… 😉
Så bra! Det där håret får mig lite att tänka på en ponny. På ett bra sätt alltså! 🙂
Älskar tröjan! Och håret. Vilket svall!