Träningsglädje

Fjällen bjuder på gråväder och 11 grader idag. Jag tänkte åka och träna men det var så kyligt så jag åkte till mataffären och köpte middag istället och nu sitter jag i soffan och tittar på TV och ser inte ens bergen utanför eftersom molnen ligger så lågt. Men det gör inget. Soliga dagar kommer de med och jag har en hel radda på gång. På Playitas kan man träna året runt: utomhus eller inomhus i ett fitnesscenter på 700 kvadratmeter. Det är inte för inte som Lisa Nordén tränar på Playitas och även Sveriges Olympiska Kommitté kommer att förlägga sina träningsläger inför vinter-OS och sommar-OS på Playitas. Men Playitas är till för alla (här kan du spana in träningsresor med olika temaveckor) och jag ser väldigt mycket fram emot den här resan eftersom jag läst så mycket bra om Playitas hos andra bloggare. Det är 26 dagar kvar till avresa!

PS. Tack Strongday för att du har koll på antalet dagar. Jag som knappt vet hur gammal (nej, ung!) jag är.

Innan hela den här härliga sommaren drog igÃ¥ng gjorde jag en bikefit hos Sportson – alltsÃ¥ justerade alla inställningar pÃ¥ cykeln sÃ¥ att den är precis rätt inställd efter min kropps styrkor och svagheter. Att cykla pÃ¥ en felinställd cykel gör ont efter ett tag. Rejält ont. Till exempel i rygg och knän eller sÃ¥ kan det ge konsekvenser i form av bortdomnade händer och mindre effektiv cykling.

Jag träffade Magnus på Sportson i Haninge innan butiken öppnade och redan när jag bokade tid hos honom förklarade han att det skulle komma att ta några timmar. Dels kollar han hur kroppen liksom rör sig när han böjer ben och knän och sådär, men han vill också se hur kroppen beter sig när cykeln är kopplad till en trainer och man blir trött. Att göra en bikefit innan eller efter stängning gör att man kan gå igenom grejer utan att allt runtomkring stör.

Därför kom det sig att jag gick in pÃ¥ Sportson i Haninge i full cykelmundering men rätt rejält morgontrött en junimorgon strax efter klockan 7. Magnus hade kaffet klart och vi började med att prata allmän träningsbakgrund och eventuell skadehistorik. Magnus, som tidigare varit elitcyklist, berättade nÃ¥gra anekdoter om hur hans erfarenheter och hur en rätt inställd cykel pÃ¥verkat hans cykling till det bättre. Och en del berättelser om vilka konsekvenser en felinställd cykel kan ge…

Han poängterade att han inte var nÃ¥gon naprapat men kollade sÃ¥dant som knän och ryggrad för att se om nÃ¥got var snett eller om jag hade begränsad rörlighet eller sÃ¥. Vi gick ocksÃ¥ igenom mina fötter och jag valde att köpa nya sulor till mina skor med lite mer stöd för hÃ¥lfoten. Och sÃ¥ köpte jag nÃ¥got absolut superviktigt: en sadel som passade mig! AlltsÃ¥, ska du cykla lite längre – se för guds skull till att ha en sadel som funkar för dina sittben! När du vet ungefär vilken bredd du ska ha sÃ¥ kan du välja mellan komfort och racesadel och nÃ¥gra mittimellan. En racig sadel är rätt hÃ¥rd mellan en komfortsadel är mjuk (duh!) – jag valde ett mellanalternativ.

Och så var det dags att kolla inställningarna på själva cykeln. Jag fick börja med att värma upp på min cykel som var monterad på en trainer och sedan cykla ett tag tills dess att jag blev varm i kroppen och lite lätt fuktig i pannan. Magnus tittade på hur ben, knän och fötter rörde sig och justerade såväl sadelhöjd och var den skulle vara placerad som var klossarna satt under skon med stor noggrannhet och millimeterprecision. Jag har tidigare justerat min sadel efter eget bevåg och justerat lite på lekmannasätt men klossarna under skon har jag monterat dit på måfå. Jag har liksom inte vetat bättre! Att ha dem placerade på rätt ställe ger bättre fart på cykeln men minimerar också risk för skador.

Min största källa till ont frÃ¥n cykling har varit min rygg. I början av min cykelkarriär fick jag väldigt ont i ländryggen och var tvungen att stanna hela tiden för att sträcka ut. Det kändes som att ryggen skulle gÃ¥ av! Lite senare bytte jag till en kortare styrstam och problemen försvann. SÃ¥ enkelt! Det finns styrstammar i olika längder (och även styren i olika bredd – sÃ¥ detta kollar man ocksÃ¥) och Magnus monterade pÃ¥ en styrstam där man direkt när man cyklar kan anpassa längden och pÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥ fram vad som funkar bäst. Att montera pÃ¥ styrstammar är rätt meckigt och tar lite tid, jämfört med att till exempel justera höjden pÃ¥ en sadel. Även pÃ¥ min nya Nishiki fick jag korta ner styrstammen rätt rejält och det känns skillnad med en gÃ¥ng tycker jag!

Om man har cyklat med sina gamla inställningar länge sÃ¥ kan det ta ett tag innan man vant sig vid de nya. Jag tyckte att sadelhöjden kändes lägre än vad jag är van vid men det ger mig ocksÃ¥ möjlighet till maximal utväxling. Och efter första rundan sÃ¥ hade jag redan vant mig… Magnus ville att jag skulle Ã¥terkomma till honom när jag cyklat nÃ¥gra mil för att berätta hur det känns och vad jag tycker och det har jag gjort – mina mil pÃ¥ cykeln i sommar har varit behagliga sett till inställningarna sÃ¥ jag har kunnat fokusera pÃ¥ själva cyklingen istället. Ibland har det varit rätt sÃ¥ jobbigt. Och ibland har det varit väldigt härligt.

Vill du också göra en bikefit? Kontakta mig på sararonne at gmail.com så skickar jag Magnus kontaktuppgifter!

Jag sa i en podcast att jag ibland köper porslin beroende på om det blir bra på bild. Det är delvis sant. Eller nä, det är sant. Men, det är också sant att det blir så mycket finare att äta från. Vilket gör mig gladare. Fint på bild är ju också fint i verkligheten. Och jag gillar fina saker.

Just nu bor jag lite tillfälligt och äter min mat på alldeles vita, vanliga tallrikar. Sådana där man hade på hemkunskapen i skolan. Det är fruktansvärt tråkigt. När jag flyttade in i min första egna lägenhet när jag var några år över 20 köpte jag Ikeas 5-kronorstallrikar. Också det fruktansvärt tråkigt. Mat ska vara vackert tycker jag och på vitt porslin utan kärlek (det finns ju vitt porslin som är snyggt också men ja, ni förstår nog) blir det bara plain boring.

I somras köpte jag vackra tallrikar pÃ¥ en loppis. En hel trave tallrikar för en 50-lapp. Nu behöver jag bara rätta besticken till. Helst i silver (inte sÃ¥ billigt) eller helst superstrama för en tvärtomkänsla. Och sÃ¥ fina glas. Av dem har jag jättemÃ¥nga. Jag har, liksom mÃ¥nga andra, vuxit upp med att fÃ¥ finglas (rödvinsglas, vitvinsglas, sherryglas…) frÃ¥n Orrefors pÃ¥ allehanda födelsedagar och studenter. Jag skulle kunna ha en gigantisk fest med alla mina vinglas! Jag använder dem ofta, vilket jag tycker att man ska med fina grejer sÃ¥ som silverbestick och kristallglas och sÃ¥, men jag har aldrig hunnit använda alla 50 eller vad det nu är. Men de passar bra i en fjällstuga i höst! Det gör ocksÃ¥ servisen nedan frÃ¥n Sagaform som jag hittat till fyndpris pÃ¥ Campadre (en medlemssajt med reapriser – medlem kan du bli genom den här länken) men jag behöver inte sÃ¥ mÃ¥nga av alla grejerna samtidigt. Dessutom hittar jag mycket fint pÃ¥ Anthropologie. Men ärligt talat, hur mycket porslin kan man ha?