Jag sa i en podcast att jag ibland köper porslin beroende på om det blir bra på bild. Det är delvis sant. Eller nä, det är sant. Men, det är också sant att det blir så mycket finare att äta från. Vilket gör mig gladare. Fint på bild är ju också fint i verkligheten. Och jag gillar fina saker.

Just nu bor jag lite tillfälligt och äter min mat på alldeles vita, vanliga tallrikar. Sådana där man hade på hemkunskapen i skolan. Det är fruktansvärt tråkigt. När jag flyttade in i min första egna lägenhet när jag var några år över 20 köpte jag Ikeas 5-kronorstallrikar. Också det fruktansvärt tråkigt. Mat ska vara vackert tycker jag och på vitt porslin utan kärlek (det finns ju vitt porslin som är snyggt också men ja, ni förstår nog) blir det bara plain boring.

I somras köpte jag vackra tallrikar på en loppis. En hel trave tallrikar för en 50-lapp. Nu behöver jag bara rätta besticken till. Helst i silver (inte så billigt) eller helst superstrama för en tvärtomkänsla. Och så fina glas. Av dem har jag jättemånga. Jag har, liksom många andra, vuxit upp med att få finglas (rödvinsglas, vitvinsglas, sherryglas…) från Orrefors på allehanda födelsedagar och studenter. Jag skulle kunna ha en gigantisk fest med alla mina vinglas! Jag använder dem ofta, vilket jag tycker att man ska med fina grejer så som silverbestick och kristallglas och så, men jag har aldrig hunnit använda alla 50 eller vad det nu är. Men de passar bra i en fjällstuga i höst! Det gör också servisen nedan från Sagaform som jag hittat till fyndpris på Campadre (en medlemssajt med reapriser – medlem kan du bli genom den här länken) men jag behöver inte så många av alla grejerna samtidigt. Dessutom hittar jag mycket fint på Anthropologie. Men ärligt talat, hur mycket porslin kan man ha?