BlÃ¥ himmel, nypistat, solsken. Och minus 20 grader. Det är nÃ¥got visst med kalla temperaturer och Ramundberget. Det kalla gör världen lite mer magisk: snön gnistrar som om den vore beströdd med diamanter och det är ååååh och aaaah var man än vänder sig. Jag har mina sponsorer Craft och Marmot att tacka för att jag inte frös idag! Mitt röda skidställ är som gjort för kalla dagar – men jag ska nog köpa tunnare skalvarianter (jag kommer att välja Marmot även dÃ¥ – jag är riktigt nöjd med det jag Ã¥ker i nu). Det är ju inte alltid man Ã¥ker alpint i en massa minus! Ett lager underställ och mitt skidställ var faktiskt allt som behövdes för att hÃ¥lla mig varm och lycklig.
FjällgÃ¥rden i Ramundberget bjöd pÃ¥ fjällfrukost en masse och framför brasan i stora matsalen. Full pott. Däremot blev det ingen skate eftersom de inte hade stavar i min längd pÃ¥ lager. Skiduthurningen pÃ¥ TopSport förvÃ¥nade mig (och mÃ¥nga fler!) stort pÃ¥ grund av en persons extremt dÃ¥liga service (jag blev Ã¥tsagd att jag ”var för lÃ¥ng för skate”) men det blev delvis uppräddat av hans kollega – som var riktigt bra och hjälpsam. Men det visar pÃ¥ hur varje person faktiskt är sÃ¥ otroligt viktig för gästupplevelsen. Och överlag sÃ¥ är det bra här uppe. Personligt och gemytligt! NÃ¥got jag tidigare konstaterat här.
Det finns inte en tillstymmelse till liftkö och de enda som egentligen Ã¥ker i backarna är vi och ett stort gäng som vi antar är blivande skidinstruktörer. Uppe pÃ¥ restaurang Tusen drack vi 71%-ig varm choklad med grädde och efter nÃ¥gra fler Ã¥k Ã¥t vi lunch pÃ¥ FjällgÃ¥rden igen. När det började mörkna drog vi pÃ¥ oss pannlamporna och tog 5 km längdskidÃ¥kning i gula spÃ¥ret. Det var kärvt före och jag hade grymt fäste – men obefintligt glid. Minus 20 kändes en del i lungorna och vi tog det lite piano och kände frosten bita fast i ögonfransarna. Man kan lugnt säga att vi fÃ¥tt en ordentlig dos med frisk luft – och bara äkta vara.
