Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
1. Smoothie från i morse. Jag var ambitiös och pressade dels egen äppeljuice och mixade sedan med banan och hallon. Blev det mycket disk av mitt morgonbestyr? Svar ja! Dessutom gav all frukt en blodsockerchock som hette duga.
2. Små sötsaker från Gunnarssons, mitt fina armband med bra budskap och favoritscarvsen. Hej rosa!
En av SATS nyheter i höst är GRIT Plyo och GRIT Strength (båda kommer från Les Mills). Jag tränade GRIT Plyo ikväll (grundade med lite lätt konditionsträning på några maskiner innan – extremt länge sedan sist) och guess what – jag tyckte det var rätt skoj. Det vill säga, den plyometriska träningen (sådant med mycket hopp) var skoj. Jag tyckte den styrkebetonade delen var onödig. Skippa benböjen och armhävningarna, de kan man väl (?) få på GRIT Strength.
Är det någon av er som testat? Vad tyckte ni?
Jag har varit arg den senaste tiden. Egentligen rätt länge. Det är rätt ineffektivit. Energi som bara suger musten ur mig, men egentligen ingen annan alls. Vem tror ni förlorar på det.
Jag vet vad som gör mig arg och trött och på det där sättet att man liksom inte orkar mer och bara vill härifrån. Det är samma orsak som gjort att jag längtar bort för att vara själv (okej då, han kan följa med). Det är energin jag lägger på att inte veta vilka vänner jag kan lita på som lägger krokbent mentalt och som får mig ur balans och rätt trött på det mesta som har med andra människor att göra.
Vänskap är viktigt men svårare än förhållanden. Det är fler personer inblandade och mer drama. Fler positioner att bevaka när man känner att man inte vet var man har varandra och det är precis där det blir jobbigt.
När jag var yngre var det status att ha många vänner. Nuförtiden känner jag att just många vänner är något jag inte mäktar med. Många bekanta – javisst. Men jag vill att min vänskap underhålls och att den ska betyda något. Just där tycker jag att sociala medier på ett så tydligt sätt har urholkat det där med vänskap. Alla är bästisar i skrift och för en sådan som mig som är bokstavlig i det mesta jag gör blir det förvirrande. Om alla är bäst, sötast och finast – vad är då jag?
För ungefär ett halvår sedan bestämde jag mig för att sluta gå på allt som jag inbjöds till. Facebook och företag bjuder in till rätt många grejer. Träffar, events, mingel, releaser. Jag är inte nyfiken på allt och jag behöver inte gå bara för att det erbjuds. Jag klarar mig utan att vara mitt i allt det där. Jag klarar mig utan att ha koll på precis allt. Det var ungefär samtidigt jag var så innerligt trött på diverse dumheter som kom hemskickat i form av pressutskick som liksom inte var relevant (typ ingredienserna till en tomatmarmelad där man fick allting utom de där tomaterna från just Mallorca som var själva grejen med utskicket). Jag var mätt på hela cirkusen. Det är jag fortfarande. Jag väljer att gå på det som intresserar mig. Som tillför mig något. Jag väljer bort resten. Det ger mer tid till sådant jag vill göra. Det ger mer tid till de jag vill träffa. Att våga välja bort tror jag kommer bli en utmaning för många, nu när det faktiskt finns så mycket av allt. Att våga välja bort kommer också bli nyckeln.
Om det här inlägget skrevs på Twitter skulle jag avsluta med: #hälsa.
