Träningsglädje

50 träningspass är faktiskt till ända (sedan 7 november) – nu är det nyÃ¥r enligt min träningskalender. Den riktiga almanackan hÃ¥ller inte riktigt med – det är fortfarande nÃ¥gra dagar kvar…

Ett helt Ã¥r är för lÃ¥ngt för att jag ska styra upp det i detalj. 2012 ska jag samla pÃ¥ upplevelser. Överlag ska jag ocksÃ¥ cykla mer eftersom jag har nÃ¥gra cykelutmaningar att erövra – bland annat CykelVasan i augusti och kanske en HalvVätter eller nÃ¥gon annan längre utmaning pÃ¥ min racer pÃ¥ mer eller mindre egen hand. Lopp är ju e g e n t l i g e n inte min grej… Mitt tredje generella nyÃ¥rslöfte som jag smygstartat sedan i sensomras är att ha roligt pÃ¥ tisdagar. Veckans dagar är för värdefulla för att stämplas som trÃ¥kiga och slösas bort.

Jobbigare nyÃ¥rslöften än de ovan har jag inte. Däremot ska jag försöka styra upp Ã¥rets olika mÃ¥nader lite mer. Januari är först ut – en riktig mängdmÃ¥nad till träningen sett. Jag ska passa pÃ¥ att dra nytta av allas nyÃ¥rslöften som glöder och smida medan järnet är varmt. Jag vill inte riktigt räkna min träning i minuter eller sätta nÃ¥got galet tidsmÃ¥l eftersom jag tycker att det ger dÃ¥liga vibbar – men mÃ¥let är att min almanacka ska ha en hög dos träningsaktiviteter, bÃ¥de inplanerade och genomförda. Merparten ska bestÃ¥ av cykling, skidÃ¥kning, högintensiv löpning och kompletterande styrka och rörlighet.

En riktigt bra spaning inför 2012 hittar du här!

Em gör sitt nyÃ¥rslöfte lite tvärt om det här Ã¥ret: istället för att addera grejer till livet sÃ¥ släpper hon taget. Eva-Marie har ocksÃ¥ skrivit ett inlägg pÃ¥ samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För nÃ¥gra mÃ¥nader sedan var jag pÃ¥ yogaretreat pÃ¥ Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vÃ¥r yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

NÃ¥got jag gärna släpper taget om är mitt dÃ¥liga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. PÃ¥ Poolias personlighetstest som snurrat nÃ¥gra varv pÃ¥ Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra pÃ¥ att sätta mig själv främst – men jag gör det pÃ¥ bekostnad av ett samvete som pockar pÃ¥ för mycket av min uppmärksamhet. Och det är bÃ¥de dumt och onödigt. Jag är inte satt pÃ¥ jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag pÃ¥minna mig själv om att släppa taget om det dÃ¥liga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändÃ¥.

ApropÃ¥ Copperhill sÃ¥ var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag Ã¥t bland annat rÃ¥biff pÃ¥ älg och chokladfondant med morotschips och sorbet pÃ¥ havtorn. NÃ¥gra timmar innan hade jag äntligen Ã¥kt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidÃ¥kningen med 8 km i längdspÃ¥ren. Det kändes tungt bÃ¥de utför och uppför. Ovana ben pÃ¥ skidor som krävde för mycket i utförsÃ¥kningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spÃ¥ren under längdÃ¥kningen. Imorgon är dock en annan dag. DÃ¥ ska jag Ã¥ka pÃ¥ mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.

Jag stack ut ”en sväng” ikväll. Tänkte mig ett snabbt pass och det blev exakt 25 minuter frÃ¥n det att jag klev ut genom dörren tills dess att jag kom in igen. Sprang en kilometer med första halvan med vinden i ryggen. Inte sÃ¥ farligt, tyckte jag. Vinden hjälpte mig framÃ¥t och det var inte särskilt kallt även om snön yrde runt omkring mig. Här och var hade snön blÃ¥st i drivor och fötterna begravdes i fluffig nysnö.

En halv kilometer senare vek jag av för att ta gÃ¥ngvägen hem över Draklanda. Snövallen pÃ¥ sidan var nästan metern hög och direkt när jag gÃ¥tt över tÃ¥gspÃ¥ren och vänt tillbaka märkte jag det. Hur omöjligt det var att springa Ã¥t andra hÃ¥llet! Snön piskade i ansiktet och rispade ögonen sÃ¥ till den grad att jag envist fick borra ansiktet i snön. PÃ¥ fältet hade vinden styrt och ställt som den ville sÃ¥ jag vadade i snö upp till lÃ¥ren. PÃ¥ högersidan sÃ¥g jag ett dike och jag undrade ett slag om jag var mitt i det. Pinnar som markerade vägen skvallrade om att jag var där jag skulle vara men snön hade helt sonika blÃ¥st igen hela vägen. Jag testade att springa och det var som att springa i högt vatten – fast vatten i fryst form är onekligen inte lika tungt som den rinnande varianten.

Efter ett tag kom jag tillbaka till huset igen och bestämde mig för att dra nÃ¥gra vändor uppför den backe som leder upp till ytterdörren. Den är inte särskilt lÃ¥ng sÃ¥ 10 rusher uppför kändes rätt sÃ¥ fjuttigt – men det fick duga. Tillsammans med nÃ¥gra plankor, andra magövningar och 10 burpees. Sedan gick jag in och duschade varmt och länge. 2 pass kvar.

Bilder frÃ¥n min Instagramfeed – du hittar mig genom att söka pÃ¥ ”sararonne”. Instagram är en app och social plattform där man följer varandra via foton och är riktigt kul. Jag har haft mitt konto rätt länge men varit aktiv sedan… igÃ¥r kväll! Jag finns pÃ¥ Twitter ocksÃ¥!