2011

Det finns vissa traditioner som jag uppskattar mer än andra. En sådan grej är Magnus trendspaningar och summeringar. Tack Magnus – äntligen är det dags igen!

Mitt 2011 har varit rätt så bra. 2010 var ett skitår. Jag körde för mycket bil och fick ont i hälsenan. Trodde det var löpningen men såhär i efterhand hade det nog inte alls med löpningen att göra. Jag har sprungit för glatta livet under 2011 och kört betydligt mindre bil – men det är de där 50-60 milen jag åker ibland som gör sig påminda i min häl. Och tyvärr är det min lilla Mini Cooper som ställer till det. Tack Nikeguden för Nike Free som är både bra löpar- och bilkörarskor!

Jag hade 2 nyårslöften inför 2011: att resa mer och att fira varje månad med nya träningsskor. Inte så betungande löften, bortsett från hålen i plånboken då…

Resandet var mest intensivt under våren. Vi inledde det nya året med skidåkning i Italienska Champoluc. En yttepytteby med massor med sol och långa pister. Att välsignas med pudersnö verkar inte alls vara min grej så det blev piståkning för hela slanten. Några veckor senare åkte jag och mamma och hälsade på min bror som styrde och ställde med St Anton. Förutom all skidåkning utomlands så spenderade jag några veckor i Åre också – skidåkning i februari, Workout Åre i juni och yoga och löpning i september.

Under våren åkte vi till Prag och Grabben sprang halvmara medan jag tittade på – supertråkigt. I oktober åkte vi på en till löparresa till Amsterdam och då sprang jag också vilket var mycket roligare. Visst kan det vara roligt att heja på löpare men genom att springa själv är man genast med i gemenskapen. Boston marathon lär jag aldrig kvala in till så jag var åskådare där också. Efter loppet åkte vi till Karibien för att vila upp oss. Att vara påhejare tar verkligen på krafterna…

Sommaren bjöd på resor i Sverige. Jag semestrade och jobbade från Gotland, hade en kanonhelg med mycket träning i Torekov, var ett par vändor till Österlen och spenderade så mycket tid som möjligt i Halmstad.

Hur blev det med skorna då? Jag har faktiskt inte räknat. Mitt skoförråd är rejält påfyllt men kan liksom aldrig bli riktigt fullt och mina 3 favoritskor är Adidas Feather, Adidas Marathon 10 och Nike Free (2+ och 3.0). Fantastiska skor allihopa som jag gärna springer vidare med under 2012.

Förutom mina nyårslöften så hann jag med att starta träningsnätverket Bloggar om träning och arrangera träningsdagar där vi samlade in pengar till Stockholms Stadsmission och till Rosa Bandet. Jag var medlem på gymmet Balance i Stockholm men slutade tvärt när det visade sig att de var riktigt dåliga på kundservice och kundbemötande. Jag hittade en grym PT i Magnus, började träna på Sportlife Tegnérgatan och sprang det snabbaste jag någonsin gjort på ett lopp. På ultrafronten inget nytt däremot. Mina 11 mil i Skåne halverades och det var nog årets största besvikelse. Å andra sidan fick jag prata lite i radio och föreläsa på konvent. Så på det stora hela ett mycket bra år rent träningsmässigt. Och det är fortfarande 8 träningspass kvar på det!


 

 

Beslutsfattande

Jag ägnar mig åt beslutsfattande den här veckan. Krävande, har det visat sig. Igår somnade jag framför Ernsts julfixande och vaknade när reprisen gick igång vid midnatt. Ingen löpning, alltså. Idag var jag och tränade med Magnus på lunchen och gick därifrån med ömmande näsa från ett haveri med frivändningsstången och ont i en lårmuskel. Vad är det kroppen försöker säga mig?

Några beslut har jag redan fattat. Till exempel att jag 2012 ska bli ännu mer mån om mitt utrymme på den här bloggen. Jag är lite äcklad av alla gratisgrejer. Värdet av en sak jag får är mindre än om jag skulle köpa samma sak för pengar. Jag kommer fortsätta rekommendera sådant jag gillar – och vara lika kritisk som jag brukar när det är något jag inte håller med om – men jag kommer fundera noggrant på vad som får utrymme i den här bloggen. Jag är glad att UnderbaraClara skrev om det här just idag – jag har gått och tänkt på det länge.

Vad gäller övrigt beslutsfattande får vi se vad jag bestämmer mig för. Magkänslan är inte så tydlig den här gången så den är svårlystnad. Och det här med ont i näsan och ont i muskeln – vad är det kroppen vill ha sagt med det (annat än att jag inte hade så mycket fokus idag och uppenbarligen får skylla mig själv)?

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!