Träningsglädje

Gårdagens och dagens lunchsallad är gjord med omsorg och kärlek. Jag bläddrade i Food for thought och gjorde en variant på Blueberrys ”Bali orange salad” och rullade ett gäng sötpotatisfalaflar. Det blev inte riktigt som i recepten eftersom jag inte hade tusen grejer hemma men det blev gott ändå.

Balisalladen gjorde jag på babyspenat, paprika, torkad mango som jag blötlade en timma, sharonfrukt, rostade pumpakärnor och hasselnötter och stekt halloumi.

Falaflarna gjorde jag på rå sötpotatis och kikärtor som jag mixade till en finhackad konsistens och sedan gjorde bollar av efter jag tillsatt 2 ägg. Man ska egentligen rulla i sesamfrön men sådana hade jag inte hemma. Kokos hade jag hemma däremot och det hade man nog kunnat rulla i – men det gjorde jag inte heller (däremot hade jag lite kokos i dem)… Enligt receptet ska man ha ett gäng olika kryddor, röd lök, kolsyrat vatten och förmodligen några fler saker i bollarna men som sagt, man tager vad man haver. Grädda i ca 175 grader i 25 minuter.

Trots att det är mer än en timma sedan jag kom hem från kickboxningen och jag har tvättat händerna, duschat och diskat så känns det fortfarande som de luktar äckelpäckel. Om det är bakterier som orsakar lukten i handskarna så kan man nästan se framför sig hur de gör kullorbyttor där inne. Om man nu kunde se in i en handske. Det kan man ju inte. Kanske lika bra?

Jag hade sällskap av Annie på dagens kickboxning och det var riktigt roligt att köra med någon som man känner. Det blir så mycket bättre då! Särskilt som instruktionerna från ledaren var lite otydliga. Då kunde vi skratta och fortsätta köra…

Intensiva kombinationer av massa grejer bröts av med upphopp och situps. Att lägga sig på golvet där massor med svettiga och nakna fötter trampar kändes inte som en höjdare. Inte att träna under ett kondensdroppande tak heller. Jag kände mig inte som världens fräschaste som gick och köpte mjölk och ägg på ICA sedan…

Oavsett hur ofräscht det må vara så är kickboxning roligt. Roligast är det när man kör med någon man känner – eller en grupp man har lite koll på. Jag blev garanterat tröttare idag när jag fick slå och sparka lite på Annie – än förra gången när jag slogs med en okänd.

Här kommer mina svar på de 5 frågor som cirkulerar runt på bloggarna och som jag fått från Livskraft:

1. När ingen ser eller hör mig så använder jag fula ord när saker inte går min väg. Det kan jag i och för sig göra annars också, fast bara med personer jag känner.

2. Jag går aldrig hemifrån utan min iPhone!

3. Min blogg heter som den gör eftersom träningsglädje symboliserar allt jag tror på!

4. Om jag vågade skulle jag hoppa fallskärm? Fast, jag har ingen särskild önskan att hoppa faktiskt. Jag kan knappt föreställa mig känslan innan man tar det där steget – det måste nog vara det allra läskigaste. Men det är förmodligen häftigt när man väl tagit det!

5. Om 10 år kommer jag att göra något som jag inte alls sa att jag skulle göra för 10 år sedan. Jag vet aldrig vad jag ska svara på just denna fråga. Jag vet inte svaret men samtidigt vill jag inte framstå som helt utan drivkraft och ambitioner. Jag är en aningen impulsiv människa som också gillar att planera och vill fatta säkra beslut. Om 10 år vet jag inte var jag bor eller vad jag jobbar med, men jag är säker på att jag kommer vara nöjd med det jag ordnat för mig då eftersom jag vet att jag kommer ha ett bra jobb och ett bra liv – om det är jag som kontrollerar situationen det vill säga.

Bilder från Karibien, april 2011