Träningsglädje

Mitt andra nyårslöfte för 2012 har utvecklats till en konkret tanke och förutom att jag ska landsvägscykla mer – så ska jag även sikta på att ha med matlåda till jobbet 3 dagar i veckan.

Det finns inget som jag tycker låter så tråkigt som matlåda. Det skulle vara tisdagar då. Jag ser framför mig en sliten låda med gårdagens rester och det känns så otroligt fantasilöst. Men jag har precis gjort en analys av mina utgifter per månad och jag lägger typ alla mina pengar på mat. Dessutom har jag mat indelat i ”mataffär” (mest pengar läggs här), ”utemat” (nästan mest pengar läggs här) och ”café” (lite pengar läggs här eftersom jag bara fikar latte någon gång då och då) – vilket bara det är en indikation på att mat är viktigt. Jag spenderar förvånansvärt lite pengar på träning – men den undersökta perioden (juni, juli) är inga representativa månader direkt. Likaså kläder, skönhet och annan shopping har finfina siffror. Under ”nöje” står det 84 kronor för juli månad. Det var när jag hyrde film. I övrigt är jag tydligen ute och äter tapas, 3-rätters och dricker cava för en del pengar. Förmodligen borde detta byta namn till just nöje…

Det jag vill poängtera är att mat är viktigt för mig. Dels vad det är jag faktiskt äter, men också hur den ser ut och känslan runt omkring. Visserligen äter jag allra helst min lunch framför jobbskärmen – men det jag köper upp till kontoret är i princip alltid roliga sallader eller wraps från Brunkebergs Bageri eller Blueberry. Det är sällan skitluncher med halvfabrikat och andra bespottade ingredienser. Min lunch går på mellan 80-100 spänn per dag. Det går ju alldeles utmärkt att halvera den kostnaden – men fortsätta äta i princip samma sak. Så roliga sallader ska hamna i mina framtida matlådor. Inga rester från kvällen innan – och inga storkok!

Precis som med landsvägscyklingen så ska jag börja öva på mitt nyårslöfte redan snart. Hemma på min köksbänk ligger 4 ägg som jag kokade för att ha med till jobbet. Det var ju en fin tanke att jag skulle ha lunch med mig – men påhittigheten känns inte särskilt imponerande (till och med storkok hade varit bättre) så det är kanske lika bra att de ligger kvar där jag glömde dem. Det var å andra sidan svårt att ta med mig den halvliter mjölk som också finns i min kyl men som i kombination med äggen kunde piggat upp lunchen lite. Förutom ägg och mjölk är min kyl fortfarande sorgligt tom. Men som sagt, snart så. Jag har bestämt att jag ska slå mig själv med häpnad!

Undrens tid är inte förbi: jag börjar gilla Sportlife mer och mer och Soffan har börjat prata Stockholmska. Det senare var kanske inte särskilt anmärkningsvärt i och för sig – och att jag gillar Sportlife beror mestadels på personerna där. När bra människor gör bra grejer så blir det bra. Jag kommer fortsätta tycka att Sportlife blandar högt och lågt men när det är högt – ja då är det bra. Punkt.

Jag trodde jag skulle runda av dagen med en CXWorks (som förut hette CX30) men det visade sig att jag kom att ha halva dagen kvar. Efteråt hängde jag med Soffan och Åsa en stund innan jag svängde förbi mina gamla Östermalmshoods och hälsade på hemmavid som jag inte gjort sedan jag blev tillfällig Söderbo.

Jag har inte ägnat särskilt mycket tid till träning den här veckan men jag har varken haft ork eller lust. Jag tankar energi på annat håll, bland annat genom att luncha med sprudlande Ansofisticated, och har generellt sett haft lite annat att stå i och tänka på. Grabben är i Norrköping för att vinna SM i musikfyrverkeri för jag vet inte vilken gång i ordningen och mitt mangoinköp var ett lyckat drag för säljkontrakt är påskrivet och klart och vi flyttar i stort sett ut omedelbums. Jag har 2 mangos kvar och gjorde precis en f a n t a s t i s k god smoothie på mango, mjölk, vaniljprotein och hasselnötssmör.