Träningsglädje

Jungfrugatan är en av Stockholms häftigaste gator. Hedvig Eleonora tronar som en juvel längst bort och om kvällen är det ännu häftigare. Jungfrugatan pryds av en effektfull belysning som följer längs med hela gatan och det är en häftig syn ända bortifrån Valhallavägen.

På Jungfrugatan ligger Yogayama och de hade öppet hus idag. Jag gick en Vinyasaklass för nybörjare och hade en rätt behaglig timme. Klassen var inte särskilt flödesbetonad men det spelade inte så stor roll just idag. Det var skönt bara att få vara där bland alla andra nybörjare. Ja, de som inte utövat yoga halva sin livsstid. Dagens visdom om just yoga är att det kan ta upp till 1000 gånger av en position innan man hittar rätt. Prestationstankar ska verkligen lämnas utanför en yogasal.

Jag sitter här framför frukosttv:n trots att klockan snart är 13 och är inne på min tredje gigantiska kopp med te. Kylan utanför dörren gör mig lite nedslagen. På schemat står back to backpass men jag orkar liksom inte bli kall. Igår när jag gick hem kändes det som om pannan skulle spricka. Det var råkallt. Det värkte i öronen och jag snorade konstant. Skittråkigt. Jag vill gärna ha fortsatt vinter men det räcker med -5. Vintern har bevisat att den kan, det räcker nu.

Jag kollar längd (och snart damernas 2:a åk i VM-slalomen) och är inte ett dugg avis på längdåkarna. Det måste vara tröttsamt med den eviga kylan. Dessutom ser det superjobbigt ut att åka klassiskt. Nä, det är nog skönare att hålla på med simhopp eller något annat man gör inomhus.

Ni hör nog att jag är lite på viset idag men hoppas att ett yogapass lite senare kan rumstera runt i huvudet så att det blir ordning igen. Men jag hittade faktiskt ett recept på Tasteline som jag vill dela med mig. Fast själv skulle jag skippa russin. Jag gillar verkligen inte russin, koriander eller personer som kissar i busskurer (ni som följer mig på Twitter vet vad jag talar om).

Jag sov gott inatt. I en säng som är 1,20 meter bred och med fyra kuddar. Jag åt en god frukost som jag höll mig mätt på länge. Pratade precis med min mamma i telefon, och kunde uppdatera henne om det senaste i mitt liv även om det är 24 mil mellan oss. På andra platser i världen har människor inte samma förutsättningar. Sängen består av ett kallt jordgolv, frukosten existerar inte alls och mamman kanske har dött i aids. Tacksamheten över att vara född och uppvuxen i Sverige är stor, och nu vill jag ge någonting till människor som inte har haft samma tur som mig.

Orden ovan kommer från Cornelia, hon är 22 år gammal och bor i Jönköping. Lyckligt lottad och tacksam. För att hjälpa andra som inte har det lika bra har hon startat en insamling i Läkarmissionens regi. Pengarna går till AIDS- och HIV-drabbade i Kambodja.

Cornelia kontaktade mig för att höra om jag ville hjälpa henne med insamlingen. Ingenting kunde vara mer självklart. På Facebookgruppen Vägen mot Toppform har jag lagt upp eventet Kilometer mot AIDS. Eventet pågår under nästa vecka och tanken är att du skänker lika mycket pengar som du orka gå eller springer. På så sätt hjälper du både dig själv och andra.

Insamlingen och ett filmklipp med Cornelia finns här. Går eller springer, ja det gör du när du kan och efter din egen förmåga.