Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Andrew Newell tävlar (såvitt jag vet) i längd-VM som börjar på torsdag. På fritiden pysslar han med sådant här också. Sjukt imponerande! Jag som har svårt att ta mig nedför en vanlig backe (i spår alltså) utan sväng – jag får så lätt bakåtvikt eller någon annan obalans. Men ni som faktiskt kan åka utför och ska vara med i någon form av Vasalopp kanske kan alternativträna lite?
Jag har varit på Friskis & Svettis i Farsta – ett superfräscht gym som blev lite sunkigare sedan det invaderades av ett gäng cyklister från Fredrikshof som alla planerar att cykla Vättern under 8 timmar i vår. Under vintern har de tränat 5-timmarspass på söndagarna för att vara i form när det gäller. Jag ska inte cykla Vättern men var där istället för att köra löparlångpass och passade på bidra med lite rosa och lila skimmer över allt det vita, svarta och röda som är Fredrikshofs färger. Och att öka på andelen kvinnliga deltagare. På köpet råkade jag, och Karin Tri som regelbundet cyklar med gänget, nog sänka medelåldern också.
Cyklister är ett fascinerande släkte. Lite som längdåkare. Jäkligt envisa och sega som kola. Medan snoret rinner i en rännil på överläppen på längdåkaren – svettas cyklisten ett hav under cykeln. Särskilt idag när ventilationssystemet inte ville fungera. Eftersom vi började med 2.5 timmar intervaller så immade fönster och speglar igen efter 20 minuter. Eftersom jag ändå ska svettas när jag tränar så hade jag inget emot det – tvärtom så ogillar jag fläktar och sådant eftersom jag ibland får ont av blåsten.
Vi körde först 10 intervaller där vi tryckte på i 30 sekunder sittande, 30 sekunder stående och sedan stod och ”tog det lugnt” ett tag. Sedan körde vi samma typ av intervaller men vi gjorde en upprepning av det sittande och det stående innan vi stod och tog det lugnt. En timme hade nästan gått när vi kört det där klart – och då var det bara sista intervallblocket kvar: 6 intervaller á 10 minuter. Varje tiominutrare gick rätt så fort eftersom vi hade filmer från Tour de France framför oss och jag drack vatten, mjölk och åt hemmagjorda bars för att fylla på energi. När drygt halva passet gått ändrades upplägget till att köra banprofilen till en Tour de Franceetapp och det var här jag började bli seg. Inte i orken – men ryggen var trött och tårna gnällde. Efter nästan 4 timmar hoppade jag av cykeln och ägnade mig åt annat självplågeri – en lägenhetsvisning i Vasastan. Åh vad jag vill ha. Men åh vad sjukt dyrt det skulle bli.
Jag har fått plats på ett superlångt spinningäventyr idag och firade därför rejält igår. Jag stod vid spisen hela eftermiddagen och hade en massa kul grejer som jag ville få lagat. Citruslax med pistachmandel och fänkålsmos till exempel. Och chokladfudgetårta. Det blev hur gott som helst och var riktigt enkelt att få till. Mellan varven gjorde jag en egen version av dessa powerbars.
Jag blandade boveteflingor, dinkelflingor och havregryn tillsammans med solrosfrön som jag rostade på spisen. Sedan skar jag fikon i småbitar som jag mixade till en gegga tillsammans med grynmixen och jordnötssmör. Jag hackade småbitar med mörk choklad också. Man kan verkligen variera i det oändliga och nästa gång vill jag ha i mer protein och ha i lite vanilj.
