Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Varje dag fram till jul, och nÃ¥gra dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Idag berättar jag vem som ledde mig in i träningsvärlden. Fast det finns inte sÃ¥ mycket att berätta – för det mesta gjorde jag själv.
De allra flesta i min klass tyckte att skolgympan var pest och pina. Tills vi fick en annan lärare. DÃ¥ hände nÃ¥gonting. Skolgympan började bli rolig. För det handlade inte om att rörelsetvÃ¥ng – det började handla om rörelseglädje. Att vi skulle fÃ¥ träna det vi tyckte var roligt. Att det var okej att inte göra kullerbyttor världsbäst eller att springa snabbast. MÃ¥let var att utmana oss själva och framför allt – att bli sedda oavsett hur snabba vi var eller hur snygga kullerbyttor vi kunde göra.
Jag tror inte det främjar hälsan hos eleverna särskilt mycket genom att öka antalet idrottstimmar. Däremot måste undervisningen ske på ett helt annat sätt. Hämta kunskap och inspiration från instruktörerna på gymmen och överför till skolidrotten. Få in glädjen i skolgympasalen!
I samband med att vi bytte gympalärare började jag springa samma slinga som vi sprang pÃ¥ skolgympan även pÃ¥ egen hand. Jag tragglade runt pÃ¥ den pÃ¥ kvällarna. Det som jag svorit över förut – gjorde jag självmant nu. SÃ¥ jag har min gamla gympalärare att tacka för den där gnistan som tändes i högstadiet – och som nu brinner som OS-facklan.