Träningsglädje

Jag älskar julen! Den är så kravlös – mycket tack vare att vi lagt ner den mesta julklappsshoppingen. För mig är jul mys, tända ljus, skumtomtar, snö, skidåkning, fjällen, egentid och Grabbentid och en massa annat. Träning också – givetvis. Jag åker nästan alltid skidåkning på julen och försöker få in andra aktiviteter för att balansera upp lussebullarna.

Min iPhone har kommit i julstämning tack vare det fodral som jag fått av Trendodo. Det tillhör serien Circle och är den modell på skal som jag tycker sitter allra bäst på telefonen. Många andra modeller som jag testat har glappat lite.

Igår körde jag Poworkoutträning via telefonen efter löppasset och det var snabbt och enkelt. De flesta av övningarna känner man igen sedan tidigare men man ska komma ihåg att de finns också. Via appen kan man samla ihop poäng vilket gör träningen lite mer spelbetonad och jag kan tänka mig att det inspirerar! Jag räknar min träning i minuter men det funkar lika bra att ha ett poängmål som ett minutmål.

Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Idag kommer ett avslöjande: vad tycker jag om bloggandet egentligen?

Varje gång jag känner att bloggandet påverkar mina känslor mer än jag känner att den borde har jag lovat mig själv att tagga ner. I alla fall om den påverkar mig negativt. Detta är min träningsblogg, inte mitt liv!

Så fort jag känner mig det minsta stressad, frustrerad eller negativt påverkad av bloggen tänds en varningssignal i magen och tacksamhet över att bloggen inte är jag. Jag är inte bloggen. Och jag förstår att det är oerhört jobbigt att blogga när bloggen är ens allt och när man själv inte är förmögen att dra gränsen.

Visst, jag vet att det är hisnande med uppmärskamheten, med gratisgrejerna, med statistikrekorden och allt det där. Men sedan kommer en negativ läsarkommentar eller att någon annan fått ett erbjudande man själv inte har fått – och då är framgångskänslan som bortblåst. Sådan berg och dalbana av känslor är onödig och jag har lovat mig själv att inte låta den påverka mina känslor. Det löftet till mig själv är jag oändligt tacksam för. Mitt liv imorgon skulle se likadant ut som idag även om jag skulle sluta blogga precis just nu.

För ett halvår sedan kände jag att bloggandet påverkade mig mer än jag ville. Jag började fundera på hur jag skulle blogga för att göra mina läsare nöjda. Jag jämförde mig med vad andra gjorde och insåg att jag höll på att tappa bort mig själv. Men jag har insett att det är mycket enklare att blogga utifrån vad man själv vill än vad man tror att andra vill läsa om. Dessutom blir det en bättre blogg. Sedan dess har jag bloggat med skygglappar.

Idag läser jag mycket färre träningsbloggar än tidigare – men fler bloggar från andra nischer. Det enda jag låter mig påverkas av är om andra skrivit om en viss produkt eller händelse (t.ex. pressutskick). Då skriver inte jag om det – den nyheten är redan gammal. Den enda riktiga bloggregel jag har är att jag ska vara först. Jag kan ha ett intresse av att publicera nyheter – men aldrig gamla nyheter.

Ibland funderar jag på om jag gör vissa galna grejer för att det är kul att berätta om dem i bloggen. Jag har kommit fram till att visst, bloggen motiverar mig till att genomföra prestationer men om jag någonsin skulle ge mig på en galen prestation enbart för att berätta om det i bloggen så ska jag allvarligt se över mitt bloggande. Då har jag tappat balansen.

Jag har valt att hålla min blogg personlig men aldrig privat. Jag är extremt medveten om alla digitala avtryck jag lämnar efter mig. Genom den här bloggen, kommentarer på andras bloggar, i forum, genom min Twitterfeed och via de positioneringstjänster jag använder. Därför filtrerar jag allt jag skrivit innan jag publicerar det: hur stämmer det här överens med den bild jag vill ge av mig själv? Det där personliga varumärket. I en allt mer digitaliserad värld är detta extremt viktigt – just för att allt vi skriver sparas. Alla kan läsa det. Din nästa partner eller din nästa arbetsgivare till exempel. Eller en sådan som jag i mitt arbete som analytiker av beteenden på internet.

Jag spenderar dygnet mot 2:a advent på Aspa Herrgård. Vintern visar sig från sin allra bästa sida och allt ligger mysigt inbäddat i snö. Jag och Grabben var precis ute på en joggingtur för att kika runt lite. Det mesta var mörkt och tyst och vi anpassade stegen dit där det fanns belysning – vilket gjorde att vi inte kom så långt. Aspa Herrgård ligger utmed Vättern inte långt från Askersund.

I parkträdgården bakom herrgården hittade vi en lagom raksträcka på 100 meter där vi antog utmaningen. Vi körde utfallssteg, löpning med spark i baken, löpning med höga knän, tripping, någon slags gång framåt på händer och fötter (på alla fyra fast med fötterna istället för knäna alltså. Vet egentligen inte vad den här övningen är bra för? Den kändes rätt onödig!), skridskohopp, grodhopp (med fusk så det blev typ jämfotahopp…), baklängeslöpning, diagonallöpning (den där klassiska fotbollsspelarövningen) och en avslutande spurt.

Nu ska vi snart äta middag. Det var skönt att få komma ut lite och jobba upp aptiten efter det dignande afternoon tea-buffébord vi välkomnades med!