Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Idag kommer ett avslöjande: vad tycker jag om bloggandet egentligen?
Varje gång jag känner att bloggandet påverkar mina känslor mer än jag känner att den borde har jag lovat mig själv att tagga ner. I alla fall om den påverkar mig negativt. Detta är min träningsblogg, inte mitt liv!
Så fort jag känner mig det minsta stressad, frustrerad eller negativt påverkad av bloggen tänds en varningssignal i magen och tacksamhet över att bloggen inte är jag. Jag är inte bloggen. Och jag förstår att det är oerhört jobbigt att blogga när bloggen är ens allt och när man själv inte är förmögen att dra gränsen.
Visst, jag vet att det är hisnande med uppmärskamheten, med gratisgrejerna, med statistikrekorden och allt det där. Men sedan kommer en negativ läsarkommentar eller att någon annan fått ett erbjudande man själv inte har fått – och då är framgångskänslan som bortblåst. Sådan berg och dalbana av känslor är onödig och jag har lovat mig själv att inte låta den påverka mina känslor. Det löftet till mig själv är jag oändligt tacksam för. Mitt liv imorgon skulle se likadant ut som idag även om jag skulle sluta blogga precis just nu.
För ett halvår sedan kände jag att bloggandet påverkade mig mer än jag ville. Jag började fundera på hur jag skulle blogga för att göra mina läsare nöjda. Jag jämförde mig med vad andra gjorde och insåg att jag höll på att tappa bort mig själv. Men jag har insett att det är mycket enklare att blogga utifrån vad man själv vill än vad man tror att andra vill läsa om. Dessutom blir det en bättre blogg. Sedan dess har jag bloggat med skygglappar.
Idag läser jag mycket färre träningsbloggar än tidigare – men fler bloggar från andra nischer. Det enda jag låter mig påverkas av är om andra skrivit om en viss produkt eller händelse (t.ex. pressutskick). Då skriver inte jag om det – den nyheten är redan gammal. Den enda riktiga bloggregel jag har är att jag ska vara först. Jag kan ha ett intresse av att publicera nyheter – men aldrig gamla nyheter.
Ibland funderar jag på om jag gör vissa galna grejer för att det är kul att berätta om dem i bloggen. Jag har kommit fram till att visst, bloggen motiverar mig till att genomföra prestationer men om jag någonsin skulle ge mig på en galen prestation enbart för att berätta om det i bloggen så ska jag allvarligt se över mitt bloggande. Då har jag tappat balansen.
Jag har valt att hålla min blogg personlig men aldrig privat. Jag är extremt medveten om alla digitala avtryck jag lämnar efter mig. Genom den här bloggen, kommentarer på andras bloggar, i forum, genom min Twitterfeed och via de positioneringstjänster jag använder. Därför filtrerar jag allt jag skrivit innan jag publicerar det: hur stämmer det här överens med den bild jag vill ge av mig själv? Det där personliga varumärket. I en allt mer digitaliserad värld är detta extremt viktigt – just för att allt vi skriver sparas. Alla kan läsa det. Din nästa partner eller din nästa arbetsgivare till exempel. Eller en sådan som jag i mitt arbete som analytiker av beteenden på internet.
jag tycker helt klart att din blogg är den bästa. Den är så genomtänkt in i minsta detalj, och avviker aldrig från denna riktning. Men utan att stagnera!
Jag vet att min blogg hade behövt ett skärp – för att stramas upp, riktas upp, sträckas upp. När jag skriver i andra sammanhang – pressmeddelanden, uppsatser osv är jag så otroligt mer komposerad (composed?) – och om jag hade nyttjat detta i bloggen tror jag att den hade kunnat bli mycket bättre. Bättre på det sättet att jag hade haft en rak linje i allt från bilder till text.
Ena stunden vill jag blogga om träning – den andra om rockabilly frisyrer.
Men din blogg är det varierat fast inom ett spann av ämnen som alltid känns intressanta.
Gud, vilket svammel. förlåt!
Roligt att ni uppskattar initiativet. Trots att det ”bara” är en träningsblogg så påverkas ju innehållet i dem av mig som står bakom också…
Aha! Jag har länge undrat vad du jobbar med. Spännande! Och klokt skrivet också – viktigt att inte låta bloggen bli något negativt och pressande i livet. Att låta den vara till för dig i första hand och för läsarna i andra hand. Min blogg är till för mig, men samtidigt vore det ju rätt tråkigt om ingen läste.
Fint med snön förresten!
Ärligt – och klokt – precis som vanligt! Du har en förmåga att få precis allt du skriver om att verka intressant, eller att vara intressant, rättare sagt. Gillar din adventskalender starkt! 🙂
Kloka ord om att bloggen inte är (hela) ditt liv. Hoppas dock att du inte slutar för det är så kul och inspirerande att läsa vad du gör. Om det blir för pressande eller negativt så kan du ju alltid ta en paus. Roligt med de fallande snöflingorna i bloggen! 🙂
Mvh
Kul med den här adventskalendern tycker jag, man får läsa grejer om Sara som kanske inte annars hade dykt upp! Du låter ju som vanligt klok i det här inlägget. Jag älskar statistikrekord (vilket jag för säkerhets skull outat även i bloggen hoho) men som du säger är ju bloggen ”bara” en blogg och inte livet. Blir den det slutar jag blogga! Har också funderat på det där med borttappandet och rotat fram skygglapparna. Man behöver dom ibland.
Mary: jag analyserar nästan alltid utifrån ett sammanhang eller utifrån ett givet syfte, t.ex. hur det pratas om företag A:s produkter eller marknad – en tydlig avgränsning är viktig, annars säger analysen inte så mycket för min uppdragsgivare. sedan får man ta i betänkande att det är diskussioner jag analyserar. inte ”all”. men folk har en tendens att vara rejält mycket ärligare på nätet än i en intervju…
Gunilla: tack, det värmer!
Anna: ja, du vet säkert själv hur det är. för egen del hade jag kunnat blogga 10 inlägg per dag – fantasin är det inte något fel på. men som sagt, det ska ju vara intressant också!
Carina: haha ja, så var det i grundskolan för mig.d et var en jäkla massa plintar då!!
Vad roligt med din adventskalender! Jag läste precis ifatt mig på din blogg och det var väldigt intressant och jag ser fram mot att ta del av övriga lucköppningar.
Tänk vad en bra gymnastiklärare är viktigt, viktigt att få bli inspirerad i den åldern. Jag kommer mest ihåg att man skulle klättra upp för rep och hoppa över plintar 🙂
Ärligt inlägg, det gillar jag. Har faktiskt tänkt en del på pressen en del bloggare måste känna, att alltid prestera ett eller två inlägg per dag. Och intressanta ämnen ska ju avhandlas också. Bloggar som varierar i ämne, sticker ut nosen och ifrågasätter samt engagerar är bloggar jag gillar. Allt behöver inte handla om avverkade km eller tuffa gympass. Din blogg har allt det där och lite till.
Du är så klok, Sara! En sann förebild.
intressant! Vad säger analytikern om att det mesta som publiceras på webben troligen genomgår samma sil du själv använder – dvs att alt som publiceras är bara en liten pusselbit av det stora? Kan man göra en korrekt analys av något som ”inte är allt”?
=)