Träningsglädje

Idag var jag väldigt opepp på träning efter jobbet. Jag hade helst velat gå och lägga mig med en film. Men jag gick till gymmet ändå, man vet ju aldrig, det kan ju bli bra och man kan ju bli motiverad bara av att andas lite gymdoft.

Men nä, det funkade inte idag. Instruktören på dagens Les Millsklassen body balance var densamma som på gårdagens poweryoga och det var lite same, same. Jag kände inte någonting i någon övning alls. Inte ens en liten stretch fick jag till. Men så är det, vissa dagar har man väldigt tydlig muskelkontakt och andra dagar sätter sig kroppen på tvären och alla muskler gömmer sig någonstans.

Body balance hör inte till min favoritträning och det gör inte Les Millspump heller. Men efter balancen var det pump och den gick jag på bara för att. Bara för att det kan vara bra med lite helkroppsträning alltså. Men det blev lite halvhjärtat och när timman var slut var jag glad över att äntligen få åka hem till soffan.

Imorgon ska jag tagga till lite mer. Då ska jag träna roliga saker!

Såhär glad var jag när jag fick åka hem.

Det finns inget som går upp mot lite snoozande på morgonkvisten. Och inget som är så jobbigt som när man har bråttom på morgonen. Gruset i ögonen trillar ur av bara farten och man undrar om man fått på sig alla kläder på rätt håll. Frukosten blir lite hipp som happ och imorse åt jag 2 ägg med majonnäs. Igen.

Jag verkar gå på ägg-och-majonnäsdieten och just dessa 2 grejer fanns med i den lunchpåse jag faktiskt lyckades få med mig till jobbet trots morgonpanik. Tillsammans med tonfisk och creme fraiche. Av det blev det tonfisksröra med ägg. Det ser skittrist ut men är supergott. Jag levde på den där kombinationen våren 2009 (ni som hängt med sedan dess känner säkert igen det!) och jag gillar det än!

Jag flög från Ängelholm till Bromma i eftermiddags. Varje gång jag landar på Bromma efter en sådan flygning så längtar jag tillbaka. Inte till Skåne och Halland men till känslan. Ängelholms flygplats ligger mellan åkrar och där råder lugn och stillhet. Man är ”du” med de som jobbar där och på flyget, som ofta är bekvämt (men oekonomiskt) halvfullt, så är man en skara stammisar som känner igen varandra. Flygvärdinnorna på Kullaflyg går i jeans och är alltid trevliga och verkar ha kul på jobbet. Det märks. Det är ingen trängsel och ingen stress. Det är långt, långt ifrån Stockholms lokaltrafik.

Att landa på Bromma är däremot mycket, mycket lugnare än att ta tåget och hamna på Centralen. Herrejösses vilken chock man får! Det är folk och det är trängsel och det är armbågar och det är skyndaskynda och det händer grejer åt alla håll och kanter. Ungefär som dagens pass poweryoga på Sportlife Garnisonen. Jag hängde knappt med bland alla rörelser och hunden som vi höll i 0.75 sekunder. Vi gjorde typ allt och lite till. Efter 20 minuter undrade jag om det fanns positioner kvar att göra till resten av klassen men det fanns det faktiskt.

Trots det lite stressiga passet så var det en instruktör som log med hela ögonen och leendet hördes ända ut i rösten när hon pratade. Sådant gillar jag. Det ger träningsglädje! Däremot hade jag gärna hållit lite längre i vissa rörelser och jag kan knappt tro att jag skriver detta själv – vill jag göra hunden längre? Herregud!