Jag flög från Ängelholm till Bromma i eftermiddags. Varje gång jag landar på Bromma efter en sådan flygning så längtar jag tillbaka. Inte till Skåne och Halland men till känslan. Ängelholms flygplats ligger mellan åkrar och där råder lugn och stillhet. Man är ”du” med de som jobbar där och på flyget, som ofta är bekvämt (men oekonomiskt) halvfullt, så är man en skara stammisar som känner igen varandra. Flygvärdinnorna på Kullaflyg går i jeans och är alltid trevliga och verkar ha kul på jobbet. Det märks. Det är ingen trängsel och ingen stress. Det är långt, långt ifrån Stockholms lokaltrafik.
Att landa på Bromma är däremot mycket, mycket lugnare än att ta tåget och hamna på Centralen. Herrejösses vilken chock man får! Det är folk och det är trängsel och det är armbågar och det är skyndaskynda och det händer grejer åt alla håll och kanter. Ungefär som dagens pass poweryoga på Sportlife Garnisonen. Jag hängde knappt med bland alla rörelser och hunden som vi höll i 0.75 sekunder. Vi gjorde typ allt och lite till. Efter 20 minuter undrade jag om det fanns positioner kvar att göra till resten av klassen men det fanns det faktiskt.
Trots det lite stressiga passet så var det en instruktör som log med hela ögonen och leendet hördes ända ut i rösten när hon pratade. Sådant gillar jag. Det ger träningsglädje! Däremot hade jag gärna hållit lite längre i vissa rörelser och jag kan knappt tro att jag skriver detta själv – vill jag göra hunden längre? Herregud!
Var i Stockholm förra helgen och småstads-tjej som jag är så förstår jag helt tempo-chocken.
Jag har börjat köra yoga till ett pass på youtube och i det passet kör man hunden lite längre varje gång men ”bara” 5-6 gånger under hela passet, trodde inte heller att jag skulle vilja ha mer av den övningen men det vill jag faktiskt! 😉
ÅH Vad härligt att höra 🙂
Skickar yoga flow från stranden i Portugal 🙂
Jo
Om jag ska köra yoga måste kroppen få råom varje övning. Härligt att du tog dig dit Sara. Funktionell Träning i dag?
Ha en fin dag! Kramar
Jag kör ju ett yogapass i veckan nu i och med programmet jag kör och just Hunden, tycker jag är så sjukt jobbig!!! Undrar hur länge man måste träna yoga innan man tycker att det är ok eller till och med njuter av det… Jag är då inte där ännu i alla fall.
Kan ibland får yoga cravings – hinner inte med det så ofta, eller snarare så prioriterar jag inte yoga just nu – och då är det skönt med ett pass. Men det ska vara lagom tempo – både lagom fort och lagom långsamt. Jag blir knäpp om det går för långsamt och man står huuuur länge som helst i en position – inte för att jag är stressad utan för att det är sjukt jobbigt att stå i en evighet på ett enda sätt och det blir för tungt för mig som nybörjare. Men som du beskriver verkar ju lite väl snabbt… lagom är bäst!
Åh, vad jag saknar småstadskänslan och precis det du beskriver!