Yogalates

Vi började morgonen med en fantastisk klass i yogalates. Johanna sa så många kloka saker som jag önskat att jag kunde återberätta – men det krävs nog en riktig yogi för det. Insikterna har landat mjukt i kroppen och även om jag inte kan återberätta, helt enkelt för att jag fysiskt sett inte hittar de rätta orden, så hoppas jag att de förmedlas vidare ut i varje kroppsdel och varje cell hos mig själv.

Efteråt kände jag mig skönt mosig – redo för frukost. Den servitör som fastnat för att jag heter Sara gav mig ett extra stort glas juice och bar min tallrik ut till bordet på terrassen. Buffén är lika fantastisk som den är gigantisk och men magen blir mätt snabbare än ögonen. Yoghurten med riktig frukt i (jordgubbsvarianten är godast!) toppad med pistage-, hasselnötter och mandlar är ett stående inslag!

Efter frukosten tog vi en taxi in till stan. Vi flanerade bland torg och gränder och shoppade vackra fat och skålar. Vi blev uttittade och överallt frågade de var vi kom ifrån. De enda kvinnorna man ser är turisterna. Ska man köpa något, så ska man naturligtvis pruta. Erika skötte det jobbet galant. Alla våra skålar prutades ner från nästan 300 till långt över 100 (Dinarer). I mina skålar kommer jag att äta svensk yoghurt i vinter. Yoghurt med riktiga bär i, allra helst toppad med pistage-, hasselnötter och mandlar.

Allt är inte guld som glittrar

Vi har nog alla varit där. Beundrat någon person. Kanske varit lite avundsjuk. För allt har verkat så perfekt. Han eller hon verkar ha haft allt och lite till och vi har önskat att han eller hon var vi. Att det var vi som var perfekta. Levde det där perfekta livet. Att det var vi som hade allt och lite till.

Men vi vet ju sällan att det är så där perfekt. Egentligen.

Det är lätt att förblindas. Att trilla in i det där tänket om att att det som syns och märks utåt är det enda som finns. Och vem visar med vilje upp den där fasaden som inte blänker och är polerad?

Att läsa bloggar är nästan en hälsofara. Vem, särskilt med tanke på topplistebloggarna, skriver om sådant som inte är picture perfect? Vem visar upp de dåliga bilderna? Vem skriver om sitt omysiga fredagsmys? Vem skriver om skiten och det jobbiga? Nä just det. Ingen. Det mesta är rosa, glamoröst och rätt så fint och fluffigt. Och man trillar rätt ner i avundsjukan.

När man läser bloggar är det nästan så att man bör göra det med filtrerande glasögon på sig. Som skalar ner det mesta några nivåer. För allt är inte guld som glittrar. Inte heller den där bloggaren som verkar så cool och grym. Som man är avundsjuk på. Som man önskar att man var som. Eller i alla fall hade det lite som.

Jag lämnar er med några bilder som illustrerar mitt budskap. Samma ställe, men bara några 100 meters skillnad. Minns det till nästa blogg du läser. Vi har alla våra utmaningar och motgångar. Det finns många sanningar.

Free power dance

Åh. Jag har varit på ett grymt pass nu på kvällen! Det var som en blandning mellan yoga, kampsport och dans och det kickade igång glädjeendorfinerna på riktigt. Tack Johanna!

Jag fick med mig en riktigt bra tankeställare från klassen också. Jag undviker för det mesta allt som har med (tränings)dans att göra eftersom jag tycker att jag har så dålig koordination. Men det enda som är dåligt är tydligen mitt fokus. När jag upplever att min koordination är dålig (eller att jag glömmer saker) så beror det på att jag haft mitt fokus på något annat håll och inte varit här och nu. Det där är nog något man måste öva på…

Det känns som om hela veckan har varit full med insikter. Jag vet inte om det beror på träningsformerna vi utövat – eller om det beror på 2 fantastiska inspiratörer och instruktörer i form av Johanna och Monika. Jag önskar att jag hade skrivit upp vartenda klokt ord som sagts men det enda jag (tyvärr) skrivit upp är vad jag ska göra för att stärka mina svagheter i kroppen och där har jag fått en ny punkt under dagen: införskaffa en foam roller!

Två grymma instruktörer!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!