Träningsglädje

Igår hämtade jag ut mina första glasögon – alldeles lagom till min födelsedag. Grattis till mig. Tjugonio jäkla år. Hur gick det till? Det är främst de sista åren mellan typ 25 och nu som jag liksom inte alls minns. De har gått alldeles för fort!

För första gången någonsin så önskar jag mig faktiskt något av er som läser den här bloggen. Jag önskar mig ert engagemang i min rosa bandet-cykel den 2 oktober. Bidraget får vara hur stort eller hur litet som helst – alla kronor uppskattas! Till er som skänker mer än 500 kronor har jag en liten surprise som jag ska berätta mer om sedan!

Tyvärr öppnar inte insamlingen förrän lite senare i september men lägg gärna en kommentar till det här inlägget om ni vill vara med och bidra så kan jag maila ut ett infomail till er så fort allt kampanjen dragit igång. Ert stöd under det Rosa Dygnet skulle betyda oerhört mycket för mig rent mentalt – men ännu mycket mer för de kvinnor i vår närhet som någon gång kommer att drabbas av bröstcancer!

Idag var dagen då jag kände att mitt Naturdietande har blivit en vana. Det har varit lätt som en plätt idag! Ingen hunger eller konstigt sug har stört. Och nu känner jag dessutom skillnad på jeansen. Jag vet inte hur mycket jag gått ner men efter periodens slut – på söndag – ska jag väga mig!

Idag har jag druckit shakes hela dagen. Jag är inget fan av de shaker man själv blandar till med pulver utan gillar de som redan är färdigblandade mest – de smakar som vilken annan smoothie som helst! Pulverdrickan smakar mjöligt och måste drickas på en gång för att det ska vara gott. Med isbitar i smakar chokladpulvret nästan som O’boy så det fick godkänt ändå.

Jag tycker rent generellt att min kropp har funkat rätt så bra med den här typen av low calorie diet. Jag har lika mycket ork i vardagen som annars och träningen flyter på bra. Det enda negativa jag känner är att jag får mjölksyra mycket snabbare nu än annars!

Efter den här 2 veckor långa testperioden kommer jag att fortsätta byta ut ett mål mot Naturdiet under en period och det kommer förmodligen att bli middagen. Att äta frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en fattig är en melodi jag gillar och som jag hoppas att min kropp svarar på!

Det bästa med SATS är spinninginstruktören Pia. Har jag sagt det förut? Well – det tål att sägas igen!

Jag lyssnar inte alltid på vad Pia säger men idag lyssnade jag på vartenda ord. Vi körde återhämtningspass och jag höll mig lugn – till skillnad från pingpongbollen framför som körde med en kadens som höll på att få cykeln på rull på riktigt. Nu och då stannade han tramporna helt och tog en break – innan han snurrade igång fötterna likt en flygplanspropeller igen. Hans kompis satt bredvid mig och tog också pauser lite nu och då – och passade på att göra lite tvärtom och trampa baklänges.

Återhämtningspass är bland de svåraste passen att köra på en spinningcykel. Jag och min (andra) spinninggranne Ella konstaterade att vi saknade den där kicken man får av att maxa – och att återhämtning är ett nödvändigt ont.

Svettiga och snygga!