Träningsglädje

Jag har hälsat den nya veckan välkommen med att fundera på vad jag ska hitta på. Okej, jag har en del att göra – men inga riktiga mål. Och så får det nog bli.

Jag lyckades med mitt mål att gå/powerwalka 10 timmar förra veckan och för det ger jag mig en ryggdunk. Nästa vecka får jag hitta på nya utmaningar. Jag kanske ska ha en kaloriutmaning? Om man tränar 10 timmar i veckan och gissningsvis gör av med 400 kalorier per pass i snitt  – då blir det 4000 kalorier. Men så ska det ju vara en utmaning också förstås. Vilken siffra bör man då sikta mot?

Så var helgen förbi och jag undrar hur min vikt har förändrats sedan jag började med Naturdiet förra måndagen. Jag funderar ibland på om kläderna sitter annorlunda men skillnaden är inte som natt och dag precis. Men så sitter inte heller all vikt kring midjan.

Mina helgrutiner är det lite si och så med och det har gjort att jag känt mig både mer och mindre hungrig än under veckodagarna. Igår åt jag frukost hur tidigt som helst och sedan en bar till lunch klockan 15 och chokladshake till middag vid 19-tiden. Men kl 23 var jag vrålhungrig – så hungrig har jag inte varit sedan jag började med Naturdiet.

Idag åt jag en ordentlig frukost vid 10-tiden och sedan en mellanmålsbar på 130 kalorier efter träningen och en middagsshake vid 19.30 men jag kände mig inte hungrig alls – trots träning. Men så är jag också en lite underlig människa som tydligen inte blir hungrig av träning med undantag av utomhuscykling.

Summa summarum så är jag mindre hungrig under helgen, vilket är lite konstigt eftersom det är då jag ”gör” mer grejer. Att sitta på ett kontor räknas inte direkt in i kategorin ”göra” grejer – men det är då jag blir som hungrigast. Jag tror att hungern på kontoret är mental och inprogrammerad – ungefär som i det där experimentet med soldater och droger och som visade att soldaterna bara blev beroende av droger i en viss miljö.

Jag delade mina bars med mitt lördagssällskap med blåbärsfingrarna (vilket inte var blåbär utan en lila hästsårspray) – systerligt rättvist ska det va!

I eftermiddag tog jag med mig min mamma och drog på bloggevent. Emil var uppe i Stockholm för att gå på Super Saturday och när han ändå var uppe fixade han en Super Sunday också: indoor walking och RPM på Sportlife Odenplan.

Dagens indoor walkingpass var av en helt annan kaliber än mitt premiärpass på Sportlife i Göteborg i vintras. Det fanns en helt annan tanke bakom och upplägget var jobbigare! Vi körde Emils konventklass Norrlandsguld med Charlotte Kalla som intro. Ja Emil – det märks att ditt hjärta bankar för den tjejen!

Jag gillar indoor walking även om det inte riktigt sätter mitt hjärta i brand. Jag vet inte riktigt varför – men jag skulle gärna köra några fler klasser för att få en bättre känsla för det. Rent jobbighetsmässigt så ligger det absolut i paritet med spinning – bara man vågar ta i lite. Synd bara att namnet inte klingar riktigt rätt i munnen. Indoor walking liksom – hur spännande låter det?

Jag laddade med vatten i pausen innan vi körde igång med RPM:en. Jag hade inget flyt alls under cyklingen så klassen kommer inte läggas till minnesbanken direkt. Men så är jag inget RPM-fan heller. Jag tycker det är för hattigt – lite som en buffé med allt förutom en röd tråd. Det är inget fel i det – men det är inte min kopp med te.

Nästan hela bloggänget samlat – känner ni igen dem? Mamma undrade varför det nästan bara var tjejer med och jag konstaterar att killarna huserar bland löparbloggarna!