Träningsglädje

Powerwalkade förbi affischen på bilden nedan på väg till min morgondejt med MarathonMia. Det satt ett gäng likadana affischer på mycket väl strategiska platser längs med Karlbergskanalen. Hur jäkla smart är inte det? Nästan som gerilla-PR!

Det har varit mycket snack om pensionärerna den senaste perioden. Som om det bara bodde pensionärer i Sverige. Jag lyssnar bara med halvt öra – det som verkligen får mig engagerad är de konkreta saker som gör skillnad i mitt liv. Några ören mer eller mindre i skatt hit eller dit engagerar mig inte så himla mycket – men Folkpartiets valaffisch engagerade mig på fem röda!

Ämnet för affischen handlade om en mycket mindre grej än stora skattefrågor eller andra politiska diskussioner som liksom ligger i marginalen av mitt liv. Men mitt motionsspår är en helt annan grej. Grattis till Folkpartiet i Stockholm – ni är otroligt smarta!

Motionsspår funkar i mitt fall. Men jag är väl medveten om att andra människor brinner för helt andra saker. Tänk vilken outnyttjad potential som finns där ute för alla politiska partier. Sluta upp med pajkastningen (inte konstigt att man inte orka engagera sig när debatterna inte är ett dugg konstruktiva) och tänk utanför lådan istället!

Jag har kommit till kontoret från en lunch på stan. Det är något speciellt med att träffa bloggare i annan utstyrsel än träningskläder. Man känner knappt igen dem! Snorkkis-Sofie var hur snygg som helst! KarinTri är jag mer van vid att träffa utanför träningen men det måste vara någon högre makt som sett till att vi faktiskt jobbar grannar.

Medan de båda RunnersWorld-tjejerna lunchade på sushi lunchade jag på vatten. Det kändes lite fattigt men jag vänjer mig. Hungern var det inga problem med – jag stod mig bra på morgonens frukost. Nu laddar jag med chokladshake och lite senare en till shake. Sedan blir det fullt ös. Och så ska jag gå lite mer… veckans gångutmaning på 10 timmar ser riktigt lovande ut.

Sent igår kväll bokade jag in en morgondejt med 24-milalöparen MarathonMia och sedan kunde jag inte somna. Det berodde nog inte på Mia utan på den insomnia jag drabbas av lite nu och då. Det värsta som finns måste nog vara att inte kunna somna. Ja, bland en massa andra grejer som också drabbar mig ibland. Skoskav till exempel.

När klockan ringde var det inte läge att snooza. Det var bara upp och hoppa som gällde. Och trots att jag var så jäkla snabb och duktig så kom jag ändå för sent till vår dejt. Det var längre än jag trodde att runda Karlbergskanalen. När jag mötte Mia tipsade hon om att jag skulle tagit andra hållet istället, så hade det gått dubbelt så snabbt.

Morgonsolen strålade ikapp med Mia och bland alla andra morgonmotionärerna pratade vi om knäckta ryggar och olika sätt att se på livet. En riktigt inspirerande start på dagen som kommer att fortsätta med fler bloggträffar och mer blogginspiration!