Träningsglädje

Efter jobbet tog jag tÃ¥get till Falkenberg och slogs av hur deprimerad jag blev när jag kom dit. Jag har sett för mÃ¥nga depp-Falkenbergfilmer och att tÃ¥gstationen ligger mitt ute i ingenstans gör inte saken bättre. För att komma in till civilisationen mÃ¥ste man Ã¥ka buss. Jättejobbigt! Mycket enklare att cykla till Falkenberg – sÃ¥ det var tur att jag skulle cykla hem!

Jag hoppade av bussen pÃ¥ Stortorget och styrde mot Cykelmagneten. Jag har aldrig riktigt varit inne i Falkenberg men det var bara att gÃ¥ rakt fram sÃ¥ var jag framme. Lätt! Inne pÃ¥ Cykelmagneten stod min cykel i ett hörn bland tusen andra cyklar och sÃ¥g fin ut. Förutom cykel sÃ¥ köpte jag mig ett par billiga glasögon (vilket jag märkte verkligen behövdes!), liten cykelväska och sÃ¥ slang och pump och nÃ¥gon annan grej jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den…

Min cykel ser ut som pÃ¥ bilden nedan. Det är alltsÃ¥ en Scott Speedster S30 och jag fastnade för den eftersom den är lite vit. Och jag älskar ju vitt. Till dig som undrade vad den kostade sÃ¥ kan jag säga att den ligger pÃ¥ drygt 9 990 (cirka) men jag köpte den till kampanjpriset 7 495 kronor (pÃ¥ Cykelmagneten). Jag kan tänka mig att fler ställen kommer att rea ut bÃ¥de denna och andra modeller nu när det är höst. 7 495 kronor blev för svÃ¥rslaget gentemot den cyclocross jag ville ha som lÃ¥g pÃ¥ cirka 12 000 kronor…

När jag fÃ¥tt cykeln var det bara att köra. Jag började lite trevande och turistcyklade i början. Jag bromsade i kurvorna och lite i nedförsbackarna för man vet ju aldrig – cykeln kan ju fÃ¥ för sig att gÃ¥ sönder när det gÃ¥r fort.

Snart kom jag in i cyklingen och det kändes som om jag aldrig gjort annat! Och fort gick det också! Det skulle vara riktigt kul att ha en gps och se vad jag kom upp i för hastigheter. Jag relaterade min fart till hur fort bilarna körde om mig och ibland segade de sig förbi.

Jag hade fått för mig att det var drygt 30 km mellan Halmstad och Falkenberg men vägskyltarna visade 43. Lägg till 8 km på det för en ofrivillig tur till Långsand och en återvändsgränd i form av en sandstrand samt några kilometer till för ofrivilligt snurrande efter Skrea Strand och min tur slutade på runt 55 km och lite drygt 2 timmar. Nästa gång jag unnar mig något ska det bli en Garmin!

Jag förbereder mig inför cyklingen ikväll. Jag har redan bytt om. Tydliga tecken pÃ¥ nervositet. Det bubblar lite i magen och flyger nÃ¥gra fjärilar där inne. Jag vet inte riktigt vad jag är nervös för. Kanske är det för att alla andra varit nervösa när det ska cykla pÃ¥ en ny och snabb cykel. Herregud, jag kan ju cykla – hur svÃ¥rt kan detta vara?

En sak jag har förstÃ¥tt när det gäller cykling är att det är viktigt med utseende. Jag köpte min hjälm till min förra cykel och den passar rätt fint till de röd-svarta cykeltröjor jag har. Men det gÃ¥r ju inte nu. Cykeln är blÃ¥ och vit! Jag vill ha en vit hjälm. Tror ni jag klarar mig i 3 mil pÃ¥ denna röd-svarta hjälm utan att skämmas. Jag hoppas det. Men… jag tycker inte att jag är sÃ¥ snygg i den.

Jag kände mig som en spionerande pensionär igår som stod på balkongen och spanade efter de nyss upptäckta militärträningsadepterna som körde plyometrics i Norre Katts park. Iklädda gula västar visste jag direkt vilket sällskap de utgjorde. 5 tappra själar stod och hoppade ett tag innan de försvann för nästa utmaning.

Jag har det kul på min balkong. Är det inte triathlontävlingar så är det militärträning, vanliga löpare, konserter i parken eller Halmstadmatcherna från Örjans vall man hör ända hit. En perfekt pensionärsbalkong för en 28-åring!