Träningsglädje

Jag har gÃ¥tt Prins Bertils stig. Igen. Jag har visat oändligt mÃ¥nga bilder därifrÃ¥n i tidigare inlägg pÃ¥ den här bloggen, och skrivit om den ocksÃ¥ – och idag var den lika vacker som alltid. Men det blir faktiskt rätt sÃ¥ jobbigt pÃ¥ slutet. Den är nÃ¥gon kilometer för lÃ¥ng för att man ska njuta av varenda meter och längta dit igen pÃ¥ en gÃ¥ng. Just nu vill jag till exempel inte gÃ¥ den imorgon igen. Men frÃ¥ga mig när jag vaknat – dÃ¥ vill jag nog ta en till vända utmed kustbandet.

Att gÃ¥ sÃ¥ pass lÃ¥ngt frestar lite väl mycket pÃ¥ hälsenan. Den känns stel och protesterar lite. Imorgon ska jag nog Ã¥ka lite bil istället…

Bilder: Marcus Rönne

Inte mycket har gjorts i träningsväg men däremot har jag bokat in en shock wave therapybehandling här i Halmstad istället för att fortsätta i Stockholm. Jag ska gå till samma person som botat Grabben från sin hälskada, och som genom åren tagit hand om diverse spelare i HBK. Det känns bra. Och billigare.

Istället för träning har dagen spenderats på Tylösand. Aldrig har 21 grader i vattnet känts så kallt som idag. Varför blir man så badkrukig när man blir gammal? Det är ju skittråkigt.

Min familj, inklusive 2 bröder, 2 hundar och morföräldrar, har anlänt under natten och dagen så nu är här full rulle. Ni får stå ut med att det här blir lite vardagsblogg ett tag!

Foton: brorsan (Marcus Rönne)

Brorsan himself.

Idag har ett halvt hundratal tappra löpare sprungit BÃ¥stad marathon. I ökenhetta och med gigantiska uppförsbackar. Vinnaren sprang in pÃ¥ 3 timmar och Grabben sprang in pÃ¥ sin bästa placering i ett marathonlopp (7:a tror jag) – men pÃ¥ kraftigt personsämsta.

Han har under de senaste veckorna ställt in sig på att detta skulle bli ett långpass och inte en tävling och har därför inte sovit riktigt optimalt, inte ätit riktigt optimalt, inte druckit riktigt optimalt och helt enkelt inte laddat alls. Ändå ligger han utslagen på golvet och har kramp i benen.

Marathonloppet var jobbigt för mig med. Jag langade varenda kilometer kändes det som och stektes i solen. Höjdpunkten var när jag hittade en lanthandel full med fina inredningsprylar. Jag köpte 3 fina karaffer i tunt glas och lantlig design.

Jag var lÃ¥ngt frÃ¥n avundsjuk pÃ¥ löparna som sprang. Det mÃ¥ste ha varit helvetiskt. Banan är riktigt grym med sega uppförslut och branta backar – uppför är det jobbigt, nedför gör det ont. Och raksträckor som aldrig tar slut är inte särskilt underhÃ¥llande. Här och var skymtade havet och dÃ¥ var det vackert. Men potatisplantorna dominerade. Åkrarna är ändlösa. Fasen vad mycket potatis det finns i BÃ¥stad!

Bilderna nedan skildrar Båstad marathon sett genom mina ögon:

Det började dåligt: startnummer 13.

Lanthandeln!