Grabben och jag jämför våra tår. Vem som vinner kampen om snyggast tånaglar låter jag vara osagt – men den som snart har flest är i alla fall jag!
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Idag fyllde mamma ärofulla 50 år så vi firade med champagnebrunch på Lynga strand, Halmstads bäst bevarade hemlighet. Vi festade på dopp (för de som ville), skumpa, goda ostar och vaniljhjärtan. Eftersom det blåste så knastrade det lite mellan tänderna…
Medan vinden låg på kröp vi ihop på filtarna, blundade – och somnade! Man sover definitivt inte lika bra under gassande sol. Sedan kom det en regnskur så vi åkte hem – och fikade lite till. Jag lever gott med andra ord. Lite för gott för midjemåttets skull.
Jag och Grabben fick för oss att testa på lite parhopp på stranden och efter det kändes hälsenan rejält stel. Lite senare idag är det dags för en ny behandling med stötvågsmackapären så att jag håller hälseneinflammationen igång… jag har fått tips om excentriska tåhävningar och har läst på lite om det innan också, men tydligen hjälper det inte mot det jag har (fast det försämrar ju inte läget heller). Däremot är ju själva poängen med behandlingen att skapa en ny inflammation i hälsenan och mot vanlig hälseneinflammation hjälper det ju. Det verkar som om jag ska försöka underhålla inflammationen så länge som möjligt eftersom jag inte ska äta Ipren eller Voltaren för den så kanske ska jag inte ”förbättra” tillståndet med tåhävningar heller? Den där frågan ska jag skaffa mig svar på idag under behandlingen.
Jag var en gång en inbiten hästtjej men det var så länge att jag glömt bort allt som har med hästar att göra. Men mamma minns. Och mamma älskar fortfarande hästlivet. När jag är mitt i det saknar jag det, men när jag är långt bort ifrån det minns jag det inte alls.
Förra året blev jag nästan rörd till tårar av Briar på Falsterbo Horse Show men i år blev det mera hoppning, fälttävlan, ponnykapplöpning och en sväng agility. Och massa, massa sol och damm förstås. Vi trängdes på läktaren ihop med alla andra och njöt av spänning, dramatik, muskulösa (häst)kroppar och en fantastisk irländare som bjöd till ordentligt och sedan vann hela skiten. Det är så det ska vara!