Om delaktighet – och utanförskap

Det är rätt trist att blogga när man inte kan träna som man vill. Så många roliga träningsformer involverar ju fötterna på ett eller annat sätt. Och när det inte går att träna som man vill, eller när det är tråkigt att träna, så blir ju också träningsbloggandet rätt så tråkigt. Jag känner mig inte särskilt delaktig i träningsbloggsvärlden eftersom jag inte tillför särskilt mycket – och då känner jag inte heller någon lust att vara en del av den. Så alla ni gravida blivande bloggmammor – jag förstår era funderingar på bloggens vara eller icke vara!

Kommande vecka sjuder dock av träning. Så den här bloggen kommer återigen att bli det den ska vara – en träningsblogg. Jag ska dock erkänna att jag den senare tiden gått och sneglat på domännamnet livsglädje, men det är tyvärr upptaget…

Nike Lunarglide2

Jag, tillsammans med några andra, är inbjuden av Nike att springa Midnattsloppet för dem. För att ha något att springa i har vi fått den nya Lunarglideskon – designad precis så som vi vill ha den! Lunarglide2 är en uppföljare till Lunarglideskon som kom för ungefär ett år sedan.

Jag har designat mina egna skor hos Nike förut och tycker att det är en riktigt rolig grej. Då blev mina skor knallgula. Och gula blev det nu också, men med inslag av grönt och lite rött. Även Jessica har designat skor – och hennes blev riktigt grymma i gult och rosa.

Förutom att välja färger på skon kan man också välja om man vill ha olika storlekar på fötterna eller om man vill ha en bred eller smal sko. Smart, tycker jag! När jag designade mina förra skor så kostade det faktiskt inget extra att designa dem själv, hur det är nu vet jag inte – men kan vara värt att spana in med tanke på att Adidas tar extra betalt för egna färgval…

En annorlunda utmaning

Igår åkte familjen hem igen. En bil gick till Hälsingland. En annan till Stockholm. En tredje söderut och en fjärde till Bohuslän. Innan dess hade ett tåg avgått till Stockholm. Själv somnade jag ute på balkongsoffan. Klockan 19. Och sov kvar på samma soffa till 09.30 imorse. Jag har några svaga förnimmelser om en Grabb som kom ut vid flera tillfällen men jag sov kvar – och det var härligt!

Tidigare under dagen var jag hos hela Halmstads naprapat Bosse Mattsson och fick en till shock wave-behandling och några laserstrålar. Jag frågade både det ena och det andra. 3-5 behandlingar var hans rekommendation, men också bekräftelse på att det skulle ordna sig. Han bekymrade sig över min supinationsfot och sa att om det var viktigt för mig att springa så skulle jag verkligen göra det i inlägg.

Och inlägg har jag ju redan. Fast de ligger i garderoben! Att leta fram dem nu är ingen vits – precis som skor så är materialet i inläggen färskvara och bör bytas ut. Mina gamla (och nästintill oanvända) inlägg är 3 år – och därmed förbrukade.

Att hålla på med inlägg och sådant är inte helt enkelt. Det hamnar i samma fack som det där med skor: uppbyggda och stötdämpade eller enkla och naturliga. Åsikterna går isär och själv står man i mitten och vet ingenting. Den ena experten säger si, den andra säger så.

Jag har ju egentligen aldrig haft några problem – förrän nu. Ändå har jag sprungit i herrans många år! Å andra sidan så kan supinationen påverka hälsenan så att den liksom böjer sig snett i varje steg…

Jag frågade om tåhävningar och stretching och jag ska avvakta lite med båda aktiviteterna ett tag. Jag ska heller inte gå mer än jag behöver….

Det känns lite tråkigt att inte kunna gå eller springa nu när sommarsolen lyser som starkast. Det är ju NU jag vill springa och svettas. Men jag får hitta på andra grejer istället. Träna kan jag ju göra ändå – även om gräset alltid är grönare på andra sidan…

Kommande vecka bjuder på en annorlunda utmaning på grund av mitt tillstånd. 10 timmars träning ska avverkas – utan att springa. Utan att gå!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!