Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Äntligen har jag fått användning för den fina karaffen jag köpte i en lanthandel medan jag väntade in Grabben på Båstad Marathon. Igår kväll serverades det riktigt vitaminvatten ur den. Tittar ni riktigt noga på bilden ser ni hur antioxidanterna simmar omkring, ovanför blåbären som ligger på botten. Vatten och blåbär is the shit. Testade med mango också men jag blev illamående. Inte min kopp med te.
Sommaren är underbar men hösten är spännande. Den sjuder av konvent. Det finns några jag är mycket nyfiken på och några jag är mindre nyfiken på.
Planet Fitness: 11 september. Ett konvent som särskiljer sig i och med att man bjudit in instruktörer från utlandet och kör nya klasser från Crunch Fitness. Detta vill jag gå på!
BollnäsEss: 1-2 oktober. Såklart jag vill gå på konvent i min födelsestad! Hur mycket jag vill gå på det beror på vilka klasser som erbjuds och den informationen släpps 16 augusti.
Träningsresa till Djerba: 4-11 oktober. Resan är redan bokad så allt jag behöver göra är att åka…
The Convention: 6 november. Vem kan ha missat detta konvent? Jag skrev en syrlig kommentar på Facebook att om alla träningsbloggar ska skriva samma sak så behöver jag bara läsa en träningsblogg. Jag syftade på The Convention. Men konventet kan ju vara bra för det, det bjuder till exempel på en del kända blogginstruktörer vars klasser jag uppskattar. Osäker på om jag ska gå. Men det kommer nog sluta med att jag faktiskt gör det.
Best of the Best: 13 eller 14 november. Lockar inte alls på grund av klassutbudet (otroligt mycket dans). Men kanske ska jag gå på mässan i år.
Jag inser mer och mer att jag är en rastlös person. Jag jagar saker hela tiden. Tankar, känslor och upplevelser. Jag längtar efter sommaren och när den är här längtar jag efter hösten. Jag suktar efter en tom sandstrand och när jag är där saknar jag människorna. Jag vill ha det bästa bordet på caféet med utsikten och vill hela tiden byta upp mig så fort någon annan bredvid mig lämnar platsen utan att inse att jag redan har bästa bordet. Alldeles för sällan kommer jag på mig själv med att tänka annorlunda. Alldeles för sällan påminner jag mig själv om att jag är nöjd. Jag strävar per automatik alltid mot att det ska bli bättre. Få det bättre. Göra det bättre.
Jag hittade ett guldkorn häromdagen och jag skulle vilja kopiera hans inlägg rakt av. Men det finns redan skrivet på hans blogg så jag återger istället några rader som jag instämmer i fullständigt:
Min blogg har ju varit väldigt fokuserad på att nå mål och framgång, och det har även fått mig att inse ett och annat. Bland annat att man inte blir lyckligare av att nå sina mål, och att risken finns att man lämnas tom och frågandes när målen väl är nådda. //…// Lösningen ligger förstås mitt emellan dessa två kontrapoler, men det verkar inte vara en helt enkel gräns att hitta. I alla fall inte för mig. Man måste förstå att glädjen ligger i att längta, inte i att faktiskt få det man längtar efter. Eller som folk brukar säga: meningen är inte målet, utan vägen dit. Sedan gäller det att längta lagom mycket, så att man blir upprymd, men inte stressad. Tillräckligt för att man ska hinna slappna av och njuta av det man har, men ändå inte stagnera i sin utveckling. //…// Livet är en balans. Det är inte första gången jag inser det, och det är säkert inte din första heller. Men balans är ett lurigt ord… balans mellan vad?!
Fastän sommaren är mitt ibland oss så är den redan förbi i mitt huvud. Jag bläddrar ivrigt bland höstens veckor i kalendern och lever inte alls i nuet utan hittar mig själv i september och oktober. Saker ska planeras och upplevas och drömmar ska förverkligas och det ska bli så kul och så bra. Där i framtiden. Och jag påminns om att jag måste dra i bromsen och backa tillbaka. För jag är nu. Framtiden finns inte än trots att drömmarna bor där. Men kanske är det just därför som man rymmer från nuet och lustfyllt vältrar sig i det som komma skall?
Medan drömmarna lockar mig från min dagliga närvaro så vill jag samtidigt förverkliga varje dag. Kan den dag som jag förgyller nu fylla mig med mer tillfredsställelse än den dröm jag är på väg till men ännu inte gjort till verklighet? Jag vill leva min dröm här och nu och varje dag men det är likt en prinsessaga kanske en omöjlighet?
