Träningsglädje

Jag packar klänningar(!) till resan medan Grabben springer runt i lägenheten i halvkorta tights. Han försöker vänja sig. I bakgrunden pockar 1000 trappsteg på min uppmärksamhet…

Jag är 3 veckor in på min toppform och jag har gått ner 7 kilo. Fast vågen står tyvärr inte på 7 kilo mindre än för 3 veckor sedan.

Första veckan gick jag ner -3.6 kilo. Från att ha fuskat ett tag och ätit en rätt normal kost med mycket kolhydrater så ströp jag dem drastiskt. Låg på runt 5-6% kolhydrater per dag. Det funkade kanonbra första veckan. Sedan åkte jag till Stockholm och i den stan blir allting svårare. Så jag åt kolhydrater igen, och lite godis. Och så gick jag upp nästan 3 kilo igen. Det vatten jag tappat gick jag upp igen. Snopet.

Under påskhelgen har jag varit i Halmstad och återigen stramat åt kolhydraterna – men inte lika mycket. Under både vecka 1 och denna vecka har jag legat på ungefär samma kaloriantal men nu har jag ätit runt 25% kolhydrater. Resultatet? Visst går jag ner i vikt, men inte riktigt lika mycket lika snabbt. Dock totalt drygt 7 kilo om man ska räkna den totala jojoeffekten. Men det ska man nog inte… Vågen står i alla fall återigen på exakt -3.6 kilo vilket är lite lustigt i sig.

Jag har inte tagit några mått så jag vet inte riktigt hur det ändrat sig där – jag går på känslan på kläderna istället. Jag tycker fortfarande att det vore toppen att gå ner 10 kilo till början av juni så so far so good. Kommande veckor är crucial!

Jag åker till Stockholm imorgon och det måste bli en bra vecka vad gäller mat och träning. Särskilt mat. Det är lätt hänt att det kommer bli mycket kolhydrater. Särskilt eftersom min familj flyttat från Saltsjöbaden till city och det råder allmänt kaos. Jag har hört ryktas om att Birkastans kebab, eller om det var pizzeria, ligger i närheten och att det ska vara den bästa i stan. Men å andra sidan, sedan när har jag brytt mig om pizza och kebab? Det är ju muffins jag gillar!

Nästa vägning blir efter Boston och NY. Precis som Miss Agda förespråkar så har jag inga som helst planer att vara på någon slags diet när jag är där. Förnuftet kommer jag att bära med mig ja, men jag vill både äta gott och gå mycket så jag hoppas att det går på plus minus noll.

Under förra USA-resan, Miami i juni, blev det minus på vågen. Jag gillar USA!

Jag gjorde en Sofy och sprang en sväng på lunchen. Energinivån var absolut inte på topp och det är den sällan nuförtiden när jag löptränar. Gårdagens trapport kan ju ha gjort sitt till också…

Den låga energin oroar mig inte nämnvärt – jag vet ju att jag ligger på ganska kraftigt kaloriunderskott med tanke på min träning. Jag funderade på det där medan jag sprang och kom fram till att det är mycket lättare att konditionsträna på kaloriunderskott än att styrketräna. Det är okej att det känns segt i spåret – jag kommer i alla fall framåt och nu när syftet är viktnedgång snarare än prestation så är all rörelse i spåret bra. Men det är urbota svårt att motivera mig till att styrketräna och vara seg samtidigt. Även om jag bränner kalorier samtidigt även där…

Innan mitt femkilometersrace i Boston ska jag dock ladda med bra energi så att jag orkar ta mig runt med pigghet i benen. Maxtiden är visserligen satt till en timme men jag tänker fan inte komma sist…

Blandad kompott: tights för test från Craft, löparjacka från Casall, strumpor från Adidas och skor som inte syns från New Balance. Kameran är en Sony och snart hoppas jag uppdatera mig med en systemvariant från Canon. Jäklarns vad det kommer att fotas då! I bakgrunden syns Grabbens jeans från Energy och en hoodie från Vancouver-OS.