Träningsglädje

Efter kvällens träning ska jag sticka till Hemköp en sväng. Ikväll vankas här lite raw food-bakande! Grabben kommer att sucka när jag springer omkring på Hemköp inne i stan, på listan står mest nötter och frön och en och annan avokado. Han har inte joinat min nya livsfilosofi än. Det är fågelmat, som han säger. Riktigt bra mat, som jag säger – särskilt efter att ha läst Bibeln. Den förklarade på ett så himla vettigt sätt varför det är värt att lägga pengar på ekologisk mat. För att det är miljövänligt, visst – men framförallt för hur våra hormoner styrs så lättvindigt av allt det knepiga som finns i icke-ekologisk och tillsatsrik mat.

Jag har trillat in på en sajt som berättar om senaste mattrenderna: Ridderheimsrapporten (en undersökning från Ridderheims i samarbete med Kairos Future). I Sverige är det tillsatserna i mat som diskuteras mest, i Norge handlar debatten om mat som är för söt, i Danmark diskuterar man presentation av mat och i Finland är det fett som är det hetaste samtalsämnet.

Trenderna kring mat kan oftast spåras från landsbygden. Det är de äldre som initierar dem och de yngre som tar dem in till stan. Lustigt nog så påpekar rapporten att de unga på landet inte förstår det trendiga utan mest tycker att det är mossigt. Jag tänker själv på syrade grönsaker: superhett i stan, men säkert tycker ungdomar på landet att det är 1800-tal.

I RidderheimsRapportens trendspaning tror man på ”bottom up luxury” och förklarar det som en slags hushållningstrend. Allt ska tas om hand (man steker upp gårdagens grötrester till exempel) och det som är äkta vinner mark. Med mitt nyårslöfte att gå tillbaka till allt som är riktigt känner jag mig hur trendig som helst!

Allra roligast är den makt som sociala medier har: ”de sociala medierna är matvärldens nya maktfaktor”. 60% av deltagarna i en nyligen gjord undersökning hittar sin matinspirationen på nätet – jämfört med 13% från förra undersökningen (som jag inte vet när den genomfördes…). Då är det extra påpassligt att Superfood på Svenska snart lanseras (just nu håller den på att kläs upp lite).

Alla trender och hela rapporten kan du läsa här.

Nu har jag gjort det: premiärsprungit med de nya skorna. Snöstormen utanför dörren kom perfekt till lunchlöpturen och hade bäddat min rätt så snälla löparslinga med ett lager snö ovanpå den ihopsjunkna blandning av is och snömodd som låg där förut. Snön är tung och fuktig och det som virvlade runt i luften var inte decemberlätta mjuka snöflingor utan strösocker som bits i både ögon och kinder när det är motvind.

Tack vare vädret hade jag lunchtimman för mig själv. Jag mötte några stackare med hund men de var inburrade i tjocka dunjackor. What a perfect day for a run med greppiga skor tänkte jag och förvånades över att det förvisso blåste och snöade – men att det inte var så kallt.

När jag springer med nya skor – särskilt med skor som är så upphåsade och ”speciella” som dessa – är det klart att man analyserar från steg 1. Hur känns det? Hur känns dom? Vad händer när jag springer såhär? Sådär?

För det första så märks det att skorna är greppiga. Jag tog några steg på parketten hemma och de suger sig fast i golvet och låter som ett par spikskor. Grabben blev förskräckt och trodde att hela golvet var förstört. För det andra så är dessa skor ganska smala i modellen enligt spec och sådant brukar oroa mig. Men det märkte jag inte alls av när jag sprang. Enligt rekommendation beställde jag skorna i 1 storlek större än min normala storlek och jag vet inte jag. Skon är rätt långsmal i tån men mina fötter är rätt bredhuggna därfram. Det finns således en del outnyttjad space i tåpartiet men jag vet inte riktigt vad jag ska med det till? 1/2 storlek större än vanligt hade kanske varit bättre. Däremot är skon så pass lätt och smidig att det känns både normalt och behagligt att ha den här storleken.

Jag sprang på nysnö idag. Här och var fanns en del hjulspår från bilar som kört före mig. I vanliga fall hade jag aktivt letat upp spåren och sprungit i dem. Idag sprang jag lätt och glatt lite varstans. Greppet är bra med dessa! De funkar toppenbra på snö – och ännu bättre på is! Jag letade upp en slänt som jag vet var isig innan dagens nysnö och tog mig uppför den utan att halka. Det är fortfarande jobbigare att springa på snö än på barmark, men skillnaden är mycket mindre i dessa skor.

När jag sprang på snön så märkte jag inget negativt med att jag sprang med en lätt sko. Jag tog några steg på asfalt under en bro och då märks skillnaden mer: skon blir stummare (eller om det är mina ben?). Dagens pass var ungefär 30 minuter långt men jag ser fram emot att dra ut med dessa skor på en timmeslång löptur till att börja med. Jag har aldrig sprungit i något annat än tunga, dämpade Volvoskor så det blir till att ta ett steg i taget med dessa nya X-talons.

Det var värst vad alla är sjuka och nervösa inför Nike-helgen. Själv har jag drabbats av skavsår. Det är inget blåseskavsår utan ett skavsår där huden helt enkelt är bortnött. Det känns inte helt kul att sätta ett Compeed på det så jag ska försöka leta upp något annat typ av plåster och sedan ska jag ge mig ut i snöstormen och ta en premiärtur med mina X-talon.

Grabben ska också springa – men på löpband. Hans plan är att springa 10-15 mil med start nu och en vecka framåt (sedan ska han spendera 10 dagar i Åre och där lär det inte bli många mil i löparskor). Eftersom han inte gillar att springa ute i snö misstänker jag att de flesta milen kommer rullas på bandet…