Saucony ProGrid Triumph

När jag kikade på alla skorna som stod i skohyllan på Löplabbet vid Heden i Göteborg så slog det mig 2 saker: 1) många skor har rosa detaljer 2) den coolaste skon heter Saucony ProGrid Triumph. Den är inte rosa någonstans. Den är svart och orange. Och den är självlysande! Hur ballt och funktionellt är inte det? Reflexer i all ära men det skulle vara skoj att springa runt med självlysande skor istället. Lite som på slutet av förra århundradet liksom!

Jag köpte ett par Triumph förra året och älskade dem. De satt hur bra som helst och funkade hur bra som helst. Tyvärr blev de kortlivade i min ägo eftersom jag envisades med att springa i sunkig mark med dem alltför många gånger (så nu måste jag väl ha ett par nya?)…

Så sitter man här igen…

…klockan är över midnatt och jag ligger inte och sover. Rätt puckat! Särskilt när jag var dödstrött imorse och lovade mig själv att ramla rakt i sängen när jag kom hem från dagens äventyr i Göteborg. Sådär är det mest hela tiden. Man går och lägger sig för sent, vaknar sjukt trött och drömmer om att gå och lägga sig så fort man kommer hem från jobb och träning och skita i allt annat men så hittar man grejer att pyssla med ändå och så går klockan och det är helt plötsligt en ny dag. Hallåvadhände? Jag vet ju hur viktigt sömn är och jag har dessutom precis läst om det i min nya bibel

När jag stod i duschen i alldeles för varmt vatten alldeles för länge så funderade jag i alla fall på två saker. Dels om det kanske skulle vara en bra idé att springa ultralopp på löpband. Det behöver ju inte vara mycket längre än ett marathon på löpband och det har jag ju redan gjort. Och så funderade jag på om man kan ställa in automatiska intervaller på Polars pulsklockor så att man kan köra 70/20-intervaller med ”pip” istället för att själv hålla koll på tiden.

Nu. ska. jag. sova!

Tuff träning med kettlebells

Idag har jag träffat Fitnesscoachen Madeleine. Vi känner inte riktigt varandra, även om vi gör det ändå på något konstigt sätt. Jag håller koll på hennes blogg och hon håller koll på min. Vi har setts som hastigast vid något tillfälle och jag köpte mina senaste 2 löparskor efter hennes inrådan (och jag har nu hittat ett par till jag bara måååste ha, men det blir ett annat inlägg om det). Så relationen blir ju lite märklig. Jag vet vad hon har gjort och vad hon tränar, men jag vet ju inte riktigt vem hon är ändå. Och det blev ju lustigt när Madeleine presenterade mig inför en bekant till henne ”det här är Sara, men vi känner inte riktigt varandra”. Det är ju precis så det är och det kan ju låta rätt så knasigt!

Madeleine är en fitnesscoach som dels tävlat i sporten och som nu instruerar spinning och kettlebells och jobbar med ett PT onlinekoncept. Jag kände mig rätt trygg i därför låta henne bestämma hur vi skulle lägga upp passet när vi tränade på Life i Gårda.

Vi började med att gå igenom lite grundläggande hur kettlebells funkar. Höften gör mycket av jobbet och det är rätt bra med långa svettband på handlederna för att skona dem mot kulan. Vi körde lite sving, clean och press till att börja med (nej jag har inte koll på begreppen själv utan fuskläser från Madeleines blogg…) och sedan körde vi enligt ett program på en post it-lapp (jag tror du behöver en vit bok Madde!):

Svingar + knäböj

Renegade row med tricepspushup + sittande rotation

Upphopp (utan kettlebell) + windmill

Clean and press + turkish get up

Medan jag körde 1 minut svingar körde Madeleine 1 minut knäböj, sedan bytte vi så att jag körde 1 minut knäböj och Madeleine 1 minut svingar. Vi gjorde varje set 2 gånger. Madeleine ville helst köra 3 men jag insåg mina begränsningar. Det är väldans vad trött och slut och matt man kan bli av att typ göra ingenting. För det var lite så det kändes. ”Jobba med höften” manade Madeleine och det kan ju inte vara så himla svårt. Man ska ju inte lyfta vikten med armarna direkt (eller jo, det ska man ju men ändå inte liksom…). Hur kan det då vara jobbigt? Dessutom står man ju typ still och lyfter inte fötterna många gånger. Ändå droppade svetten som på en spinningklass.

Den där renegade rowen med tricepspushup var galet jobbigt och turkish get upen är supersvår att göra på ena sidan (lite lättare på andra sidan). Att en sida av kroppen fungerar som den ska men inte den andra märktes också väldigt tydligt på windmillsen. Jag fattar inte hur kroppen kan vara så i obalans. Visst, jag använder gaffeln, pennan och saxen i höger hand men hur mycket kan sådana småsaker verkligen påverka? Min väska som alltid väger alldeles för mycket bär jag med både högern och vänstern…

Kettlebells var hur som helst skoj och jag skulle gärna vilja ge det fler försök! Jag är glad över att de jobbigaste övningarna (till exempel rodden med tricepspushupp och turkish get up) faktiskt går att utföra med hantlar så min övningsbank med sjukt jobbiga övningar har fyllts på. Det är ju de där jobbiga grejerna man ska träna…

Madeleines snygga rygg

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!