På tåget hem från Malmö var jag fast besluten om att Form ska bli min hemmaarena och att jag ska gästspela som deltagare på Sportlife. Fast besluten och fullt övertygad. Men… jag har precis kommit hem efter en bra kväll på SATS och nu vet jag varken ut eller in. Igen. Det är bra att Grabben kommer hem på fredag så att vi kan ha lite krissamtal.
Första passet av kvällens dubbel var SATS puls core. Man kan komma rätt högt i puls och trots att jag hatar att hoppa jämfota upp och ned på brädor – för att det blir väldigt jobbigt väldigt snabbt – så gillar jag det. Förmodligen av samma anledning som jag hatar det. Jag gillar också balansdelen. Mest för att jag är bra på det.
Efter gruppträningen så körde jag styrketräning med PT:n. Jag sa kaxigt att jag ville köra mer ben så då fick jag vad jag tålde. Djupa benböj i smithen, utfallsgångar och benspark – i superset med överkroppen. Det blev lite extra bicepsövningar eftersom jag råkade sträcka mig i bröstmuskeln på styrkedelen av corepasset. Jag ska nog hålla mig till armhävningar på knäna…
Jag har börjat träna med pulsklocka igen och nuförtiden är vi rätt sams, jag och mitt pulsband. Den registrerar nämligen min puls hela tiden och fastnar inte på vissa siffror så som den gjorde förut. Under kvällens 2 timmar registrerade den en snittpuls på 67% vilket jag är nöjd med eftersom jag aldrig stängde av den mellan passen. Men så är det förbränningsstyrketräning vi tränar också.
Kan jag göra slut med SATS?
