Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Och hur går det med morgonstreaken? Tackar som frågar! Går sådär. Blir ingen högintensiv träning direkt. Mest en massa ospännande promenader. Jag skötte mig bra i början men nu på slutet har jag fuskat lite. Jag är dålig på rutiner men imorgon bitti ska jag PT-träna! Bilden är från 06.05 imorse, på väg till jobbet. Den enda personen jag mötte därute var en annan bloggare,var du ute och tränade Therese?
En tjej från SATS ringde mig i måndags – mitt medlemsskap går tydligen ut nästa vecka. Det ställer saker och ting på sin spets. Jag jobbar i Sportlifes huvudstad och har fått träffa på ett gäng Sportlifeinstruktörer som är riktigt duktiga. Samtidigt är SATS min trygghet och finns överallt där jag finns, inte minst i Halmstad. Jag ställs inför 3 val: stanna på SATS, gå över till Sportlife eller träna på både SATS och Sportlife.
Jag gillar SATS men det känns som att de tar sig själv för givna ibland. Jag har inget emot att betala 500 spänn i månaden för ett gymkort – men då vill jag ha ett gym som är fräscht och rent där både duschar och maskiner fungerar. Dessutom uppskattar jag inte snålhet. Små, små detaljer som förstör intrycket helt.
I förrgår glömde jag mitt hänglås hemma när jag skulle träna på SATS Halmstad. Jäklarns tänkte jag. Frågade snällt om jag kunde få låna ett hänglås i receptionen men nej – det kostar 10 kronor. Av rent serviceprincipiella skäl blev jag rätt irriterad. Jag har varit medlem i SATS typ forever. Och jag har dessutom spenderat ganska många tusentals kronor på en personlig PT. Please, låt mig låna ett hänglås nu när jag vid ett tillfälle råkat glömma mitt eget. Det som gör mig irriterad i det här fallet är att SATS inte visar ett enda uns uppskattning inför sina kunder, inga ”hej då” i världen (som SATS-receptionisterna alltid säger till alla som lämnar gymmet) kan plåstra på såren efter den upplevelsen av ickeuppskattning och ren och skär snålhet som jag upplevde det. En liten skitgrej egentligen, som inte kostar SATS särskilt mycket i pengar men som kanske kostade dem en jäkligt värdefull kund. Dessutom gillar jag att Sportlife blandar proteinshakes på sina gym. Ju längre detta inlägg blir, desto mer gillar jag Sportlife…
Nu är det nog många som är och bloggshoppar i Röhnischbutiken. Själv har jag precis skickat iväg ett lass med Röhnischpaket. Och istället för att gå ut och springa har jag lagt upp en typ av Bloppis. Prylarna har ingenting med träning att göra men kan säkert förgylla vardagen ändå.
Ett skepp kommer lastat…
