Träningsglädje

Ett av de plagg jag tränar i från Casall är ett par jäkligt tighta träningstights. Första gången jag tog på mig dem undrade jag om jag fått fel storlek. Att sätta på sig tightsen var ett projekt i sig, som att sätta på sig ett par strumpbyxor ungefär – i den modellen som ska hålla in och lyfta upp.

Men att hålla in och lyfta upp är faktiskt just vad dessa tights gör! De funkar som kompressionsstrumpor, fast de är tights. Modellen är superstretchig och med ”powerstretch” under rumpan, över magen och på sidorna över låren för att ge support och hålla in och ja, även stimulera musklerna (precis som kompressionsstrumpor). När jag väl förstod att det var ett par hitechbyxor jag fått på mig så förstod jag även varför de var så jäkla tighta. Och nog håller jag med om att byxorna formar till benen på ett snyggt sätt (framförallt lyfter de rumpan) men de positiva egenskaperna för musklerna och icketröttheten i benen har jag inte hunnit utforska än. Jag har bara sprungit med dem några gånger under min 30-minutersrunda. Jag måste nog ta med dem ut på en halvmara under veckan!

Kompressionstights från Casall

Fick en kommentar på ett inlägg för ett tag sedan som antydde att alltför många tränar för mycket. Jag har fått och funderat på den kommentaren sedan dess. Definitionen av att träna för mycket är enkelt – men vad som är för mycket går inte att generalisera.

Min definiton av att träna för mycket är när man mår dåligt i kroppen (överträning) eller i knoppen (för att man har ångest över de pass man missar eller att man måste träna mer). Men att träna för mycket kan sällan översättas i antal timmar. Vad är att träna för mycket för dig?

Många reagerar med förskräckelse när jag säger att jag har som mål att träna 10 timmar i veckan. När jag förklarar att det inte är 10 timmar intervallträning jag tränar så brukar de se lugnare ut. För mig är dessa 10 timmar inte för mycket. Jag blandar lågintensivt med högintensivt och styrketräning med kondition. Jag har full koll på min träning, på min återhämtning och min kropp. Jag mår inte dåligt när jag missar ett pass. För någon annan kan 10 timmar vara alldeles för mycket. Och en tredje person kanske tränar 15-20 timmar i veckan.

Jag fortsätter att envist hävda att det inte är 10 timmars träning i veckan som är sjukt. Det är mer än 20 timmars stillasittande per dag som är galet.

Under vår tripp till Skånska Mölle besökte vi landet Landonien och konstverket Nimis. När det gäller konst borde man aldrig förvånas, varken av tanken bakom eller konstverket i sig. Allt kan klassas som konst och livet är definitivt en konst. Konst är konstigt.

Konstverket Nimis lockar 30 000 besökare per år och ligger väldigt otillängligt till. Från närmsta parkering är det 2 km vandring brant nedför och brant uppför och skyltningen är så dålig att vi undrade om det överhuvudtaget var tänkt att vi skulle hitta dit. Addera höstlöv och hala rötter till de extrema branterna och vandringen dit blir snabbt en fara för livet. Räddningstjänsten har fått göra utryckningar ett flertal gånger och nu vill man sätta upp varningsskyltar på vägen.

Nimis är ett fantastiskt verk men jag har lite svårt för att beskriva vad det är. En labyrint eller trappa eller något, helt byggt av drivved. Nimis ligger i Landoinen vilket är ett land som konstnären Lars Vilks skapat. Man behövde inget pass för att ta sig dit (däremot kan man ansöka om medborgarskap via webben) men bra skor rekommenderas…

Lite mer enkelt att beskriva, och ta in, är Grand Hôtel Mölle. Här äter man god mat och man kan få sig ett rejält backpass om man så vill. Hela Mölle är byggt på en brant och samhället andas det 30-tal som var den stora blomstringstiden. Mölle blomstrar nu också och uppmärksammas ganska ofta i tidningar runt om i Sverige och världen. Vi åt en trevlig 5-rätters middag igår som innehöll rätter vi annars aldrig skulle välja… men jag sprang aldrig några backar. Däremot gick jag i dem. Rätt så bra det med!