Träningsglädje

Jag ville inte ut och morgonpowerwalka imorse. Det regnade och blåste, precis som vanligt. Men jag var tvungen att gå till Hemköp och köpa frukost så då kunde jag lika gärna ta en omväg på 6.5 kilometer. Så blev det. Amen.

Idag den 6 maj är det 10 dagar kvar till den stora genomköraren inför Stockholm Marathon, som ocksÃ¥ rÃ¥kar vara ett motionslopp – Göteborgsvarvet. Det är bara 2 veckor mellan varvet och maran och det är egentligen för lite för att man ska kunna prestera pÃ¥ topp pÃ¥ bÃ¥da loppen. SÃ¥ vad gör man? Maxar man pÃ¥ varvet och hoppas att man tar sig igenom maran pÃ¥ nÃ¥got sätt eller tar man det lite lugnt pÃ¥ varvet för att kunna prestera max pÃ¥ maran? För egen del sÃ¥ gör jag hellre ett bra resultat pÃ¥ maran än pÃ¥ varvet, men samtidigt är det ju lite svÃ¥rt att ta det lugnt när startskottet har gÃ¥tt pÃ¥ varvet. Det hade varit enklare om maran gÃ¥tt före varvet…

Så hur känns det i kroppen när det är 10 dagar kvar? Jag tycker nog att det är lite som vanligt, träningen har varit okej, men kunde som vanligt varit bättre och kommit igång tidigare. Men jag har fått några långpass och faktiskt även lite intervaller nu på slutet. Så den närmsta veckan tänkte jag köra intervallpass i olika längder och distanspassen kommer vara med fartinslag. Till helgen blir det också ett långpass på 20–30 km, även det med fartinslag. De sista dagarna måste jag ta det lite lugnare och också äta, dricka och sova mer. När man går upp för tidigt och är hemifrån på jobb 12 timmar varje dag och kanske dessutom tränar på kvällen, då blir jag ganska trött i kroppen.

Tyvärr krånglar mina vader. På ett tidigare långpass krampade det till och jag fick halta mig fram några kilometer innan jag var igång igen. Nu har jag fått hjälp av en massör som med grym behandling hjälper mig att ta bort de 10-15 ”muskelstopp” som har bosatt sig i mina vader. Med två behandlingar till hoppas jag att det blir bättre, annars får vi se hur långt jag kommer på varvet innan jag skriker till, börjar halta och ser hur vadmuskeln har flugit upp och satt sig som en tennisboll i knävecken.

Grabben: grym på löpning, bowling och minigolf.

När jag gick hem från gymmet älskade jag världen. Jag älskade livet. Jag älskade varenda människa jag mötte och jag älskade den envisa motvinden. Jag var vimmelkantig av träningsglädje. Hög på adrenalin. Löjligt tacksam för att jag känner för träning som andra känner för latte och högklackat. Jag var toksvettig från en timmas box oxh en timmas spinning, och mör i musklerna efter en timmes styrketräning med PT. (Och boxen. Och spinningen.) Men vi tar det från början!

Jag träffade PT-Fredrik klockan 16.00. Han presenterade ett helt nytt upplägg pÃ¥ styrketräningen med nya splittar, nya övningar och fler repetitioner. Helst skulle jag vilja köra 15 PT-pass i veckan nu när det är slutspurt pÃ¥ min och Coola K:s tävling ”Who  is the Biggest Loser?”. Jag har gÃ¥tt ner runt 11%, Coola K har gÃ¥tt ner runt 9%, Coola K knappar in och jag tror hon känner sig ganska säker pÃ¥ att ta hem segern. Konkurrensen mellan oss har hÃ¥rdnat! Jag vet vad Coola K har för mÃ¥lsättning till vÃ¥rt absoluta finaldatum (1 juni). Jag vet vad jag mÃ¥ste gÃ¥ ner för att slÃ¥ henne. Jag ska göra allt jag kan för att ta hem det där. Men jag vet ocksÃ¥ att jag faktiskt kan träna pÃ¥ egen hand för att nÃ¥ resultat. I alla fall när jag tränar kondition. SÃ¥ 15 PT-pass i veckan behövs nog inte. Däremot slÃ¥r motivationen klackarna i taket när jag tränar med PT, och det är därför jag vill maximera PT-träningen sÃ¥ mycket som möjligt nu i maj.

Jag matchar! Rosa tröja frÃ¥n Asics, rosa träningsskor frÃ¥n ni vet var (Nike – alla har dem)

Efter 60 minuters axel-, tri- och magträning var det hög tid för mer axel- och magträning: ett boxpass. Jag gillar inte att gå på box själv eftersom jag aldrig vet vem jag får som partner men det visade sig bli en bra kombo idag. Det var ett halvtufft pass. Registrerade en pulstopp på 90% men den måste ha varit mikrokort för jag minns inte att jag var sådär toktrött någongång.

När jag hastade in till nästa  pass kände jag att nu var det bara slutspurten kvar: 55 minuter spinning. Peanuts! Jag kände att det inte fanns nÃ¥got annat alternativ än att ge allt redan frÃ¥n början och det var precis vad jag gjorde. Och jag fick god hjälp pÃ¥ traven. Instruktörs-Mattias bjöd pÃ¥ ett strÃ¥lande pass med bra musik och bra upplägg. Axlarna kändes lite darriga frÃ¥n den tidigare träningen men snart tog tröttheten i benen överhanden. En bit in pÃ¥ passet sÃ¥g jag förmodligen ut som jag precis kommit frÃ¥n duschen. Jag lÃ¥g konstant pÃ¥ runt 85% av max och stortrivdes. När det var dags att kliva av sadeln var lyckan gjord. Inget är sÃ¥ bra som riktigt bra träning. Eller… det skulle vara en dusch med brazil nutlödder frÃ¥n Body Shop dÃ¥.

Jag har städat köket men kände mig lite bortkommen så jag posar med skorna igen.