Mån 26 mars (forts): Gymträngsel

Efter jobbet var det dags för gymet. Både för mig och för resten av folket i stan. Det var tvärtrångt!

Dans

Körde igång lite mjukt med en gul men härligt basic dansklass på SATS Odenplan. Snacka om att dessa klasser är fulla av träningsglädje. Instruktören var otroligt inspirerande och det fanns plats för alla sorters människor på passet: för den spinkiga killen som verkligen (och mer eller mindre lyckosamt) levde sig in, för den något-äldre-än-medelålders damen som inte är riktigt med på de senaste ”movesen” och för allehanda unga tjejer som känner sig rätt hemma på dansgolven.


Det är kul med dans. Svettigt – javisst. Men stentufft? Nja inte riktigt. Men det beror nog på att jag inte alltid har koll på rörelserna än.

Styrketräning

Det stod ben och rumpa på min träningslista för idag. Jag började med benpress (i maskin), en av mina favoritövningar. Körde tre set på 15 reps. Jag har inte kört benpress på ett tag (typ en evighet) så jag började på 90kg på det första setet och sedan 100kg på det andra. Kände mig dock inte speciellt trött så körde 110kg i det sista setet. Och då blev jag minsann trött! Direkt efter varje set körde jag den hederliga skidåkarställningen mot vägg i lite drygt 30 sekunder.

Sedan körde jag utfall. Jag hittade en tom gång i det annars knökfulla gymet och gick utfallssteg utan vikter. Det fanns plats för 15 stycken innan jag gick in i väggen (bokstavligt talat alltså). Körde 3 set och kände mig ordentligt trött och lite vinglig på slutet.

Svetten glänsde och jag letade upp en matta och en hantel (9kg) för en övning som jag inte kört förut. Inte vet jag vad den heter heller. Men man står på alla fyra och sträcker upp ett ben bak och upp mot taket. I knävecket la jag hanteln (á la Fitness Magazine) och knep åt. 20 reps på varje ben och 3 set. Kändes inte så jättemycket dock så kanske ska jag välja en tyngre hantel nästa gång.

Sist – men inte minst: kissande hunden. En supertöntig övning men satan i gatan vad den tar bra. Helt klart en av mina favoriter när det gäller träning utan redskap. Körde även här 20 reps och 3 set. Den tar direkt!


På det hela taget känner jag mig 75% nöjd med dagens styrketräning. Jag kände att det tog bra i början, men sedan blev det lite lugnare. Jag måste jobba mer helt enkelt, och verkligen fokusera. Förmodligen går det lättare när det inte är kö till träningsmaskinerna…

Dagens mat

Mitt matintag har varit verkligt pissigt idag. Startade med ett glas osockrad fullkornsvälling och 2 ägg klockan nio. Sedan var jag tvugnen att springa en massa jobbärenden men hade med mig 2 ägg till i väskan som blev mellanmål/lund vid 12. På eftermiddagen var det dags för kurs och jag var lite sen och missade därmed den riktiga lunchen. Så det blev vindruvor och ananasbitar på eftermiddagsfikat klockan 14.30. Före dansen, klockan 17, köpte jag en ”bar” (på 155kcal) som man – enligt förpackningen – ska äta före träning. Då var jag faktiskt lite hungrig, men det försvann sen när jag tränade. Stannade till vid Konsum på vägen hem och klockan 19.00 och kunde sedan bre mig två GI-brödskivor med hummus (lightversionen). Snart ska jag käka morotssoppa med nån kasslervariant på sidan om.

Mån 26 mars: Kickstart på veckan

06.00 imorse drog min träningsvecka igång!

06.00

06.00 ringde väckarklockan. Och ja, jag gick faktiskt upp! Jag har nämligen en ny strategi – jag lägger den på ett bord väldigt långt bort. När den ringer har jag inget annat val än att gå upp för att stänga av den. För hade den legat bredvid mig imorse, ja då vete tusan om jag inte bara stängt av den och sovit vidare. I min värld är 06.00 nämligen jobbigt tidigt!

Startskott

Jag snörde på mig mina Nimbus och drog med mig grabben ut. Det var mörkare än vanligt, på grund av sommartiden. Men det ändrar sig nog snart. Morgonen utgör inte bara startskottet för träningsveckan, utan även för mitt försök till väldigt-planerad-kost-vecka samt även min Ibumetinkur för att få bukt med höftontet (förra kuren råkade jag ”glömma bort” efter halva tiden – oansvarigt av mig!).

Morgonrundan

Det blev trygga morgonrundan runt Eriksdalsbadet. Den kan man springa sovandes. Men det gjorde vi inte. Jag lyssnade istället till när grabben berättade gamla löparhistorier och om tider då det inte fanns några löparskor. Typ. Bra alternativ till dunka dunka i öronen och betydligt mer skonsamt såhär på morgonen.

Skorna kändes bra! Ganska tunna på ovansidan, vilket är skönt även om det finns risk för att det blir kallt just där. Kände lite lite i höften men inte en direkt smärta. Från Södersjukhuset till Zinkensdamm ökade vi farten och det var skönt att för en gångs skull kunna göra det utan att höften säger ifrån. Dock låter jag det vara osagt om det var tack vare skorna, Ibumetinen eller något annat…

Dyra löpsteg

…och folk säger att det är billigt att dra ut och jogga – jo men visst…

En dyr tur till löparbutiken

Temporärt nyrik efter att löningen damp ner på bankkontot begav jag mig till Runners Store i helgen. Jag var ute efter ett par nya joggingskor och hade siktet inställt på ett par Asics Kayano eller Kinsei.

”Butiksbiträdestjejen” (tillika löparproffs – liksom resten av butikspersonalen på Runners Store) frågade mig om jag verkligen skulle ha ett par Kayanos. ”Hur är ditt löpsteg?” undrade hon. ”Jag landar på utsidan av foten” svarade jag tvärsäkert. För det gör jag ju, och det syns – inte minst på sulan.

Tjejen sa till mig att snöra på mig skorna och springa på rullbandet så skulle hon kolla lite och utifrån det rekommendera mig en sko. Så jag klev på och började springa. Och hon utropade lite förskräckt ”oj då” och tillkallade genast en till kollega och ”fotnisse”. Sedan sa hon bestämt att ett par Kayanos skulle jag då definitivt inte ha, för de är uppbyggda så att man landa ännu mer på utsidan av foten (och sedan rulla inåt). Och landar på utsidan är precis vad jag gör, men lite för mycket (jag rullar nämligen aldrig inåt). När jag springer så supinerar jag tydligen. Något som folk inte brukar göra.

Både hon och fotnissen undrade gång på gång om jag inte haft ont i ryggen eller knäna, men det har jag ju inte. Bara i höften. Fotnissen sa att det kanske berodde på att mina ben var olika långa (vilket de är) men vilket också kan vara en följd av supinationsgrejen.

Det blev alltså inga Kayanos. De var ju uppbyggda åt ”fel” håll för mig. Istället skulle jag satsa på neutrala skor. Jag testade Kinseien. Men de var hur hårda som helst (på grund av gelén i hälen). Istället tyckte tjejen att jag skulle testa Asics Nimbus, och de var grymt sköna. Så jag slog till på dem och blev 1600kr fattigare (minus 10% om man är med i deras nätklubb).

Men det slutade inte där. Supinationen är ju kvar, trots neutrala skor. Istället fick jag till råds att satsa på ett par inlägg för att bygga upp foten. Det var ett himla joxande och inscannade av fötterna och grejande. För det fick jag pröjsa 1600kr till. Men det är det nog värt, för att förhindra framtida skador.

Det var nära att det inte tog slut där heller. Asics har ganska snygga löparkläder antingen i en ärtigt grön färg eller en schysst lite rosaaktig ton. Grymma – men dyra! Eller vad sägs om drygt 500kr för nedanför-knä-långa tights, 500kr för en funktionsspecialtröja och mellan 700-900 för jackan. Och folk säger att det är billigt att gå ut och springa…

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!