Kanske känner du igen den där känslan när man inte riktigt känner för att träna. Man är kanske för trött, för orkeslös, och man tvekar och tvekar in i det sista. Men så till sist, så ger man sig själv en spark i baken och går ändå iväg till gymet fast det tar emot. Man känner sig trött även i omklädningsrummet. Det känns segt. Och man ser inte alls fram emot nästa timme. Men så kommer man in i träningssalen och instruktörens leende och den inspirerande och taktfasta musiken sköljer över en som en energikick och med ens ser man faktiskt fram emot det som komma skall. Man ser fram emot att få jobba, ser fram emot svetten och tycker att det är ohyggligt skönt att flåsa. Och sedan efteråt. Den där mäktiga känslan av stolthet. Den känslan är man verkligen värd – och den ska man ta till sig och plocka fram ur minnet nästa gång man inte ”känner för att träna”.
Tuff träning i spinningsadeln
Jag är trött idag. Var på jobbet redan klockan 06.30 eftersom det var några ”grejer” som måste ”fixas”. Jag hade med mig träningsgrejerna i väskan (hade jag inte packat dem igår hade jag antingen inte orkat ta med mig dem eller säkert glömt något viktigt plagg hemma) men allt eftersom det blev förmiddag blev jag tröttare.
Jag vet inte vad det var som fick mig att faktiskt ta mig i kragen och gå till lunchspinningen. …eller jo, det vet jag visst det. Det var den där känslan av stolthet som jag beskrev ovan som jag plockade fram. Och jag är så glad att jag gjorde det och nu känner jag mig faktiskt piggare!
Det var ett tufft pass. Instruktören, Caroline, vet hur man kör hårt! Inte en enda vilolåt utan bara backe och backe och intervaller och så mer backar. Härligt! Klassen var nästan full och det var en skön fredagsstämning där alla var peppade till att ge gärnet. När instruktören växlade mellan låtarna och det blev tyst kunde man höra hur vi alla flåsade av ansträngning. Det är en häftig upplevelse!
Byxor
Jag skulle vilja passa på att tipsa om att skaffa bra byxor när man kör spinning. Tidigare har jag kört med vilka byxor som helst, men sedan julas kör jag med sådana där tightare 3/4 (trekvarts)-byxor som många har. Eftersom tyget är lite tjockare än mina vanliga byxor i jazzpantsstuk så skaver det inte lika mycket att sitta på sadeln så länge. Byxor med inbyggd ”dämpning” i baken har jag ännu inte provat. Det är säkert skönt men ser ju inte så kul ut…
