Bara jag kliver över tröskeln till ett snabbmatställe får jag ångest. Inte ens en McDonaldssallad kan man äta med gott samvete…
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Bara jag kliver över tröskeln till ett snabbmatställe får jag ångest. Inte ens en McDonaldssallad kan man äta med gott samvete…
Kort men intensivt, det blev träningens facit för idag.
Situationsanpassad träning
Jag har bedyrat min kärlek för backar tidigare i denna blog. Jag fortsätter med det idag.
Det heter ju att man ska ta seden dit man kommer vilket jag tolkar det som att man ska situationsanspassa (visst låter det seriöst och proffsigt!) sin träning. Min slutsats är därför rätt och slätt att eftersom jag är i fjällen så måste jag ju självklart köra lite backträning (ja förutom skidåkningen då).
En annan typ av situationsanpassad träning som i allra högsta grad finns lättillgängligt på min näthinna är barfotajoggingen i vattenbrynet jag körde i Thailand. Dagens situationsanpassade träning var däremot både jobbigare och kallare.
Backträning
Vi har en alldeles fantastisk backe utanför huset. Fantastisk om man gillar att kuta uppför backar det vill säga. Vägen slingrar sig upp som en riktigt klassisk alpväg och jag valde ut en bit på ca 400 meter med lagom sluttning som jag skulle springa uppför 5 gånger.
Jag började med uppvärmningen: gick upp hälften och joggade andra hälften. Sedan vände jag och gick (raskt och hurtigt) ner till ”starten” igen. Andra gången krävde definitivt mer flås. Jag joggade hälften och försökte sedan snabba på och öka takten andra halvan. Pulsen steg markant kan jag säga! Och så höll jag på i 5 gånger.
Det blev ingen speciellt lång träning. Men vill man ha en snabb pulshöjare tycker jag att dessa 25 jobbiga träningsminutrar funkade bra. Och såhär några timmar efteråt känner jag mig ganska matt i benen…
Så var det snart slut för denna gång. Det är dags att se tillbaka på året som gått och summera höjdpunkterna. Det gäller inte bara för TV som visar årets sporthöjdpunkter, nyhetshändelser och kändisvimmel. Nej det gäller OSS också! Se tillbaka på det som varit och ta med dig erfarenheterna till nästa år!
Årets…
Årets bragdträning: När jag sprang till Åre och tillbaka (dryga milen) i mellandagarna – i mörker, piskande regn och stormvindar.
Årets roligaste träning: SATS boxpass som jag ganska nyss upptäckt.
Årets mest minnesvärda träning: Barfotajoggingen på sandstranden på Koh Samui/Thailand i vattenbrynet.
Årets jobbigaste träning: St Eriksloppet. 21km tortyr när man har ont i magen.
Årets sämsta träning: Lååånga spinningpass med oengagerade instruktörer.
Årets fiaskoträning: St Eriksloppet – igen. Jag ville så mycket men det gick liksom inte.
Årets morot: Årets morot blir även nästa års morot. Nämligen 20 kilos viktminskning och en Stockholm Marathonstart.
Årets ”detta vill jag träna”: Boot Campinspirerad träning. SATS PT-cirkel är en träningsform i rätt riktining men jag tycker att det skriks för lite. Länge leve blod, svett och tårar – och så en lång skön dusch efteråt…
Årets träningsredskap: En miniradio. Ja faktiskt! Perfekt att lyssna till när du är ute på långpass i joggingspåret. P1 och P3 är underskattade och enbart dunka dunka i öronen är överskattat.
Sist men inte minst…
Nästa års träningslöfte:
Att GÅ mer! Jag ska skippa tåg, buss och bil när jag är inne i stan. Istället ska jag ta min dator i en väska på ryggen och promenera in till jobbet i city.
Jag har faktiskt ett till nyårslöfte… nämligen att köra ett långpass minst var tionde dag. Om det så är 90 minuter spinning eller 100 min långsam jogg, så ska det bli ett regelbundet inslag i min träningsvardag som jag vill längta till.
Låt det nya året börja!