25 dec: Julejogg

Pralinerna i Aladdinasken som någon fick i julklapp igår har blängt på mig hela dagen. Ja, de som fanns kvar i den alltså (de med mandelmassa och med likör i…).

Julejogg

Det kändes bra att få komma ut och röra på sig lite. Att få springa bort från de härligt goda Aladdinchokladbitarna (höstnougaten, den stora vita i mitten och de andra… mmm!), från de små men många kopparna med glögg och från saffransbullar och julegröt.

För en gångs skull svor jag inte över att det var lite snö. Nej bristen på snö var nu en fördel. Sålänge jag höll mig på gruset på sidan av vägbanan var det inte ens halt. Jag passerades av bilar med skiboxar, förmodligen Stockholmare… (de som kör galet fort var nog Stockholmare, eller norrmän…).

Sträckan gick från Tegefjäll (strax utanför Åre) längs med gamla vägen till Duved. 3 km enligt en vägskylt. Och så runt Duveds Centrum, uppför en backe till den större landsvägen. Och så uppåt, uppåt och hemåt. 7 km totalt. Det kändes bra i benen!

Man måste akta sig när man springer i mörker – speciellt i samband med biltrafik. Jag använder en ganska ful, men jäkligt bra reflexväst och det märks att man syns! Bilarna saktar in, väjer undan och slår till och med av helljuset ibland.

24 dec: Utför på julesnö

Det blev nästan en vit jul…

Tveksam motion

Det var i alla fall vitt i skidbacken, där jag spenderade några timmar mitt på självaste julafton.

Jag vet inte om man kan kalla alpin skidåkning på hobbynivå motion. Visst, pulsen går kanske upp några procent när man stakar sig upp till liften och det bränner till i benen ibland, men man är ju inte konstant trött. Det är ju inget VM-åk nedför ett berg á la Anja jag håller på med. Men visst känns det bra med frisk luft ändå!

”Gåing strong”

Det är lite småhalt på gatorna efter gårdagens snöflingor. Men det är ingen ursäkt för att hålla sig inomhus.

Gå mer – och tjäna pengar

Jag hade tänkt gå ut och jogga ikväll men småhalkan rådde mig till annat. Istället blev det en väldans lång promenad – fram och tillbaka till jobbet inklusive ett ärende (vilket betydde en lång omväg såklart). Något som jag dessutom tjänade pengar på. Ja – jag valde ju att färdas med fötterna istället för med buss och tunnelbana och behövde ju inte köpa någon biljett. Billigt och bra.

Det blev ganska långt att gå. Först från Hornstull via Slussen till Hötorget och sedan från Hötorget via Fridhemsplan ut till Stadshagen och sedan tillbaka till Hornstull igen. Men det var skönt (jag har några lussebullar att ”gå av”) – och dessutom tjänade jag ju pengar på det.

Såhär mörkt och ”mysigt” (och ganska halt) var det vid Rålis:

Visste du att…

Jag läste i en träningstidning (har glömt vilken…) att ”citybor” (utan bil) går upp till 15km per dag. Den beräkningen är nog inte gjord på en stadsbo som åker buss och tåg…

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!