Hur genialiskt är inte vintershorts som plagg! Peak Performance kom med ett par dunshorts för ett tag sedan men det var inte sÃ¥ funktionellt utan mest bara puffigt – förmodligen jättebra när man sitter pÃ¥ isen en solig vinterdag och pimplar eller dricker kaffe. Men sÃ¥ finns ocksÃ¥ alla de dagar och kvällar när minusgraderna river i luften och man är ute och springer och när man kommer hem är hela baksidan jättekall.

Dessa shorts är frÃ¥n Craft Sportswear och lätt fodrade med fickor och – framförallt: stretchiga och med reflexdetaljer – och idag gjorde de premiär; ovanpÃ¥ ett par tunna och vanliga svarta tights. Här finns de i svart ocksÃ¥.

PÃ¥ överkroppen hade jag en tunn kortärmad underställa och sedan en svart tröja som lager tvÃ¥. Till sist, som du ser pÃ¥ nÃ¥gon av bilderna, hade jag en tunn vindjacka som jag ocksÃ¥ har pÃ¥ sommaren. Det funkade fint för nÃ¥gra stilla aktiviteter utomhus en dag som denna när det inte är sÃ¥ himla kallt – men ändÃ¥ tillräckligt kyligt för att jag skulle ta pÃ¥ mig mössa.

En kallare dag kör jag flossade hösttights under shortsen, men de kommer nog verkligen till sin rätt en dag då det är verkligt kallt. Alltså minusgrader på riktigt. Och snö. Och den där nordanvinden. Och jag är ute på isen och går eller springer i pannlampans sken. De dagar då frosten lägger sig som tunn is på ögonfransarna och jag drar upp kragen så högt det går. De dagar då det knarrar under fötterna och varje andetag ger små moln framför ansiktet.

De dagarna kommer jag inte att frysa om rumpan mer.

Men dagar som dessa, då jag fortfarande vänjer mig vid att det snart blir kallare, ja då är det mest en rolig grej. För att färg är kul. Och för att shorts känns nytt. Och för att jag känner mig fin.

Jag gillar också den här smarta tröjan med inbyggda vantar (och många reflexer)!

Det var nog lite tur att jag aldrig kollade hur kallt det var ute – pÃ¥ riktigt – innan jag knöt pÃ¥ mig mina Icebugs och begav mig iväg. Jag snabbkollade bara appen som sa -11 grader, och sÃ¥ kikade jag ut genom fönstret och det var alldeles supersoligt. Jag är inte dummare än att jag kan lägga ihop ett och tvÃ¥ och vet ungefär precis hur fruktansvärt vackert det är ute när det är alldeles fasansfullt kallt, men kanske var det ocksÃ¥ därför jag begav mig ut. För att fÃ¥ leva en stund alldeles mitt i det.

När jag kom hem visade termometern lite mer än -20 grader. Snön var alldeles sträv och kärv och decembersolen som är blyg men bländande, gnistrade mellan träden.

Jag tassade med smÃ¥, korta steg mellan snötyngda granar och hus som höll värmen med sprakande brasor och kaminer. Det är i alla fall pÃ¥ det sättet vi gör här hemma – matar vedträd efter vedträd in i vÃ¥r kamin som ger en behaglig värme i vardagsrummet till kopp pÃ¥ kopp med förmiddagskaffe.

Mörkt, stormigt och regnigt. Jag mindes hur underbart det var att springa i just det vädret förra gÃ¥ngen – sÃ¥ jag hade inga problem att komma ut ikväll. Jag funderade mest över hur jag skulle hÃ¥lla telefonen torr, när det är skitväder behöver jag lyssna pÃ¥ nÃ¥got annat än vindens dunder i mina öron.

Jag var ute i ungefär 40 minuter och hann springa 2 längre tröskelintervaller. Det var sjuhukt länge sedan jag sprang kvalitet eftersom en muskel i ryggen strulat men det kändes bra idag. Det kändes faktiskt fantastiskt. Och det finns inget annat att säga än det som redan sagts i det här inlägget:

Att springa är att leva. Men det behöver ju inte betyda att ju snabbare man springer desto mer lever man. Kanske är det tvärtom. Att den största njutningen infinner sig när man sänker tempot och vågar springa långsamt. När andningen är stabil och man flyter fram i en skön miljö, längs med havet, vid foten av ett berg eller varför inte på en stig i skogen?