Det har varit tyst – ja bokstavligt talat – på podden ett tag. Och det är kul, men samtidigt tråkigt, att läsa att ni skriver att ni gillar Träningsglädje TALKS men att den kommer ut för sällan. Eller ja, det enda som gör att det är tråkigt är att jag inte hinner med, och det är i sig ingen tråkighet egentligen. Under tystnaden har ni kunnat höra mig i två andra podcasts: Möt löparen och Feel good and have fun. Och så har ju flera hundra personer dagligen lyssnat på gamla avsnitt på Träningsglädje TALKS.

Men – nu är jag tillbaka på min egen pod igen. Jag har ett gäng uppslag men behöver lite andra människor i mina samtal. Tur att det finns Skype! I det avsnitt som släpptes för några minuter sedan pratar jag om skillnaden som gör skillnad (ja, det finns en känd föreläsare som pratar på samma tema fast om andra saker). Om att vi alla känner rädsla, nervositet, skam och andra tveksamheter om oss själva. In och lyssna! Här finns länkar.

Gårdagskvällen började med middag på Raw (supergott), drinkar i Biblioteksbaren (hette inte den Björkbaren förut?) på Bygget och slutligen Agnes på scen. De två förstnämnda sakerna var klart bäst!

Och den här dagen då? Jo, den började med toksnöfall så jag tog sovmorgon. Sedan satte jag en pulled chicken på spisen och sprang tröskelintervaller med stavar på Åresjön. Det har varit spännande att gå i fönstren som vätter ut mot sjön och titta, för hela tiden har jag haft något nytt att kika på. Först var det pimpeltävling, sedan de sedvanliga fallskärmsflygarna och de som åker bräda med skärm, och sedan kom ett flygplan och landade. Ja, inte det försvunna från Malaysia då. Utan ett mindre.

Mina egna intervaller gick fint. Eller, rätt så fint. Jag sprang 2*10 minuter men kände mig lite svagare än vanligt sett till hur min puls låg till. Det var tungt i snön idag, lite som på en sandstrand, så det spelar väl in. Lägg till stavar på det och kanske jag ska räkna ner min tröskel några slag. Det är ju sportspecifikt det där.

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut såhär, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

Så jag drog på mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!