Jag rullade fram yogamattan i kvällssolen. Spenderade några minuter med att bara vara. Utan krav och konstigheter.

Min önskan just nu är att ha en riktigt duktig personlig tränare som jag kan fokusera på mina svagheter tillsammans med. Som verkligen jobbar med svagheter på ett pedagogiskt sätt; eftersom jag själv – och många med mig – är duktig på att träna mina styrkor på egen hand. Det är ju det som är roligt och enkelt trots att det kan vara riktigt tufft rent intensitetsmässigt.

Att på riktigt träna sina svagheter är en utmaning. Det är då självförtroendet kan vackla, och tron på att man kan något och är något – när man är så van vid att vara stark. Det är en prestation i sig att på riktigt omfamna utmaningen att faktiskt vara svag; för det är då som du blir stark kanske där du behöver det som mest. Att stärka den svagaste länken ger mer än att bygga vidare på en länk som redan håller.