Jag knackar på dörren till den stora vintersportmånaden. I min värld är det så: februari kommer med skidåkning, apelsiner, solljus, sportlov och allt som är härligt. Förra året höll jag som bäst på att förbereda mig inför Tjejvasan – i år har jag inte ens stått på mina längdskidor ännu.

I januari gjorde jag annat. Jag gick snöskor i magiskt väder. Jag åkte skoter i Åre. Jag gjorde upp eld. Och framförallt tog jag det rätt så lugnt eftersom jag rehabiliterade kroppen lite, vilket i och för sig gjorde jätteont. Jag åkte lite skidor, men inte jättemycket – men den här filmen lade jag upp för ett tag sedan och den får sammanfatta min januari. Det har varit många vackra soluppgångar!

Och nu är det februari och jag tänkte mig turskidåkning i Storulvån, kvällsskidåkning i Duved, skejtskidåkning med efterföljande bastu, träningsvärk från gymmet och nästa gång jag är i Hälsingland ska jag vintercykla!

Jag har försökt förklara grejen med att göra en 8 i 8:an i Åre förut. Nu fick jag hjälp från SkiStar att filma det. Jag kan säga vad jag vill om krispig manchester, snygg solnedgång och gott om svängrum i backen. Här får ni beviset på att allt det jag brukar säga faktiskt är sant!

Om du tvekat inför en tidig morgon i Åre. Tyckt att mörkret varit för kompakt. Vädret lite för kallt. Lägg alla dina tveksamheter åt sidan. Gå upp, gå ut – och häng på låset. Det här är varför det är så himla värt:

Man vet att man lämnat midvintern bakom sig när man slås av hur solen flödar. Idag var det finaste jag varit med om på länge. Faktiskt så att det gör ont i själen för det är svårt att förstå hur fint det är. Och vad man ska göra av allt det fina.

Jag gjorde det enda rätta och satte på mig pjäxor och skidor och njöt av manchestern i Ullådalen. Solen tittade fram mellan fjällbjörkarna i liften på väg upp för att fullkomligt blända totalt där uppe. Det var som att huden drog åt sig all d-vitamin den kunde få. Strålarna värmde skönt mot kinden och bjöd på den allra bästa sortens vinter man kan tänka sig.

Efter några åk avrundade jag med en varm choklad med grädde. Och så messade jag min skidcoach och sa att jag vill boka in några solskenstimmar i backen.

På vägen hem reflekterade jag lite över allting och konstaterade att om förra året var ett år då jag provade många nya saker (cyclocross, skate och sådant) så är det här året när jag utvecklar mig. Med en egen ”bildbehandlingstränare” och mer åkning med en skidcoach. Och med min ridträning såklart. Det är kul att testa nytt men också riktigt, riktigt roligt att utvecklas och bli bättre – vilket man alltid kan bli.