Vid varje besök i Halmstad är en löptur längs Prins Bertils stig ut mot Tylösand ett måste. Eftersom solen strålade så var det längs havet som jag spenderade dagen.

Det är 12-13 km från slottet i Halmstad till Tylösand men vill man kan man också springa resterande 5 km till Möllegård och äta glass på Riccardos. Det gjorde inte vi. Jag köpte mig en Magnum istället när vi tog bussen tillbaks till stan.

Det var fullt med folk på Prins Bertils stig idag; löpare och cyklister och de som bara var ute för det fina vädrets skull. Här och var satt folk och grillade och hade picknick och på flera ställen stod fiskare en bit ut i vattnet och provade lyckan.

Det var soligt men bitigt ute, och jag kommer springa i tunn underställströja tills det blir i alla fall runt 12-15 grader ute. Bästa kombon är tunn underställströja och tunn löparjacka tycker jag. Dessutom hade jag på mig solglasögon idag; det räddar ögonen när solen gnistrar i havet.

Glasögon // Bliz Eyewear. Jacka // Craft focus hood jacket. Tights // Craft Delta compression.

Motivation är inte något man får, det är något man förtjänar.

Jag har aldrig riktigt förstått det där citatet. Jag har vridit och vänt på det och liksom aldrig förstått vad som menas. Plus det ger ingen gratisbiljett heller så känns som ett rätt jobbigt citat i allmänhet. Genvägar är ju som bekant rätt så härliga (när de funkar).

Men idag så fattar jag. Efter gårdagens kvalitetspass så är jag extremt pepp på vad den här dagen ska föra med sig. Det pirrar fortfarande i benen när jag tänker på gårdagens kilometrar i kvällsmörker och det är ju lite löjligt egentligen; jag gjorde ju en mil i löparskor senast i helgen och håller på med äventyr och upptåg mest hela tiden.

Det går inte att ta miste på att det är kvaliteten som jag saknar. Inte kvaliteten på äventyr men däremot kvaliteten på strukturen och minutrarna och pulszonerna. De behöver inte ta över hela mitt träningsliv; men jag är glad att de får ta lite mer plats.

Och nu när jag besegrade första tröskeln så fick motivationen mat. Jag skapade den.

 Kläder // Craft. Glasögon // Bliz (mina allra snyggaste).

Idag har jag gått och längtat hela dagen efter min andningspaus. Efter det där tillfället då jag inte behöver göra något annat alls än att sätta ena foten framför den andra. Om och om igen i det tempo som min kropp vill springa i just ikväll. I ett mjukt mörker ser jag fram emot några kilometers löpning med sval luft i mina lungor. Syre i blodet. Snö under skorna. Ljuv musik i öronen. Eller, i alla fall någon som pratar.

Det är härligt att löpning kan vara så mycket. Hårda tuffa tävlingar och mjuka sköna andningshål.