Grabben skulle springa 3 mil i Helsingborg idag så jag tänkte att jag skulle cykla söderöver på trevliga cykelvägar. Vägarna ner mot Laholm, Hallandsåsen och Ängelholm har jag kört till leda men efter att ha scannat av kartan (jag använder gmap-pedometer.com för att hitta vägar och mäta avstånd) så kom jag inte på något bättre än att cykla Ginstleden mot Ängelholm och förhoppningsvis mot Flickorna Lundgren där vi skulle fika efter våra båda träningspass.

Jag kände på en gång att benen inte var med mig idag. Varje tramptag på den stora klingan var jobbigare än det borde och varje platt parti kändes som uppförsbacke. Jag bävade för Hallandsåsen redan innan jag kommit ut ur Halmstad.

Vägen längs Mellbystrand och mot Skummeslövsstrand kändes evighetslång och på ett fik strax innan Skottorp tog jag paus och köpte en Zingo och småpratade lite med en ensam äldre man som berättade att han cyklat mellan Uppsala och Göteborg.

Strax efter jag rullade iväg anade jag att något var på gång, det hade svartnat rejält precis vid gränsen till Skåne och jag funderade på om jag skulle ta skydd i tid eller om jag skulle cykla vidare och möta regnet med full fart.

Jag gjorde det senare.

Hallandsåsen var inte nådig idag. Jag minns att den brukar vara seg men idag ville jag helst stanna och vila innan jag gjort hälften. Någonstans där i mitten sköljde himlen över mig och jag tog räddning i en viadukt. Åskan mullrade och skakade om E6:an ovanför mitt huvud och regnet öste ner.

Efter en kvart hade det lugnat ner sig och det regnade knappt längre så då tog jag den sista backen uppför innan jag såg fram emot en skön rull ner mot Margaretetorp. Synd bara att det skulle börja ösregna igen.

Det var fin nedförsbacke i ungefär en mil och det gällde att hålla hårt i styret för det var som att rulla på ett rivjärn med rätt stökig asfalt. Vägen var till en början som ett rinnande dike men det spelade inte så stor roll, jag hade inte kunnat bli blötare ens om jag hoppat i sjön.

Strax före Ängelholm hade jag tröttnat på att cykla så då blev jag upplockad med bil och så åkte vi och fikade istället. Så fint kan man ha det när man gör som man vill och inte tränar för något särskilt annat än att må bra och ha en allmänt härlig söndag.

På vägen hem några timmar senare satte det igång igen – precis vid Hallandsåsen igen. Blixten och åskan gick i ett precis ovanför huvudet – då var det skönt att sitta i bilen.

Den här dagen var som gjord för att cykla tänkte jag imorse när jag slog upp mina gröna; så cykling blev det. Grabben skulle ut på långpass och jag skickade iväg honom på rundan om Eriksnäsbo här i Hälsingland – och så körde jag den åt andra hållet.

Den är ju bara 3 mil och det där ”bara” är relativt. Lite kort för en cykelrunda – lite långt om man ska springa. Fast alldeles lagom om man maratontränar. Eftersom han springer snabbt så funkade det fint för mig att rulla bredvid sista biten när jag mött upp honom och vänt hemåt.

Att cykla idag var som att cykla i glass med varm chokladsås. Luften liksom skiktade sig och var ömsom brännande het men nu och då cyklade jag in i ett parti med kallare luft. Det doftade av bränd skog, barr och tvål. Sommardoft!

När vi tog paus för att han skulle dricka undrade jag om man kunde dö genom att bli uppäten av bromsar. Så omsvärmad var jag just då, mitt ute på en öde landsväg i skogen där ingen kan höra en skrika från bromsbett.

Fast jag fick nog bara ett faktiskt.

Cykelkläder // Craft Sportswear. Cykel // Nishiki Limited.

Det var så himla varmt och soligt igår eftermiddag och det var så mycket jag ville göra; springa trail, cykla, styrketräna – och ligga på balkongen och bara ta det lugnt.

Jag gjorde det sistnämnda ett tag; läste några tidningar i Readly (finns det något vedertaget begrepp för det där?) och hade det allmänt bra. Jag kikade lite på mina fjällkartor men just då fanns det ingen led eller stig som riktigt lockade.

När klockan var 21 kom jag på att jag skulle cykla. Fram med pumpen och på med cykelkläderna, att bli klar gick riktigt fort den här gången.

Jag cyklade gamla Årevägen bort mot Duved och tänkte cykla den fram och tillbaka några gånger, men i Duved kom jag på att jag kunde cykla en bit på E14 mot Norge och sedan in på Skalstugevägen mot Åre golfbana och Tännforsen. Någonstans efter 30-40 minuter vände jag och cyklade hemåt igen.

När jag passerat Tegefjäll och bara hade några enstaka kilometrar hem tornade Åreskutan upp framför mig och solen sken på hela berget fastän klockan var över 22 och det var magiskt vackert. Det är en ynnest att få träna sig lycklig så himla ofta här uppe.

Cykeltröjan jag hade på mig är från Craft Sportswear och har en massa små reflexer på sig. Smart!