Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.

Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!

Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).

Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.

Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.

Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.

Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.

Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:

• Första cykeldagen
• Andra cykeldagen
• Tredje cykeldagen
• Fjärde cykeldagen
• Sista cykeldagen

Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…

Cykelsomrar kan vara de bästa av somrar. Två hjul, en skön bris, grönska runt omkring och dofter av blomstrande ängar, nyklippta gräsmattor och regnblöt vägbana. Nu fortsätter jag, Elna och Helena vår serie med cykelpepp. Förra gången skrev vi på temat ”fem saker jag inte visste om cykling innan jag började cykla” – väldigt roligt såhär i efterhand!

Den här gången skriver vi om cykelminnen. Det är väldigt cykelpeppigt men också väldigt drömmigt. Det kan måhända vara så att minnena förskönas när de ligger i minnesbanken och marineras och liksom blir allt bättre och ljuvare med tiden. Men det är nog det som är det fina med minnen oavsett kategori.

Som den där gången då jag skulle cykla från Halmstad mot Ängelholm och noterade den kolsvarta himlen när jag närmade mig Hallandsåsen. Alltså den störtskur som kom sedan! Jag har aldrig sett så många och så arga regndroppar som haft så bråttom ner mot marken. Det regnade så hårt att vattnet studsade en halvmeter upp igen. Det var helt galet! Och det är lite knäppt att jag räknar detta som ett av mina starkaste (och faktiskt härligaste) cykelminnen – jag som är en solskenscyklist och som aldrig använt min cykelregnjacka eftersom jag helt enkelt inte cyklar när det regnar eller blåser väldigt mycket!

> Här är bilder från den gången – helt galet regn alltså!

Som en av mina få cykelrundor på min racer i somras på en fantastiskt vacker men rätt så brutal väg i Hälsingland. De avskyvärda lupinerna (de är ju ogräs som kör över allt i sin väg) var ändå vackra där i vägkanten och följde mig under ett gäng mil en ljum sommarkväll. Men oj vad det var kuperat! Det var verkligen upp och ner. Rundan är inte så lång i antal mil men det pirrade i benen efteråt för de fick verkligen jobba. En härlig känsla såhär drygt ett halvår i efterhand – jag längtar efter den tröttheten igen!

> Här är bilder från den gången – vackra, vackra svenska sommar!

Som cykelhelgen på Öland. Alltså; att få spendera en långhelg på ett härligt ställe enbart för att njuta av cykling! Det borde man göra oftare! Typ tänka att: Österlen är fint, dit åker vi och cyklar en helg och upptäcker alla små vägar. Eller: Gotland är fint, dit åker vi och cyklar en helg och upptäcker alla små vägar. Detsamma kan ju sägas om en mängd olika ställen i Sverige! Öland är också fint, särskilt när vitsipporna blommar i stora hav och ingen annan är ute på vägarna. Cykelhelger i maj alltså: drömmen!

> Här är några bilder från den gången

Som min cykeltur till Åre. Det börjar blekna lite nu; det var ju runt tre-fyra år sedan som jag bestämde mig för att cykla från strax norr om Stockholm upp till Åre under några dagar. Det var så himla härligt; jag minns verkligen de 64 milen med glädje på så många olika sätt. Allt jag fick uppleva och se! Och att jag inte en enda gång var trött (förutom en gång i Järpen)! Jag blir lycklig när jag tänker på den gången!

> Här är alla inlägg från då – vilken drömtur alltså

Om du vill ha ännu mer cykelpepp ska du läsa mina bloggvänners inlägg:

> Läs Helenas somriga cykelminnen här!

> Läs Elnas somriga cykelminnen här!

För precis två år sedan (herregud, det känns som mycket längre sedan!) påbörjade jag min andra cykeldag från Stockholm till Åre. Just denna dag 2013 vaknade jag på Högbo Brukshotell efter en första och ganska lång dag räknat i mil, och hade siktet ställt på att ta mig till mormor och morfar i Hälsingland. Det skulle bli en ganska kort dag och det kändes skönt och mentalt enkelt. Det gjorde faktiskt hela cykeläventyret.

Jag valde att planera min cykling på fem dagar, för att matcha ihop det med bra ställen att bo på, och för att jag ville ha en härlig långtur och inte cykla för långt per dag – min cykelträning hade i princip bestått av en helg på Öland. En randonnécyklist kör min sträcka om 65 mil på ett bräde.

2013 var jag ingen randonnécyklist. Det är jag inte år 2015 heller. Men jag kan definitivt mer om cykling nu; och jag kan mer om hur det känns att cykla – och att cykla långt. Jag har en helt annan cykel idag, en annan typ av utrustning och så kan jag definitivt fler cykelregler. Men det där spelar inte så stor roll, för jag minns min cykling som så himla härlig. Allt var på min sida, till exempel väder och vind, och det var verkligen kul hela vägen!

Mitt mål med cykelturen var att cykla upp till Workout Åre som också är senaste gången jag var med på detta jätteevent som trots hundratals deltagare lyckas med bedriften att vara mysigt och personligt.

I år kommer jag vara med på Workout Åre igen, denna gång som föreläsare, och utan cykelmil i benen. Kommer du också hit till Åre? Hojta till i kommentarsfältet, och på plats i helgen såklart!

Här kan ni läsa om mina cykeldagar:

> Första dagen, med stopp i Högbo.

> Andra dagen, mellan Högbo och Söräng i Hälsingland.

> Tredje dagen, mellan Söräng och Lassekrog.

> Fjärde dagen, mellan Lassekrog och Åsarna.

> Femte dagen, mellan Åsarna och Åre.