En sak jag verkligen ser fram emot i vinter är vintercykling. Att snart fÃ¥ byta däck pÃ¥ min cyclocross till mina dubbdäck (sÃ¥här ser de ut – de har sjukt bra fäste!) och ge mig av i mörkret och mot tystnaden. Jag minns när jag körde en sväng en riktigt kall decemberkväll förra Ã¥ret – det var sÃ¥ otroligt mysigt.

Att klä sig för cykling på höst och vinter är lite klurigt eftersom det finns en del fartvind att ta hänsyn till. Ändå har jag nog aldrig varit ute och cyklat och känt att jag frusit!

Jag har hittills alltid bara haft ett lager på benen när jag cyklat på vintern: Craft bib storm tights. Så. himla. bra! Jag hade bara ett lager även när jag cyklade i -17 eller vad det var, den där decemberkvällen jag nämnde ovan.

Inför den här vintern så har jag också Craft Belle tights; de känns varma och bra och har lite olika materialval på benen beroende på var man är som mest utsatt för vind.

En grej som jag köpte utan att tveka förra året var ett par vintercykelskor. Ett bra köp; och förmodligen anledningen till varför jag inte fryser om fötterna när jag vintercyklar. Jag sätter också booties över skorna; ett slags vindskydd som gör att fötterna håller sig varma. Jag brukar köra med booties på mina sl-skor också när jag kör min vanliga landsvägscykel (alltså den som det inte går att sätta dubbdäck på) på våren och hösten.

> Lästips: skillnad mellan en landsvägscykel och en cyclocross!

Booties är förresten bra eftersom de är reflexprydda; och reflexer som rör sig långt ner mot marken syns bra i mörkret när du möter eller blir omkörd av bilar.

Upptill brukar jag ha tre lager; och det är understället – plagget jag har närmast kroppen – som jag anpassar beroende pÃ¥ hur kallt det är. Är det superkallt har jag ett varmt underställ i ull pÃ¥ mig. Sedan ett mellanlaget, oftast en höstcykeltröja som är flossad pÃ¥ insidan och med fickor där bak (där jag stoppar kamera och telefon) och sedan hade jag min bästa vinterlöparjacka pÃ¥ mig hela förra vintern.

Är det inte superkallt har jag ett tunnare underställ som är speciellt anpassat för hög puls eftersom det transporterar bort svett; Crafts concept piece. Det är ett favoritunderställ och här har jag bloggat om det: Craft active extreme concept piece! Det är för övrigt samma modell på underställ som Charlotte Kalla designat med eget mönster med vargar som hon pratar om här!

Inför den här vintern har jag utrustat mig med en vintercykeljacka ocksÃ¥. Cykelkläder är anpassade efter den position man har pÃ¥ cykeln, sÃ¥ det brukar i allmänhet vara längre ärm (som dessutom är shapead, dvs armarna är lite lätt böjda) och längre baksida eftersom man sitter framÃ¥tlutad. Men jag upplever att materialet ocksÃ¥ är lite annorlunda; lite mer motstÃ¥ndskraftigt mot vind och sÃ¥ – och fler reflexer. Löparjackor känns till exempel smidigare.

Jag vill ha bra grepp om styret när jag cyklar och kör alltid med handskar oavsett säsong. PÃ¥ sommaren: handskar utan fingrar – och pÃ¥ vintern: tjocka handskar gärna som pÃ¥minner lite om en hummer; där de fyra längsta fingrarna liksom är delade pÃ¥ tvÃ¥.

PÃ¥ vintern är det som bekant mörkt sÃ¥ bra ljus är ett mÃ¥ste. Jag har en pannlampa pÃ¥ hjälmen och en lampa framtill pÃ¥ cykeln, bÃ¥da frÃ¥n Silva. Jag har testat att köra lampa bara pÃ¥ hjälmen och bara pÃ¥ cykeln men jag gillar bÃ¥da; jag vill ha ett ljus som bara riktas rakt fram och lite nedÃ¥t, sÃ¥ att jag har koll pÃ¥ vägen framför mig – men vill ocksÃ¥ ha ljus Ã¥t det hÃ¥ll som jag kollar.

Vintercykling kan vara något av det bästa jag vet och såhär kan det se ut:

> SÃ¥här vill jag att det ska se ut när jag vintercyklar – DRÖMLANDSKAPET!

> Cykling i Åre i vintras – här har jag en fleecejacka med vindskydd frÃ¥n Marmot överst, och sÃ¥ ser ni hummervantarna!

> Och så vill jag tipsa om Helenas inlägg om hur hon klär sig på hösten när hon cyklar!

ApropÃ¥ vintercykling sÃ¥ kan man nu cykla Vintervättern – det är världspremiär den 27 december. Det är tyvärr fulltecknat i Ã¥r men till nästa Ã¥r utökar man och kommer att erbjuda 250 platser! Hörrni, det är nu det händer – cykling är pÃ¥ väg att bli en Ã¥ret runt-sport pÃ¥ riktigt!

> Här har jag förresten skrivit om cykelbloggar – jag vill fortfarande ha tips pÃ¥ fler!

Så var den här: månaden där precis allting ska hända. Oktober. Jag ser fram emot oktober även om jag inte kommer vara många dagar på samma ställe. Hazel får ta det lugnt i Hälsingland i ett gäng dagar medan jag flänger som en galning mellan jobb och resor och andra uppdrag.

Bland annat det här planerar jag ska hända under oktober:

> Jag ska åka på skärgårdshelg (redan nu till helgen faktiskt)

> Jag ska åka till Chicago med min sambo

> Jag ska gästa en podcast (inte min egen pod alltså)

> Jag ska kurera ett instagramkonto tror jag bestämt

> Jag ska vara med på en lansering

> Jag ska ̴ka till Dublin Рoch springa 42195 meter

> Jag ska göra några intervjuer till min egna podcast

> Jag ska äntligen få hämta ut min nya bil som jag köpt men ännu inte berättat om

…och när den sista dagen i oktober passerat har jag och mamma bestämt att vi ska ta jul och börja med julbaket – för det är sÃ¥dant man bäst ägnar november Ã¥t.

Men vad hände egentligen i september? Jo, det här:

Jag skrev ner 12 saker jag ville göra i höst och mycket har jag gjort men några grejer har jag kvar.

Jag flyttade bloggen hit till Metro mode!

Jag firade min födelsedag såhär brutalt bra

Jag upptäckte Välliste

Jag skrev det här inlägget som jag gillar riktigt, riktigt mycket – jag hoppas att du ocksÃ¥ gör det?

Jag gick med en 16 kilos kettlebell pÃ¥ fjället – och det var den bilden pÃ¥ mig du kunde se i tidningen Metro häromdagen

Jag träffade Charlotte Kalla

…och sÃ¥ spelade jag in en pod med Charlotte Kalla och fotade massor

Jag cyklade så snabbt jag kunde i gruset med min cyclocross, men det var ju typ bara i förrgår

Att cykla pÃ¥ hösten är min grej. Jag har sÃ¥ mÃ¥nga fantastiska minnen frÃ¥n vackra krispiga dagar pÃ¥ min landsvägscykel. Det är särskilt denna dag jag minns; när jag cyklade den 12 oktober – och passade pÃ¥ att Ã¥ka nercabbat samma dag. Vilken höstdag alltsÃ¥ – och idag var precis lika fin!

Min nya grej är att fara fram på grus- och skogsvägar på min cyclocross. En cyclocross ser ut som en landsvägscykel, men har lite andra däck och ofta lite andra komponenter och klarar terräng och vinterunderlag. Här har jag skrivit lite mer om skillnaden mellan en racer och en cyclocross.

Idag rullade jag ungefär 20% asfalt och sedan 80% grus- och skogsväg. Den första biten mot Runemo bjuder pÃ¥ välkänd mark; här har jag cyklat och sprungit sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger förr. För skojs skull vek jag av pÃ¥ en grusväg och cyklade förbi en HälsingegÃ¥rd men jag var för pigg i benen för att stanna och fota – det fÃ¥r bli en annan gÃ¥rd.

I Runemo tog jag höger och efter 5 km på asfalt kom det frasiga ljudet av däck på skogsväg som gick uppför från Gäddvik. Uppför och nedför och tallskog så långt ögat såg. Solljus som strilade mellan träden och fågelkvitter i mina öron. Doften av barr och puls som gick upp och ner beroende på hur terrängen böljade sig.

Långt där borta såg jag något svart och misstänkt och jag höll lite extra på bromsen när jag rullade utför en skön backe som ger så himla många andetag av bubblande skratt i bröstet. Är det en björn, funderade jag på. Men det var det inte. Det var en jägare som satt på en pall vid vägen. Jag stannade till och kollade läget, mycket medveten om att det är jaktsäsong och att jag kört förbi många älgpass. Visserligen satt han där i solen med ett gevär i handen, men det var mest för att hunden skulle få springa, skrockade han förnöjt och sa att han hade det rätt så bra där vid vägkanten.

Jag cyklade vidare och passerade fäbodar och kalhyggen. Skogsvägen blev smalare och snart cyklade jag i spåren av en motorcross på en väg som växt igen. En bäck porlade men annars var det bara skogen som pratade.

På en lång bit av vägen var det rullgrus utlagt och det dånade i hela kroppen när min cykel, som är helt utan dämpning, tuggade i sig underlaget.

Efter några kilometers seg uppförsbacke bar det av utför i flera kilometrar och jag behövde inte ta ett endaste tramptag på lång, lång tid. Mina fingrar blev kalla av att bara sitta och inte göra annat än att bromsa lite nu och då och snart nog nådde jag asfaltsväg i närheten av Heden i Bollnäs igen.

Här blev det ytterligare några kilometrar på asfalt mellan gårdar i höstskrud och kohagar och åkrar. Den sista biten var en grusväg ner till Söräng och då var jag i princip hemma. Så himla fin runda alltså; jag är påfylld med upplevelser, frihet och d-vitamin från solen.

Cyclocross kan man också cykla med på vintern, och det är därför jag egentligen köpte min cykel till att börja med: såhär skrev jag efter att ha cyklat i typ -15 eller -18 eller vad det nu var. Jag älskar det!